Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Kollektivet framför allt

Publicerad 16 mars 2012

Kultur Jan Arnald, alias Arne Dahl, valde poliskollektivet framför den ensamme snuten.
– Jag ville inte skriva ännu en roman där folkhemmets fall tar plats i kommissariens mage.
I dag besöker han Littfest i Umeå för ett samtal om den svenska romansnuten tillsammans med filmvetaren Michael Tapper.

När Jan Arnald, under pseudonymen Arne Dahl, gav ut sin första kriminalroman om A-gruppen 1998, hade han redan publicerat en roman, ett prosaverk, en novellsamling, en diktsamling och en doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Dessutom var han kritiker på Dagens-Nyheter. Det var med andra ord en författare väl hemmastad i de höglitterära salongerna som gav sig i kast med vår tids mest älskade men också bespottade genre: polisromanen.

– Jag insåg att jag var tvungen att hitta en egen nisch och ett eget tonfall om jag ville fortsätta med det här under en längre tid, säger Jan Arnald på telefon från Stockholm.

I dag kommer han till Umeå och Littfest för att prata om den svenska romansnuten tillsammans med filmvetaren och kritikern Michael Tapper. Just snuten, eller snutarna, var någonting som Jan Arnald funderade mycket på när han skrev sin första deckare.

– Två saker var viktiga. Jag ville inte skriva om den gamla vanliga deckarsnuten. Jag ville skapa karaktärer som gick utanför den lätt missanpassade, lätt alkoholiserade, lätt operaälskande polisen och i stället skildra ett välfungerande kollektiv. Det andra var att det skulle hålla i tio böcker. Då gällde det att skapa tillräckligt djupa eller runda karaktärer som de säger i Tyskland.

Att han valde att skriva om ett kollektiv, A-gruppen, i stället för en ensam hjälte, var anledningen till att han orkade skriva tio böcker på tio år utan att känna leda. Tröttnade han på en person kunde han fokusera på en annan ett tag.

– Nu har jag börjat på en ny serie (Opcop, red. anm.) och då har det blivit ett europeiskt kollektiv i stället. Jag trivs med kollektivformen när det gäller deckare. Personerna i mina andra romaner är mer ensamma.

I grund och botten finns det även en politisk förhoppning, berättar Jan Arnald, en utopisk idé om det fungerande kollektivet. Polisromanen har ofta beskyllts för att vara reaktionär genom sitt upphöjande av den ensamma, starka individen som tar lagen i egna händer (läs: Gunvald Larsson) eller genom sin skildring av den tilltufsade, godhjärtade poliskommissarien som begråter sina medmänniskor (läs: Kurt Wallander). ”Kriminalgenren erbjuder ju samtidigt ett skydd mot smärta och sociala tragedier; någon luttrad kommissarie får alltid fungera som krock- kudde mot ångesten. Det polisiära rutinarbetet, vare sig det beskrivs av Mankell, Nesser eller Edwardson, gör oss lugna trots det värsta tänkbara alltid just har inträffat”, skriver Göran Greider i en essä om deckarnas samhällskritik (eller brist på kritik, om man ska tro Greider).

Michael Tapper, som ska intervjua Jan Arnald på Littfest, är inne på samma linje i sin avhandling Snuten i skymningslandet (2011). ”När Henning Mankell ställer sig i Sjöwall-Wahlöös fotspår mer än femton år efter Terroristerna är det få som ifrågasätter den alarmistiska samhällsskildringen. Tvärtom är Sjöwall-Wahlöös katastrofscenario om en ständigt ökande och allt råare brottslighet än sannare kring millennieskiftet eftersom påståendet nu ligger i linje med återgången till straffrättsprincipen och ersättningen av synen på brott som socialt fenomen med synen på brott som uttryck för ondska”, skriver Tapper. Och Jan Arnald stämmer delvis in i kritiken.

– Han kan säkert få in en liten poäng mot mig där, ibland får jag frågor från folk som undrar: är det verkligen så illa som du skriver, vi som trodde att det var så bra. Men vi kan inte heller låtsas om som att vi fortfarande lever i ett Agatha Christie-samhälle där idyllen störs för att sedan återställas igen. Det är här som deckaren måste utspela sig, i ett mörkt hörn av samhället.

Nils Svensson

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Nöjsamt välskrivet livsöde

Nöjsamt välskrivet livsöde

Bok Kerstin Ekman har umgåtts med botanikern Clas Bjekander i naturen och arkiven under lång tid. I en ny bok omfattar hon denne begåvning med den största sympati, skriver VK:s Gunnar Balgård. ?

