Om friheten att få säga och skriva vad man vill. Om skillnaden på svenska och engelska texter, om en mörkare samhällskritik och att det konstnärliga alltid kommer först pratade Dennis Lyxzén och Mattias Alkberg under rubriken Ord och motstånd.

Det var Mattias Alkberg som fick Dennis Lyxzén att skriva på svenska. Som textförfattare i Refused och senare i Invasionen var skrivandet mer funktionalistiskt och idéburet.

- Det blev mer personligt och är lättare att skriva på svenska, tycker han.

Men det ger också ett annat ansvar som man inte kommer undan, menar Mattias Alkberg från Luleå, som har ett betydligt bredare uttryck som både musiker, tidningsskribent, poet och även pjäsförfattare visar det sig.

- Jag har skrivit pjäser ganska länge och det är svårt att komplicera uttrycket i dialogform men jag börja tycka att teater är den grymmaste konstformen.

Hans senaste diktsamling Era svin förmedlar en mörk, sorglig men också tragikomisk tillvaro.

- Det är så jag uppfattar världen, den är rätt sorglig men om man inte kunde skratta åt den skulle jag inte sitta här.

Att de båda står tydligt till vänster är ingen hemlighet.

För Dennis Lyxzén, som förknippats med en rörelse med tydligt budskap, har följt en förväntan att fungera som talesperson, men det värjer han sig emot.

- Numera är det konstnärliga i musiken viktigare än budskapet och jag vill säga vad fan som helst utan att folk ska lägga så stor vikt vid det.

Mattias Alkbergs perspektiv är alltid det konstnärliga.

- Jag är noga med att jag inte tillhör. Det är viktigt att få kasta ut sig tankar och idéer utan att behöva leva upp till dem.

Att konsten i dag i Sverige blivit allt mer avpolitiserad, tycker han inte.

- Tvärtom, den är mer politisk än på många år och mycket svartare och mörkare, mer deprimerad. Men det är bra.

Dennis Lyxzén har utmanat sitt skapande med att skriva en bok om livet med Refused, men han trodde aldrig att det skulle vara så svårt och tråkigt. Utgivningen skjuter han fram efter sommarens turné med det gamla bandet, men något annat än att vara kulturarbetare tror han sig inte klara av. Trots allt slit.

Mattias Alkberg talar om ett arbetarklassideal som gör att han som konstnär måste jobba dubbelt så mycket för att det ska kännas som att han gör en vanlig arbetsdag.

- Det är helt värdelöst att vara poet om man ser vad liten mängd det blir i förhållande till den tid man lägger ned, men det är ändå värt det.

Mot slutet får de frågan hur det är att verka från norr? Dennis Lyxzén vänder sig emot att andra tror att han ”blivit kvar” medan han har valt att stanna.

- Det är någonting bra att befinna sig i periferin och slippa gå på fester och snacka med journalister man inte vill prata med.

- Ja, varför ska alla åka till Stockholm, det finns ingen anledning. I det stora perspektivet är det asviktigt att världen består av olika delar, slutade Mattias Alkberg.

Karin Bernspång