Politik är det möjligas konst, men även det omöjligas vetenskap.” Så sa Storbritanniens premiärminister Harold Macmillan en gång i tiden. Men vad betyder det?

Politik är en smutsig sysselsättning och ingen som ger sig in i politiken vet om det i förväg. Alla vi, för jag har själv hört till dem, vill göra saker bättre. Vill ta samhällsfrågor upp på bordet och finna förbättring. Vill vara samhällsförbättrare.

Men så plötsligt, helt utan att man själv märker det, befinner man sig i en situation där dåliga kompromisser avlöser varandra. Allt med ett enda syfte. Syftet som trumfar alla andra syften. Syfte att vinna nästa val.

I slutänden spelar det inte så stor roll vad man som politiker egentligen vill, vilka drivkrafter man egentligen en gång hade. Till slut är det bara valvinsten som betyder något. Detta måste maskeras med förklädnaden att bara den som vinner val och erövrar makten, de facto kan genomföra något. Men om man inte längre har någon vision. Någon drivkraft utöver makten. Förtjänar man då att alls ha någon makt att utöva?

Den sittande borgerliga regeringen hånar visioner som något farligt. Samtidigt framgår det tydligt att de redan gjort allt det de egentligen hade intresse av att genomföra.

Skattesänkningarna är gjorda och regleringarna av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna har stramats åt. Det finns inget mer borgerligheten vill göra. Nu vidtar endast viljan att förvalta. Och förstås, att bevaka sin maktposition.

Oppositionen då. Vad gör de? Vad vill de? Det är ganska svårt att utröna faktiskt. De vill ha makten, så mycket är klart. Vad de ska använda den till är inte lika klart. Vårbudgetmotionen pekar inte ut någon samhällsförändrande riktning.

Uttalanden från sossarna ligger så nära regeringens att man måste ha hårstrå för att mäta skillnaden.

Politik är därmed vare sig det möjligas konst eller det omöjligas vetenskap. Det är bara en tävling om vilka som kan häva ur sig mest skitprat i syfte att övertyga väljarna om sin egen förträfflighet. Vad de än säger, för att locka din röst, tro inte på det. De vill bara erövra makten.

 

August Strindberg skrev att politik är överklassens konst att hålla underklassen under sig. En stor andel av dessa politikens överklassare söker framställa sig som underklassens företrädare. Men låt inte lura er. Det finns inte någon som fått smak på den politiska makten, som är intresserad att agera för att andra ska få göra sin röst hörd. De är bara ute efter att behålla makten. Makten över dig och mig.

Erik Laakso
Frilandsskribent och bloggare