Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Recensioner
SCANPIX Norah Jones har bytt stil.

Norah Jones i ny skrud

Publicerad 2 maj 2012

Recensioner Norah Jones har bytt stil medan Playtones kör en tämligen uttjatad stil. Läs veckans skivrecensioner här.

Norah Jones – Little broken hearts

EMI

Betyg: 3

På Little broken hearts visar Come away with me-sångerskan Norah Jones en helt ny sida av sig. I stället för mjuk kafémusik är stilen nu allvarlig, mörk och ödslig. Texter om brustna hjärtan, saknad och hämnd ackompanjeras av influenser från dyster rock, americana, en gnutta soul (hej Adele) och förstås singer-songwriter.

Jones gör mer vokala utsvävningar och tankarna går till Feist. Produktionen signerad Danger Mouse (Gnarls Barkley, Gorillaz) hörs tydligt med starkt elektroniskt och nutida sound. Tyvärr blir det lite urvattnat och enahanda i längden, med få starka låtar. Men kudos till intressant utveckling.

Evelina Burström

 

Cookies n’ Beans – Go tell the world

Capitol

Betyg: 3

Det kan vara snitsigt med stämsång. Men ibland kan det kännas som att det är stämsång för stämsångens egen skull. Som när de tre damerna i svenska Cookies n Beans klämmer i för kung och fosterland. Det är lite synd, flera av de tio spåren på trions tredje album står bra för sig själva och blir snarast överlastade av stämarrangemangen.

Naturligtvis går damernas förebilder att hitta på andra sidan Atlanten, när Harris, Parton och Ronstadt gick ihop för ett kvartssekel sedan med lyckat resultat. Go tell the world är inte heller pjåkig, men dock överlastad av stämmor och melankoli.

Staffan Westfal

 

Love Antell – Gatorna tillhör oss

Startracks/Playground

Betyg: 4

Florence Valentin fick inte sällan ett Håkan-klistermärke fastsatt (självförvållat eller inte) på jackkragen. Men på första soloskivan lyckas Love Antell både frigöra sig och hålla fast vid de båda. Han mutar in sitt Stockholm med sin engagerade pop och lika engagerade texter, men den som säger att skivan inte ekar av vare sig gamla bandet eller Håkan är naturligtvis galen. Antell är sin alldeles egna röst, men det märks också att han spelar i ett från Florence Valentin ganska väsensskilt band – Perssons Pack, som i Barnens ö och Genom natten.

Sara Haldert/TT Spektra

 

The Playtones – Rock the road

Lionheart

Betyg: 1

Det finns plattor så könlösa att de saknar tillsymmelse till pubesbehåring. Rock the road är en sådan platta. Den är inte illa spelad, inte alls. Det hela görs som det är bekant att det ska låta. Resultatet är en ynkligt klen blåkopia på all rockabilly du någonsin hört.

Inte blir det bättre av att Springsteens menlösa Pink Cadillac ingår tillsammans med Depeche Modes Personal Jesus och Hank Ballards The Twist i sällskap av nyskrivet svenskt material i genren. Allt är förutsägligt in i minsta stulen Floyd Cramerdrill på pianot. Glöm! Fort!

Staffan Westfal

 

Paradise Lost – Tragic idol

Century Media

Betyg: 3

De buttra britterna i Paradise Lost har haft en brokig karriär, från valhänt death metal till superbt melankolisk gothmetal, vidare till Depeche Mode-pop och nu senast tillbaka till en mer metallisk stil.

Med Tragic idol svänger Paradise Lost ihop den kanske jämnaste skivan sedan sekelskiftet. Gitarristen Greg Mackintoshs sidoprojekt Vallenfyre har troligen lämnat avtryck i tuffingar som Theories from another world medan bandets dystra atmosfär genomsyrar hela skivan.

Trots det kan jag sakna några lite hittigare låtar i klass med Honesty in death och Solitary one. Betyget blir därför bra men inte fantastiskt.

Johan Paulin

Lite för abstrakt för att engagera

Recensioner Fatta-rörelsens dansföreställning håller hög klass, men det är oklart om man uppfattar dess syfte, skriver VK:s recensent. FATT
2013… ?

Feministiskt statement och juck-show

Feministiskt statement och juck-show

Recensioner Urban kultur med fokus på dans är Norrlandsoperans nya satsning Urban North, ett evenemang de hoppas ska växa och… ?

Bilder: Rockfest på Skeppsbron

Recensioner Lördagskvällens stora rockevenemang ligger nere vid älven, gömt bakom festivalstängsel och i direkt anslutning till restaurangbåten… ?

Galna infall på Refuseds återförening

Galna infall på Refuseds återförening

Skivrecensioner Refused – Freedom
Epitaph
När återföreningarna duggar tätt är ju frågan hur mycket nostalgi färgar ens intryck. Kan Freedom, Refuseds… ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Carola serverade hitlåtar i tät följd

Carola serverade hitlåtar i tät följd

Recensioner Carolas konsert på campus var en perfekt kväll för den som vill serveras hits i tät följd, skriver VK:s recensent Simon Österhof.
Det finns… ?

Rivig uppvisning av Nikki Hill

Rivig uppvisning av Nikki Hill

Recensioner Makarna Nikki och Matt Hill bor i New Orleans, Louisiana, USA.
Därför är det inte helt tokigt att kalla dem för en parvision av Elvis… ?

Blåser lite nytt liv i låtskatten

Blåser lite nytt liv i låtskatten

Recensioner Tillsammans med ”Talang”-stjärnan Erik Linder intar på fredagskvällen Magdalena Eriksson band Idunteatern för att hylla musikarvet från Ted… ?

Evelina Åberg

 

 

 

Nöjesredaktionen

Telefon: 090-17 60 54

evelina.aberg@vk.se

Lena Öhlund

Mina nöjesval: Lena Öhlund

NÖJE Plump, ljudböcker och pasta döpt efter henne själv när BIC Factorys verksamhetsledare får välja. ?

Patetiskt nyförälskad i Umeå

Patetiskt nyförälskad i Umeå

KRÖNIKA Glädjen över att vara tillbaka i Umeå har på kort tid utvecklats till ett sjukt förhållande till allt märkt 090, skriver Olov Hjärtström Baudin. ?

Kom i gång med träningen

Blogg: Kom i gång med träningen

TRÄNING VK:s modebloggare har tipsen.  ?

Så skönt att sommaren är över

Så skönt att sommaren är över

KRÖNIKA Den som inte förbehållslöst älskar sommaren anses vara lite av en kuf, skriver VK:s nöjesredaktör Evelina Åberg. ?

Nöjesnyheter