Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Kollektivet framför allt

Publicerad 16 mars 2012

Kultur Jan Arnald, alias Arne Dahl, valde poliskollektivet framför den ensamme snuten.
– Jag ville inte skriva ännu en roman där folkhemmets fall tar plats i kommissariens mage.
I dag besöker han Littfest i Umeå för ett samtal om den svenska romansnuten tillsammans med filmvetaren Michael Tapper.

När Jan Arnald, under pseudonymen Arne Dahl, gav ut sin första kriminalroman om A-gruppen 1998, hade han redan publicerat en roman, ett prosaverk, en novellsamling, en diktsamling och en doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Dessutom var han kritiker på Dagens-Nyheter. Det var med andra ord en författare väl hemmastad i de höglitterära salongerna som gav sig i kast med vår tids mest älskade men också bespottade genre: polisromanen.

– Jag insåg att jag var tvungen att hitta en egen nisch och ett eget tonfall om jag ville fortsätta med det här under en längre tid, säger Jan Arnald på telefon från Stockholm.

I dag kommer han till Umeå och Littfest för att prata om den svenska romansnuten tillsammans med filmvetaren och kritikern Michael Tapper. Just snuten, eller snutarna, var någonting som Jan Arnald funderade mycket på när han skrev sin första deckare.

– Två saker var viktiga. Jag ville inte skriva om den gamla vanliga deckarsnuten. Jag ville skapa karaktärer som gick utanför den lätt missanpassade, lätt alkoholiserade, lätt operaälskande polisen och i stället skildra ett välfungerande kollektiv. Det andra var att det skulle hålla i tio böcker. Då gällde det att skapa tillräckligt djupa eller runda karaktärer som de säger i Tyskland.

Att han valde att skriva om ett kollektiv, A-gruppen, i stället för en ensam hjälte, var anledningen till att han orkade skriva tio böcker på tio år utan att känna leda. Tröttnade han på en person kunde han fokusera på en annan ett tag.

– Nu har jag börjat på en ny serie (Opcop, red. anm.) och då har det blivit ett europeiskt kollektiv i stället. Jag trivs med kollektivformen när det gäller deckare. Personerna i mina andra romaner är mer ensamma.

I grund och botten finns det även en politisk förhoppning, berättar Jan Arnald, en utopisk idé om det fungerande kollektivet. Polisromanen har ofta beskyllts för att vara reaktionär genom sitt upphöjande av den ensamma, starka individen som tar lagen i egna händer (läs: Gunvald Larsson) eller genom sin skildring av den tilltufsade, godhjärtade poliskommissarien som begråter sina medmänniskor (läs: Kurt Wallander). ”Kriminalgenren erbjuder ju samtidigt ett skydd mot smärta och sociala tragedier; någon luttrad kommissarie får alltid fungera som krock- kudde mot ångesten. Det polisiära rutinarbetet, vare sig det beskrivs av Mankell, Nesser eller Edwardson, gör oss lugna trots det värsta tänkbara alltid just har inträffat”, skriver Göran Greider i en essä om deckarnas samhällskritik (eller brist på kritik, om man ska tro Greider).

Michael Tapper, som ska intervjua Jan Arnald på Littfest, är inne på samma linje i sin avhandling Snuten i skymningslandet (2011). ”När Henning Mankell ställer sig i Sjöwall-Wahlöös fotspår mer än femton år efter Terroristerna är det få som ifrågasätter den alarmistiska samhällsskildringen. Tvärtom är Sjöwall-Wahlöös katastrofscenario om en ständigt ökande och allt råare brottslighet än sannare kring millennieskiftet eftersom påståendet nu ligger i linje med återgången till straffrättsprincipen och ersättningen av synen på brott som socialt fenomen med synen på brott som uttryck för ondska”, skriver Tapper. Och Jan Arnald stämmer delvis in i kritiken.

– Han kan säkert få in en liten poäng mot mig där, ibland får jag frågor från folk som undrar: är det verkligen så illa som du skriver, vi som trodde att det var så bra. Men vi kan inte heller låtsas om som att vi fortfarande lever i ett Agatha Christie-samhälle där idyllen störs för att sedan återställas igen. Det är här som deckaren måste utspela sig, i ett mörkt hörn av samhället.

Nils Svensson

Säkerhet mer än militära lösningar

Säkerhet mer än militära lösningar

Bok Avspänning, nedrustning och samverkan måste förbli ledord i en tid då alliansfrihet inte längre är möjligt – det skriver Olof Kleberg som läst en ny antologi med tunga röster mot ett Nato-medlemskap. ?

Ett politiskt skifte som saknar motstycke

Ett politiskt skifte som saknar motstycke

Krönikor Erik Persson om ett radikalt och historiskt lokalval i Barcelona. ?

