Emma och Magnus Ohlsson känner en ständigt malande oro sedan Åseles enda ambulans dragits in. När deras 1,5-årige son Signar drabbades av häftiga kramper i början av januari var ambulansen där på tio minuter. Nu har man längst väntetid i hela landet.

Signar är bara 1,5 år, men har varit sjuk ända sedan han föddes. Det har bland annat inneburit många och långa besök på universitetssjukhuset i Umeå.

I början av januari var det dags igen. Då fick Signar häftiga krampattacker och han slutade helt att andas. Desperationen och paniken var total hemma hos hans föräldrar på trettondagsaftonen.

- Vi hörde underliga ljud och när jag kom in till honom var han helt blå i ansiktet. Vi försökte att blåsa luft i honom medan Magnus ringde efter ambulans, säger Emma Ohlsson.

Sedan hände allt på en gång. Ambulansen dök upp på gårdsplanen inom 1215 minuter och de kunde påbörja transporten in till intensivavdelningen i Umeå.

Lättnaden som vi kände när vi såg blåljusen nere vid korsningen går nog inte att beskriva, säger Emma Ohlsson.

Hade det varit en månad senare så hade den närmaste ambulansen i Dorotea haft cirka 40 minuters total utryckningstid från sin station i Dorotea. I väntan på den hade sjukstugans akutbil varit på plats för att stötta.

Kramperna upphörde

För Signars del är det viktigaste att han kommer in till Umeå så fort som möjligt.

Kramperna som han hade fått upphörde ganska snart, men de återkom dagen efter och då höll de på i flera timmar trots att han vårdades på sjukhus, säger Emma Ohlsson.

På NUS konstaterade man att han led av epilepsi, men på grund av hans magproblem är det svårt att få vanlig medicin att verka. Läkare menade också att Signar inte fick krampa längre än fem minuter för att undvika framtida men.

Om inte medicinen fungerar så är enda alternativet att ringa ambulansen. Blir läget akut måste vi få vård under transporten, säger Emma Ohlsson.

Deras fall togs upp också på det stora möte som Åseleborna hade med landstingsdirektör, Jonas Rastad och landstingsrådet, Peter Olofsson.

Stina Ingelsson som är mormor till Signar ställde då frågan om landstingsledningen kunde sätta sig in i föräldrarnas situation.

- Jag frågade om de djupt inne i sitt hjärta kunde känna den oro som föräldrar känner för sitt barn då ambulansen försvinner och om familjen måste flytta till Umeå för att få en bra vård.

Familjen väntar fortfarande på ett svar.