Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Kollektivet framför allt

Publicerad 16 mars 2012

Kultur Jan Arnald, alias Arne Dahl, valde poliskollektivet framför den ensamme snuten.
- Jag ville inte skriva ännu en roman där folkhemmets fall tar plats i kommissariens mage.
I dag besöker han Littfest i Umeå för ett samtal om den svenska romansnuten tillsammans med filmvetaren Michael Tapper.

När Jan Arnald, under pseudonymen Arne Dahl, gav ut sin första kriminalroman om A-gruppen 1998, hade han redan publicerat en roman, ett prosaverk, en novellsamling, en diktsamling och en doktorsavhandling i litteraturvetenskap. Dessutom var han kritiker på Dagens-Nyheter. Det var med andra ord en författare väl hemmastad i de höglitterära salongerna som gav sig i kast med vår tids mest älskade men också bespottade genre: polisromanen.

- Jag insåg att jag var tvungen att hitta en egen nisch och ett eget tonfall om jag ville fortsätta med det här under en längre tid, säger Jan Arnald på telefon från Stockholm.

I dag kommer han till Umeå och Littfest för att prata om den svenska romansnuten tillsammans med filmvetaren och kritikern Michael Tapper. Just snuten, eller snutarna, var någonting som Jan Arnald funderade mycket på när han skrev sin första deckare.

- Två saker var viktiga. Jag ville inte skriva om den gamla vanliga deckarsnuten. Jag ville skapa karaktärer som gick utanför den lätt missanpassade, lätt alkoholiserade, lätt operaälskande polisen och i stället skildra ett välfungerande kollektiv. Det andra var att det skulle hålla i tio böcker. Då gällde det att skapa tillräckligt djupa eller runda karaktärer som de säger i Tyskland.

Att han valde att skriva om ett kollektiv, A-gruppen, i stället för en ensam hjälte, var anledningen till att han orkade skriva tio böcker på tio år utan att känna leda. Tröttnade han på en person kunde han fokusera på en annan ett tag.

- Nu har jag börjat på en ny serie (Opcop, red. anm.) och då har det blivit ett europeiskt kollektiv i stället. Jag trivs med kollektivformen när det gäller deckare. Personerna i mina andra romaner är mer ensamma.

I grund och botten finns det även en politisk förhoppning, berättar Jan Arnald, en utopisk idé om det fungerande kollektivet. Polisromanen har ofta beskyllts för att vara reaktionär genom sitt upphöjande av den ensamma, starka individen som tar lagen i egna händer (läs: Gunvald Larsson) eller genom sin skildring av den tilltufsade, godhjärtade poliskommissarien som begråter sina medmänniskor (läs: Kurt Wallander). ”Kriminalgenren erbjuder ju samtidigt ett skydd mot smärta och sociala tragedier; någon luttrad kommissarie får alltid fungera som krock- kudde mot ångesten. Det polisiära rutinarbetet, vare sig det beskrivs av Mankell, Nesser eller Edwardson, gör oss lugna trots det värsta tänkbara alltid just har inträffat”, skriver Göran Greider i en essä om deckarnas samhällskritik (eller brist på kritik, om man ska tro Greider).

Michael Tapper, som ska intervjua Jan Arnald på Littfest, är inne på samma linje i sin avhandling Snuten i skymningslandet (2011). ”När Henning Mankell ställer sig i Sjöwall-Wahlöös fotspår mer än femton år efter Terroristerna är det få som ifrågasätter den alarmistiska samhällsskildringen. Tvärtom är Sjöwall-Wahlöös katastrofscenario om en ständigt ökande och allt råare brottslighet än sannare kring millennieskiftet eftersom påståendet nu ligger i linje med återgången till straffrättsprincipen och ersättningen av synen på brott som socialt fenomen med synen på brott som uttryck för ondska”, skriver Tapper. Och Jan Arnald stämmer delvis in i kritiken.

- Han kan säkert få in en liten poäng mot mig där, ibland får jag frågor från folk som undrar: är det verkligen så illa som du skriver, vi som trodde att det var så bra. Men vi kan inte heller låtsas om som att vi fortfarande lever i ett Agatha Christie-samhälle där idyllen störs för att sedan återställas igen. Det är här som deckaren måste utspela sig, i ett mörkt hörn av samhället.

Nils Svensson

En skapelseberättelse

En skapelseberättelse

Musik Waves på Norrlandsoperan är en överväldigande konstupplevelse med hög energi och slående skönhet, skriver VK:s Sara Meidell.  ?

Om viljan att bli accepterad

Om viljan att bli accepterad

TEATER Therese Bruce hette mannen som tilldelades en felaktig, sexuell titel vid födseln. I Skuggteaterns tappning återskapas detta gamla Sverige. ?

Texterna är hennes svagaste kort

Texterna är hennes svagaste kort

Musik Lina Nyberg skapar orkestrala stämningslägen – men orden följer inte musikens linje, skriver Gunnar Balgård. ?

Konsten stannar inte av för Nic

Konsten stannar inte av för Nic

Konst - Det känns väldigt roligt och ärofullt att inviga den här lokalen, säger Nic Langendoen som är först ut i nya konsthallen son finns i Väven.  ?

Väven - en fiktion?

Väven - en fiktion?

Krönikor Med en serie nya berättelser om staden och människorna, kulturen och husen, uppmärksammar VK Kultur Vävens öppnande. ?

Medskapande i periferin

Medskapande i periferin

Konst Varför ska allt hända i centrum när det lever och bor människor överallt? Frågan ställs och besvaras delvis av konstnätverket Corners som under två veckor dragit in medskapare i sina olika projekt – med Ersboda i fokus. ?

Två dimensioner av Tjechovs universum

Två dimensioner av Tjechovs universum

Scen Leif Larsson gör en utfärd i Tjechovland och ser en böljande Körsbärsträdgården i mjukt ljus och en skarpt ljussatt och hårt snörd Måsen.  ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Hus med halva berättelser

Hus med halva berättelser

DEBATT Märkesbyggnaden avleder från regionens strukturella problem, skriver Madeleine Eriksson ?

Svårt stöta sig med __en global marknad

Svårt stöta sig med
en global marknad

Krönikor Lars Böhlin: ”Vem behöver en Scorsese i en värld befolkad av superhjältar?” ?

Dan Berglund får Taube-stipendium

Dan Berglund får Taube-stipendium

Nöjestelegram Vispoeten Dan Berglund får Sveriges kompositörer och textförfattares (Skap) stipendium till Evert Taubes minne. 

Mest läst på Kultur