Snabbt tecknat och sårigt

Snabbt tecknat och sårigt

Bok Speciella omständigheter gör Jonas Indes berättelse om sig själv till en tunn bok som ger läsaren känslan av att stå på gränsen till en betydligt mer omfångsrik bok. ?

Sundman avläst som en patient i terapi

Sundman avläst som en patient i terapi

Bok Gunnar Balgård har läst Gunilla Häggbloms avhandling om Per Olof Sundman och ser underjordiska system avteckna sig hos författaren som gäckat så många tolkningsförsök. ?

Mellan liv och dikt

Mellan liv och dikt

Bok Umeå-aktuella Samantha Ellis återvänder till sig själv genom litteraturen och ställer fusionen mellan liv och dikt i centrum ?

251 texter med hög specifik vikt

251 texter med hög specifik vikt

Bok Livliga kast från ämne till ämne, högt och lågt i varierande stämningslägen ryms i Adam Zagajewskis prosasamling. Ett vishetsprojekt, skriver Tommy Sundin som läst. ?

Japansk vardag i fokus

Japansk vardag i fokus

Kultur För sextonde året har två europeiska fotografer skildrat japanskt vardagsliv. 2014 var det svenska fotografen Nina Korhonen och Alexander Gronsky från Riga som fångade sina bild av landet, och resultatet visas under sommaren i Umeå. ?

Slipat när Gamba avslutade

Musik Folklore med influenser från England, Frankrike och Ryssland stod på programmet när Rumon Gamba gjorde sin sista symfonikonsert på Norrlandsoperan. ?

Bilder under ytan

Bilder under ytan

Konst Umeåkonstnären Mark Frygell söker sig under sina egna och betraktarens filter i en ny utställning i Vävens konsthall. ?

En ny vår i kampen mot extremism

En ny vår i kampen mot extremism

Krönikor I brev nummer två från Paris skådar Fredrik Ekelund ett Frankrike efter attentaten. ?

Fruktat lag från skäret

Fruktat lag från skäret

Kultur Ett fynd för den som vill lära känna gårdagens idrottsliv, det skriver Per Runesson om publikationen Visuellt, som i senaste utgåvan beger sig till Norrbyskär. ?

Passion maestrons melodi

Passion maestrons melodi

Kultur Med okuvlig energi har Rumon Gamba utmanat både sig själv och musikerna under åren som chefdirigent för Norrlandsoperans symfoniorkester. Och det lilla operahuset vid sidan om de stora scenerna kommer han aldrig att glömma. ?

Rationella robotar och intuitiva människor

Rationella robotar och intuitiva människor

Musik I en ny bok väcker Linda Johansson en nödvändig filosofisk diskussion i en tid av teknisk utveckling som gör robotar allt mer människolika. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Jag blir aldrig klar med Dostojevskij

Jag blir aldrig klar med Dostojevskij

Krönikor Är globalisering och gränsöverskridande verkligen av godo? Har inte de viktigaste upptäckterna gjorts av individer utanför de gängse sammanhangen? ?

Svårt känna sig som norrlänning

Svårt känna sig som norrlänning

Krönikor Hur ska en riktig norrlänning vara? Duger jag? Jag är visserligen född i Umeå, liksom mina föräldrar, men det är också problemet.  ?

Varför ännu ingen fristad i Umeå?

Varför ännu ingen fristad i Umeå?

Krönikor Det insomnade fristadsprojektet ett sorgligt kapitel i kulturstadens närhistoria. ?

Serie: Språkpolisen

Serie: Språkpolisen

Kultur Anneli Furmarks tecken i tiden. ?

Humoristisk dystopi i Nobelklass

Humoristisk dystopi i Nobelklass

Bok Läs Tommy Sundins recension av nyligen korade Bookervinnaren László Krasznahorkais Motståndets melankoli. ?

Hur länge ska raseriet få fortgå?

Hur länge ska raseriet få fortgå?

Essä Rikard Ekholm om hur kriget i Syrien och Irak drabbar ett kulturarv i civilisationens vagga. ?

Jag har seriekomplex

Jag har seriekomplex

Krönikor  Johanna Lindbäck jobbar hårt för att inte bara läsa texten.  ?

Utan maktanalys i Missenträsk

Utan maktanalys i Missenträsk

Kulturdebatt Att Åsa Linderborg inte reflekterar över sina kultursidors makt är oroande, det skriver Provinsredaktörerna Pernilla Berglund och Helena Fagertun i ett inlägg i Jack Hildén-debatten. ?

Samantha Ellis till ny författarscen

Samantha Ellis till ny författarscen

Kultur Den brittiska dramatikern, journalisten och författaren Samantha Ellis är först ut på Umeås internationella författarscen. ?

Högaktuell radikalitet

Högaktuell radikalitet

Essä Författaren Marguerite Duras är högaktuell än i dag, konstaterar Carl Åkerlund.  ?

Mest läst på Kultur