Som liten funderade Ewa Backman i Hörnsjö på att bli barnsköterska. Då hade hon tidigt fått lära sig hur man INTE ska sköta om barn.

Redan när Ewa var drygt ett och ett halvt år hamnade hon på barnhem och när hon var sex år kom hon till fosterhem. Minnena från barndomen är mörka.

- På barnhemmet brände jag mig när jag var ett år och sju månader. Jag skulle badas, och när hon som skulle bada mig gick ifrån en stund sade de att jag vridit på varmvattenkranen, så att jag brände fötterna. Jag kan omöjligt tro att jag hade lyckats vrida på kranen.

Fötterna har hon fort- farande problem med, trots flera operationer där bland annat ett par tår tagits bort.

Fosterhemmet i Kyrkdal blev inte mycket bättre. Dit kom Ewa som sexåring, när hennes föräldrar skildes. Redan när hon var nio år fick hon hjälpa till i lagårn. Om hon gjorde fel fick hon stryk.

- Jag fick inte en enda kram under tiden jag bodde där. Fosterföräldrarnas egna barn fick kramar och de fick sitta i knäet men inte jag, utom när jag kunde smita iväg till en snäll grannfru. Och när jag och en av fostersystrarna, som var fem år äldre, skulle gå på samma dans fick hon alltid 50 kronor med sig, och jag fick 7 kronor. Det kändes

Kontakt med syskonen

Ewa har inte glömt, men trots att den egna familjen skingrades har Ewa haft kontakt med sina syskon. De var sex från början, fyra är i livet. Ewa var också med på minneshögtiden i Stockholm nyligen för barnhemsbarn som for illa.

Hon är en positiv människa, glad för sin stora familj och att hon och maken Rolf nästa år firar guldbröllop. Hon minns också med glädje sin fantastiska svärmor.

Ewa var bara 17 år när hon träffade Rolf, 19 när hon flyttade från fosterhemmet. Barnsköterska blev hon inte, om man inte räknar arbetet med de egna barnen.

Familjen flyttade runt i Sverige, och de fyra barnen är födda på olika orter: Sollefteå, Falköping, Lycksele och Umeå.

Bott längst i Hörnsjö

- Här i Hörnsjö har vi bott längsta tiden, sedan 1970. Men jag minns när vi skulle flytta från Skövde till Kristineberg. Jag hade just kommit hem från BB, och dagen därpå började vi resan norr-ut. På vägen stannade vi till hos svägerskan och då upptäckte jag att jag hade röda hund. När vi kom fram fanns inga möbler i lägenheten de kom dagen därpå. Det var jobbigt, men det gick!

Ewa har jobbat i städet på lasarettet, varit hemma med barn, jobbat i hemtjänsten, utbildat sig till vårdbiträde och slitit sönder ryggen i äldrevården. Hon gick utbildning inom restaurang och storhushåll och jobbade i kiosk på Haga i Umeå.

- Vi var två kvinnor som skulle städa kulverten på sjukhuset. Det gjordes för hand. När vi slutade tog en man över och han fick en maskin att arbeta med

Knallar med maken

De senaste 17-18 åren har Ewa och Rolf åkt runt som knallar med, bland annat, fiskeredskap. Det har de slutat med, även om de också denna vecka sålt renskinn i Umeå.

Så fort tillfälle ges tar storfiskarna från Hörnsjö chansen att ge sig ut på fiske, på sommaren så gott som varje dag. De drog igång 24-timmarsmetet i Hörnsjö (som numera är 10-timmarsmetet) 1980, alltid helgen efter midsommar. Förra helgen fanns de förstås på plats i Åselenappet.

- Jag har problem med ryggen, det går inte lika bra längre. I Åsele har jag annars varit bästa dam och varit med om att vinna lagtävlingen. Fast viktigast, ja viktigare än att vinna tävlingen, är egentligen att slå Rolf, säger Ewa och ler glatt mot maken.

På tävling har Ewa som bäst fått en gädda på lite över två kilo och en abborre på ungefär åtta hekto. När det gäller att äta fisk är det fjällfisk som öring och röding som är favoriterna.

- Och färsk torsk finns det något godare?!

Huruvida det finns fisk på födelsedagsmenyn är oklart, men skulle inte förvåna.

Inger Nilsson
090-17 60 41
inger.nilssonvk.se