Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Recensioner
SCANPIX Norah Jones har bytt stil.

Norah Jones i ny skrud

Publicerad 2 maj 2012

Recensioner Norah Jones har bytt stil medan Playtones kör en tämligen uttjatad stil. Läs veckans skivrecensioner här.

Norah Jones – Little broken hearts

EMI

Betyg: 3

På Little broken hearts visar Come away with me-sångerskan Norah Jones en helt ny sida av sig. I stället för mjuk kafémusik är stilen nu allvarlig, mörk och ödslig. Texter om brustna hjärtan, saknad och hämnd ackompanjeras av influenser från dyster rock, americana, en gnutta soul (hej Adele) och förstås singer-songwriter.

Jones gör mer vokala utsvävningar och tankarna går till Feist. Produktionen signerad Danger Mouse (Gnarls Barkley, Gorillaz) hörs tydligt med starkt elektroniskt och nutida sound. Tyvärr blir det lite urvattnat och enahanda i längden, med få starka låtar. Men kudos till intressant utveckling.

Evelina Burström

 

Cookies n’ Beans – Go tell the world

Capitol

Betyg: 3

Det kan vara snitsigt med stämsång. Men ibland kan det kännas som att det är stämsång för stämsångens egen skull. Som när de tre damerna i svenska Cookies n Beans klämmer i för kung och fosterland. Det är lite synd, flera av de tio spåren på trions tredje album står bra för sig själva och blir snarast överlastade av stämarrangemangen.

Naturligtvis går damernas förebilder att hitta på andra sidan Atlanten, när Harris, Parton och Ronstadt gick ihop för ett kvartssekel sedan med lyckat resultat. Go tell the world är inte heller pjåkig, men dock överlastad av stämmor och melankoli.

Staffan Westfal

 

Love Antell – Gatorna tillhör oss

Startracks/Playground

Betyg: 4

Florence Valentin fick inte sällan ett Håkan-klistermärke fastsatt (självförvållat eller inte) på jackkragen. Men på första soloskivan lyckas Love Antell både frigöra sig och hålla fast vid de båda. Han mutar in sitt Stockholm med sin engagerade pop och lika engagerade texter, men den som säger att skivan inte ekar av vare sig gamla bandet eller Håkan är naturligtvis galen. Antell är sin alldeles egna röst, men det märks också att han spelar i ett från Florence Valentin ganska väsensskilt band – Perssons Pack, som i Barnens ö och Genom natten.

Sara Haldert/TT Spektra

 

The Playtones – Rock the road

Lionheart

Betyg: 1

Det finns plattor så könlösa att de saknar tillsymmelse till pubesbehåring. Rock the road är en sådan platta. Den är inte illa spelad, inte alls. Det hela görs som det är bekant att det ska låta. Resultatet är en ynkligt klen blåkopia på all rockabilly du någonsin hört.

Inte blir det bättre av att Springsteens menlösa Pink Cadillac ingår tillsammans med Depeche Modes Personal Jesus och Hank Ballards The Twist i sällskap av nyskrivet svenskt material i genren. Allt är förutsägligt in i minsta stulen Floyd Cramerdrill på pianot. Glöm! Fort!

Staffan Westfal

 

Paradise Lost – Tragic idol

Century Media

Betyg: 3

De buttra britterna i Paradise Lost har haft en brokig karriär, från valhänt death metal till superbt melankolisk gothmetal, vidare till Depeche Mode-pop och nu senast tillbaka till en mer metallisk stil.

Med Tragic idol svänger Paradise Lost ihop den kanske jämnaste skivan sedan sekelskiftet. Gitarristen Greg Mackintoshs sidoprojekt Vallenfyre har troligen lämnat avtryck i tuffingar som Theories from another world medan bandets dystra atmosfär genomsyrar hela skivan.

Trots det kan jag sakna några lite hittigare låtar i klass med Honesty in death och Solitary one. Betyget blir därför bra men inte fantastiskt.

Johan Paulin

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Årets julskivor recenseras

Årets julskivor recenseras

Skivrecensioner Lisa Miskovsky, Tommy Körberg, Weeping Willows och Sarah Dawn Finer – eller varför inte Henrik Dorsin och Family Guy-skaparen Seth… ?

Jubel när dängan skulle sjungas

Nöje När publikfavoriten gick igång under Mamma Mia-allsången vid filmfestivalen, jublade publiken innan de föll in i körsång.
  ?

”Mamma Mia perfekt för allsång”

”Mamma Mia perfekt för allsång”

Recensioner Mamma Mia-allsången på filmfestivalen på torsdagen var en lyckad tillställning. Inte ens ett tillfälligt teknikhaveri sänker stämningen,… ?

Visar människan bakom statistiken

Filmrecensioner Umeåfilmaren Véronique Dubois-Côté har följt Gunilla Sambergs konstprojekt och nio kvinnor från nio olika länder i Molnskugga. En film som… ?

Snarare krigsspel än en film

Snarare krigsspel än en film

Filmrecensioner Den avslutande filmen i Hobbit-trilogin känns mer som ett krigsbaserat fantasyspel med målet att döda fienden. Och som här dödas!… ?

Teatern skänker mening

Filmrecensioner Umeåfilmen I väntan på livet, om en grupp män med bakgrund i missbruk, psykoser och kriminalitet som tillsammans gör en teater, ger… ?

Biter sig fast och stannar

Filmrecensioner Umeåfödda Clara Bodén har med ena foten i dokumentärgenren och den andra i konstvärlden gjort en film som väcker frågor och tankar, skriver… ?

Evelina Burström

     

 

 

Nöjesredaktionen

Telefon: 090-17 60 54

evelina.burstrom@vk.se

Färsk Umeåduo klar för festival

Färsk Umeåduo klar för festival

BANDSLÄPP Ett nytt, lovande Umeåband är klart för en Umeåfestival.  ?

__Lena Gustafsson

Mina nöjesval:
Lena Gustafsson

Musik Det blir Laleh, På spåret och Renhornen när Umeå universitets rektor gör veckans nöjesval. ?

Platsens betydelse __för musiken

Platsens betydelse
för musiken

Krönikor Umeå – där platsen har stor betydelse för musiken, enligt Simon Österhof. ?

Nöje direkt
Senaste snacket __i nöjesvärlden

Senaste snacket
i nöjesvärlden

NÖJE DIREKT Få koll det senaste från nöjesvärlden genom våra dagliga direktrapporter! ?

Nöjesnyheter