Effekten av WWF:s åtgärd att rödlista siken blir absurd;  det mest miljöanpassade fisket som finns i Sverige kommer att slås ut.   Världsnaturfonden borde därför även föra upp kustfiskarna på den röda listan. De är en starkt hotad grupp som efter rödlistningen av siken kommer att vara ”nationellt utdöd” inom den föreskrivna 10-årsperioden. I vart fall efter Norrlandskusten.

Det skriver Lennart Olofsson, ordförande Västerbottens kustfiskeförbund och yrkesfiskaren Erik Rönnberg.

 Världsnaturfonden (WWF) har rödlistat sik och inom parentes tillagt att det rör sig om Östersjön. Vilken grund som finns för denna rödlistning anges dock inte.

Artdatabanken som är Sveriges officiella bas för katalogisering av hotade arter har på sin röda lista med en art av sik (Coregonus peled) även kallad storskallesik med förekomst i Storvindeln i Västerbottensfjällen. Anledningen till att arten finns med i förteckningen anges som DD, det vill säga det råder kunskapsbrist om arten som sådan. När Artdatabanken rödlistar en art skall arten inom en 10-årsperiod vara akut hotad eller nationellt utdöende.

Gäller detta då siken totalt sett, en av de i våra nordliga vatten vanligast förekommande fiskarterna? Inte enligt Artdatabanken, men WWF bedriver tydligen egen forskning inom området som kommit till andra ståndpunkter. Det vore klädsamt att de presenterade sitt underlag, för konsekvenserna för det småskaliga kustnära fisket som bedrivs från små båtar efter Bottenviks- och Bottenhavskusten blir katastrofala.

Den sista spillran av heltids- och binäringsfiskare som vi har längs Norrlandskusten kommer att slås ut genom WWF:s rödlistning. Grossister och affärskedjor vågar inte ta med tång i produkter som hamnat på någon miljöorganisations röda lista. Detta trots att det traditionella småskaliga fisket, som bedrivits i hundratals år, är både långsiktigt uthålligt och miljöanpassat och på inte sätt äventyrar sikens fortbestånd.

Kustfisket är därtill det enda fiske som är direkt inriktat mot matkonsumtion och utövas med nät som möjliggör ett selektivt inriktat fiske.

Däremot är det helt i sin ordning enligt WWF att äta fisk som odlats och som fötts upp med foder baserat på fisk. Det industriella fisket som bedrivs i våra vatten, söker sig ständigt nya vatten, för att kunna producera tillräckligt med fiskmjöl så att lilla vovven, katten och fiskodlingarna skall få tillgång till billigt protein. Detta rovfiske är ”miljöcertifierat”, det vill säga verksamheten har köpt sig friheten att fortsätt att överexploatera havets resurser.

Det småskaliga fisket har däremot inte de ekonomiska förutsättningar som krävs för att köpa sig denna frihet av de kommersiella organisationer som säljer certifieringar. Hur vill vi ha det i framtiden med våra livsmedel? Vill vi även i framtiden kunna köpa lokalproducerade matvaror och även lokalt fångad fisk?

Det finns ett mantra som upprepas med jämna mellanrum och det är att vi skall ha en levande skärgård och en levande landsbygd. Det är en uppfattning som inte verkar delas av miljöorganisationer i allmänhet. Deras insatser slår hela tiden blint mot de småskaliga alternativen.

Småskaligt fiske, jordbruk och skogsbruk kan garantera en biologisk mångfald – som möjliggör att vi kan lämna efter oss ett Sverige som vi inte behöver skämmas för till kommande generationer. Men det är klart att de småskaliga alternativen inte har samma ekonomiska resurser som de storskaliga. Därmed kan inte en alltmer kommersialiserad miljörörelse tjäna pengar på certifiering och erhålla nya bidrag till sin verksamhet efter larmrapporter med tveksam vetenskaplighet. Det är inte bara en gång som braskande rubriker från en miljöorganisation följts av en dementi lite i skymundan i tidningen.

Miljörörelsen är på lokal nivå ideellt arbetande organisationer med ett äkta miljöengagemang som ledstjärna. Centralt har dock karriärister tagit över, byggt stora administrationer och utvecklat en alltmer genomkommersiell verksamhet, där likheterna med den katolska kyrkans försäljning av avlatsbrev under medeltiden är slående.

Ge stora bidrag, köp miljöcertifiering eller stöd organisationens verksamhet i allmänhet så erhålls absolution från miljööverträdelser. Förutom att miljörörelsens verksamhet mer och mer utvecklats till ett kommersiellt geschäft verkar många av organisationerna tro att de är myndigheter, i vart fall myndighets like, och därmed har rätt till myndighetsutövning.

Den belastning som var och en gör på vårt ekosystem kan aldrig kompenseras, därför blir det rätt absurt när det mest miljöanpassade fisket som finns i Sverige kommer att slås ut genom WWF:s åtgärd att rödlista siken.

Världsnaturfonden borde därför även föra upp kustfiskarna på den röda listan. De är en starkt hotad grupp som efter rödlistningen av siken kommer att vara ”nationellt utdöd” inom den föreskrivna 10-årsperioden. I vart fall efter Norrlandskusten.

Lennart Olofsson
ordförande Västerbottens kustfiskeförbund
Erik Rönnberg
yrkesfiskare