Världens bästa samtalsöppnare

Världens bästa samtalsöppnare

Krönikor Varför vet inte föräldrarna vad deras barn läser? undrar Johanna Lindbäck, som tipsar om att det skrivna kan ge upphov till samtal i svåra ämnen. ?

Tidvis bländande dubbelkonsert med lyrisk ådra

Musik Med en Tjajkovskij som tog publiken med storm och en kammarkonsert med kvinnliga tonsättare inleddes på torsdagen konsertsäsongen på Norrlandsoperan. ?

Livet och dikten flöt ihop

Livet och dikten flöt ihop

Kultur Det plågsamma och svåra, ofta hämtat ur författaren Kerstin Thorvalls egna liv, kombinerade hon med ett lekfullt och humoristiskt språk. Litteraturvetaren Maria Jönsson ville undersöka den spännande motsägelse och skrev en bok om författarskapet.  ?

Jag försöker förstå hur hets känns

Jag försöker förstå hur hets känns

Krönikor Föreställ dig att det skulle dyka upp en organisation som drev kravet på att det borde finnas färre vita, medelålders manliga cineaster här i landet. Det kanske inte skulle oroa dig kära läsare … ?

Norstedts PR-strategi raserar intellektuellt kapital

Norstedts PR-strategi raserar intellektuellt kapital

Krönikor Fulspel och halvlögner i cirkusen kring Millennium tar heder av både litteraturen och kulturkritiken. ?

Sandström återvänder  till operan

Sandström återvänder
till operan

Kultur Ny composer in residence på Norrlandsoperan blir Jan Sandström. Han är en av landets mest spelade samtida kompositörer och känner det som att komma hem när han nu ska skriva tre nya verk för operahuset i Umeå. ?

Rapport från elitens hemvist

Rapport från elitens hemvist

Bok Mikael Holmqvists bok Djursholm Sveriges ledarsamhälle är en rapport från ett samhälle baserat på individens sociala värde, på hens aura, strålglans eller nimbus, skriver Jonny Hjelm. ?

Mörkrets tid en tillgång

Mörkrets tid en tillgång

Kultur Nord-Norges mörkertid gör vintern till en period långt från de stora projekten. Samtidigt är det ett område där tillväxten gror, med expanderande gruvindustri och aktiv renskötsel. För att inte tala om konstens möjligheter.  ?

Kulturhuset tar ny fart

TV: Kulturhuset tar ny fart

Kultur Till helgen anordnas ny Kulturhus- festival vid lokstallarna på Haga. I år utomhus, med förhoppningar om en fortsättning där fler kulturella uttryck ska samsas inom samma väggar.  ?

Vemod och humor i stark debut

Vemod och humor i stark debut

Bok Sällan möter man en röst så originell och övertygande och samtidigt så befriad från poser – det skriver Sara Meidell som läst Stina Stoors nio noveller i hennes bokdebut. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Monica Z och Alice Babs i DDR?

Monica Z och Alice Babs i DDR?

Essä Hur skulle de två storheterna, sångerskorna Alice Babs och Monica Zetterlund ha uppfattats i DDR? Frågan ställd av Leif Larsson som funderar vidare kring de två motpolerna.  ?

Konsten berättar om det nya Kiruna

Konsten berättar om det nya Kiruna

Krönikor VK:s Sara Meidell åker till Kiruna och studerar flytten av staden med konsten som analysredskap. ?

Vi har inte råd att tramsa på detta vis

Vi har inte råd att tramsa på detta vis

Bok En svensk barnbok toppar Amazons försäljningslista – men jublet över nyheten fastnar på tvären, skriver Sara Meidell. ?

Manisk tolkning av mångtydig myt

Manisk tolkning av mångtydig myt

Essä Tour de France förbryllar och förför. En manisk jakt i gränslandet mellan människa och myt är över för i år. Karl Sundström följde ett land som följde sin Tour.  ?

Ett löjets skimmer över upphovsrättförsvararna

Ett löjets skimmer över upphovsrättförsvararna

Krönikor PO Ågren: Förbud mot att fota mat och offentliga byggnader nöter på vår allmänna rättskänsla. ?

Upphovsrätten fungerar

Kultur Att stärka konstnärers inkomstmöjligheter borde välkomnas, skriver Mats Lindberg, vd Bildupphovsrätt i Sverige i ett svar till PO Ågren. ?

Leva med häpnad

Krönikor Om sitt möte med författaren Oliver Sacks och om hans livgivande nyfikenhet skriver Örjan Abrahamsson i veckans litteraturkrönika.  ?

Mest läst på Kultur