Med det omvända språket blev Gerd Brantenbergs Egalias döttrar först och främst en dråplig historia som väckte många skratt när den utkom på 1970-talet. Den allvarsamma undertonen var svårare att smälta, men är giltig än i dag, menade Brantenberg under Littfest.

Idun var välfylld med ”kvinniskor”, en del män men mest kvinnor, när Gerd Brantenberg samtalade med Ebba Witt-Brattström om vad romanen Egalias döttrar betydde och genom åren har betytt för att synliggöra könsförtrycket.

Vi var många som läste den uppmärksammade tvärtom-romanen när den kom i slutet på 70-talet. Berättelsen om det grundmurade matriarkatet Egalia där kvinnorna har makten, och höga befattningar, och männen tar hand om barnen och jobbar för låga löner.

Med det omvända språket blev Egalias döttrar först och främst en dråplig historia som väckte många skratt. Den allvarsamma undertonen var svårare att smälta.

Gerd Brantenberg var före sin tid, när hon ville lyfta den feministiska kampen utanför skarorna av redan frälsta.

Jag skrev boken för dem som inte visste så att de skulle bli klokare och uppleva någon slags obehag. Men kanske ville jag också underhålla, säger författaren, vars egna tidiga erfarenheter av utsatthet sådde fröet som sedan växte till den geniala romanidén.

När en betydligt äldre man tog henne på brösten i trängseln på bussen och frågade ”Har du bröst?” väcktes hennes ilska.

- Jag var på gott humör, skulle på fest senare på kvällen och så ödelade han hela min dag. På väg hem undrade jag vad som hade hänt om det hade varit tvärt om, om jag gått fram och tagit honom mellan benen och frågat ”Har du pitt?”

Flera år senare prövar hon frågan i sin roman, som har översatts till elva språk. Enligt Ebba Witt-Brattström, som översatte boken till svenska 1978, är Egalias döttrar en klassiker som inte bara berättar om könsförtryck utan om hur alla slags ideologier operera.

Och det var också en av författarens ambition, en annan var hennes önskan att lyfta frågan om vem i samhället som har tolkningsföreträde.

- Jag hade önskat att det hade blivit en större debatt om det då men det komiska genomslaget blev för stort.

Men frågan har inte tappat sin giltighet, och inte heller romanen. Gerd Brantenberg får fortfarande brev från ungdomar som läst boken.

- Synd att den fortfarande är aktuell, men Rom byggdes inte på en dag. Men kanske om 30 år kan något ha hänt.

Karin Bernspång