Läs sjuksköterskan Ulrich Wisniewski öppna brev som beskriver hur det varit i jobba i Doroteaambulansen under påskhelgen.

En egen konsekvensbeskrivning

Landstingets ledande politiker har ju svårt att formulera konsekvenser av indragningen av ambulansen i Åsele och akutvårdsplatserna i Dorotea. Det är ju ett experiment som ska pågå tillsvidare …
Medan de väntar på ett mirakel tänkte jag bidra med en aktuell konsekvensbeskrivning.
Påskhelgen är inte slut än och jag ska försöka att hitta en lucka mellan så många ambulansuppdrag som vi aldrig har haft tidigare.
”Orkar ni med?” frågade mig tidningen igår. Än en gång fick jag svara att det är inte är oss det handlar om. Vi jobbar där vi behövs, oavsett plats, tid på dygnet eller väder. Vi är två som hjälpas åt och turas om att köra ambulansen så att den andra hinner vila lite.

Vi är inte sjuka (inte än)

Vi är inte sjuka (inte än) eller i behov av akut hjälp i glesbygden. Vi är de som levererar samma hjälp så fort som möjligt – det är vår profession. Vi är de som ser konsekvenserna från första ögonblicket när vi anländer till akut sjuka människor och till skadade småbarn i Borgafjäll efter ilfart genom tre, ja till ock med fyra kommuner. Vi är de som hör via vår radio att Peter Olofsson`s dröm om 150 fler helikopteruppdrag spricker som en oväsentlig luftbubbla när SOS meddelar oss att ambulanshelikoptern ej får lyfta på grund av dåligt väder.
Det gör barnet i Borgafjäll inte friskare, föräldrarna inte lugnare, men situationen tydligare än någonsin att den basala akutsjukvården i form av en ambulans och akutvårdsplatserna i varje kommun är av högsta prioritet!

Vi har kunna fylla avdelningen

Under den gångna veckan hade vi kunna fylla akutvårdsavdelningen i Dorotea inom bara två till tre dygn med äldre, sjuka patienter från Dorotea med omnejd. Patienter som var för svaga att stanna hemma och för pigga att skicka till Lycksele lasarett, där personalen redan har ett högt tryck och är i behov av alla platser för ännu sämre patienter. Har Dorotea-patienten haft tur, då har det funnits en plats i Åsele eller Vilhelmina. Fem mil bort från sina nära och kära som de annars hade haft nere på sjukstugan. De hade kunnat vara omhändertagna av känd och duktig personal i en trygg och känd hemmamiljö och medvetna om att maken eller makan, sonen eller dottern endast har gångavstånd för ett uppmuntrande besök under påskhelgen. Inga transportsträckor, inga kaotiska situationer på sjukstugorna i Åsele eller Vilhelmina där man inte visste längre hur man skulle hantera trycket.
Men som sagt, det var de som har haft tur …
Några andra fick vi lämna hemma pga platsbrist. De måste bli sämre först för att få komma till läkaren, som ändå inte visste var man ska lägga in eller vart man skall skicka patienten. Fyra eller t.o.m. sex akutvårdsplatser i Dorotea hade löst många problem i veckan …!

Vi har sett många vyer

Vi på ambulansen har sett många fina vyer de senaste dagarna (och nätterna). Inte bara i vår kommun, utan också i Vilhelmina kommun för att deras ambulans hjälpte oss i Borgafjäll, i Strömsunds kommun för att deras ambulanser inte hann med i Norra Jämtland och i Åsele kommun för att deras P.O.-bil antingen står stilla p.g.a att patienten bara hade fruktansvärt ont men ej klassas som en prio-1-patient eller för att denna bil utan blåljus och personal från Stockholm utan lokalkännedom, ändå var senare än vi på plats.
Ja, P.O.-bilen kommer nu att spara en massa pengar, den körs enligt trafikreglerna och bara få mil. Den är som ny efter ett par år och kan då säljas dyrt till en samlare som ett ”unikt experiment-fordon som föddes av tre herrar som har förlorat tyngdkraften och därmed hamnat långt över Västerbottens verkliga inland – de historiska Olofsson, Rastad och Ylipää”

Vi har sett många förtvivlade patienter

Förutom utan tvekan fina vyer i våra kommuner har vi på ambulansen också sett många förtvivlade patienter och deras anhöriga. Vi har träffat rädda barn och ångestfyllda föräldrar och vi har kommit i sista minuten för att vi just då var hemma! Annars hade det blivit en mörkare bil …
Vi höll med många som uttryckte sin förtvivlan över den situation som landstinget har påtvingat inlandsbefolkningen och alla sina nuvarande turister under den här tiden. Vi har försökt att rätta deras respektfulla åsikter, att det är vi på ambulansen som är lidande. Det är alla människor som fyller inlandet med liv, oavsett om det är invånare eller turister. Det är de som blir redan nu lidande i många situationer och som kommer fortsättningsvis att hamna i sådana.
Jag vet inte vilken form av blankett Jonas Rastad har förberedd, där han vill fylla i experimentets statistiska slutsatser!? Måste han nå upp till ett x-antal döda, då har han förmodligen lång tid kvar. Skulle det dock inte behövas avlidna utan ”bara” svårt skadade, lidande, väntande utan tillgång till akutsjukvård varande patienter, då finns det sedan den första februari gott om fall som kan räcka till en hel hög blanketter!
Konsekvenserna är det som har hänt hittills! Det som ansvariga landstingspolitiker i bästa fall kommer att göra blir en cynisk analys av ett beslut vars innehåll redan var dött från första början!
Ulrich Wisniewski – Dorotea Ambulansen
Hela brevet ligger på Ingrid i Bellvik-bloggen på vk.se.