Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Carmen och friheten

Publicerad 2 mars 2012 (uppdaterad 2 mars 2012)

Kultur I dag har Carmen premiär på Norrlandsoperan i västerbottnisk skepnad. Elena Lindholm Narváez blickar tillbaka i historien mot 1800-talets spanska arbetarkvinnor för att ge den cigarrullande Carmen upprättelse.

Ambitionen att frigöra Carmengestalten från den kulturhistoriska ballast hon samlat på sig genom åren är inte ovanlig för nutida uppsättningar av verket. När Carmen sattes upp på Kungliga Operan i höstas var det också en nutida miljö som fick rama in en av vår tids mest älskade operor. Motsatsen till alla dekontextualiseringar av Carmen är däremot ytterst ovanlig, dvs. uppsättningar där man väljer att gå tillbaka i historien och söka upp operakaraktärens historiska förebilder, istället för att bara reproducera den romantiserade bild av Spanien som operan förmedlar i sin ursprungsversion. Det är naturligtvis ett svårare alternativ, eftersom det innebär en hel del arbete att gräva fram 1800-talets spanska arbetarkvinnor ur historieskrivningens gömmor.

Tveklöst är det så att operans Carmen är en normbrytande kvinnogestalt som utmanar rådande ordningar, både i vår tid och under det 1870-tal då operan hade urpremiär i Paris. Trots det kan Bizets ursprungliga gestaltning av Carmen i en nutida betraktares ögon knappast uppfattas som en positiv skildring av en sådan kvinnofigur. Än värre blir det om man går tillbaka till Prosper Merimées roman Carmen som operan bygger på. Den kvinnliga huvudpersonen framställs där som en veritabel hondjävul, en vacker men elak kvinna som ljuger, stjäl och sedan lockar den hedervärde ädlingen don José i fördärvet med sina förföriska trix och konster. Den som försöker sätta in denna ursprungliga, fiktiva Carmen i 1800- talets kontext stöter onekligen på en hel del problem. Det mest uppenbara dilemmat gäller förstås Carmens sexuellt utsvävande leverne, vilket var helt otänkbart för en gift kvinna bland romerna i dåtidens Spanien.

När jag själv tittar tillbaka på 1800-talets Spanien är det däremot en annan detalj hos fiktionens Carmen som gör mig särskilt fundersam. Nämligen frågan om hur en sådan impulsstyrd slarver som Carmen lyckades ta sig in genom portarna till tobaksfabriken i Sevilla. Tobaksarbetet var nämligen inte vilket fabriksyrke som helst i 1800-talets Spanien. Det krävde tålamod, talang, goda referenser och en lång lärlingsutbildning. Tobaksförädling och tobaksförsäljning har allt sedan Amerikaerövringens dagar varit en statlig angelägenhet i Spanien och tobaksfabrikerna tillhörde den spanska kronan. Endast kvinnor ägnade sig åt det svåra hantverket inne i tobaksfabrikerna, eftersom de ansågs ha det lätta handlag som krävdes för att tillverka en högklassig cigarr. Tobaksarbeterskorna las cigarreras utmärkte sig i Spaniens storstäder genom sitt sätt att klä sig. De var mer välnärda än andra kvinnor ur sin samhällsklass och hade ofta råd med lite finare kläder då de själva drog in en ordentlig lön till familjen. Det fanns inget annat lagligt yrke där en kvinna ur arbetarklassen kunde tjäna så bra. Arbetsförhållandena var också bättre än för andra kvinnliga yrkeskategorier, eftersom tobaksarbetet reglerades i lag under en tid då i stort sett allt kvinnligt yrkesutövande utfördes helt utanför de regleringar som endast gällde för män.

Tobaksfabrikernas kvinnor fick ofta en ledande roll i bostadsområdena där de levde, och när folkliga protester skulle organiseras var det till dem man vände för att finna stöd i kampen. Sammanhållningen mellan kvinnorna i fabrikerna var inte av den vanliga fackliga modellen som utvecklades bland manliga arbetare, utan den kretsade mer kring lokalt engagemang och folkliga traditioner. Exempelvis firade arbeterskorna vid en del tobaksfabriker i Spanien den årligen återkommande festivalen comadres. Det var en dag på året då inget arbete utfördes, utan då kvinnorna istället åt, drack och roade sig för att fira de systerliga relationer som hade knutits dem emellan genom en yrkesidentitet, snarare än genom traditionella familjeband.

Den kvinnliga frihet som Carmen förknippas med var definitivt tobaksarbeterskans signum, men på ett betydligt mer konstruktivt sätt än det vi känner från operan. Många menar nämligen att det var i tobaksfabrikerna som den folkliga kvinnorättskampen föddes i Spanien, eftersom tobaksarbeterskorna till skillnad från andra yrkesarbetande kvinnor kunde organisera sig för att kollektivt kräva bättre arbetsvillkor. Redan på 1800-talet sågs tobaksarbeterskorna som föregångare för arbetande kvinnors politiska engagemang. Det framgår exempelvis av romanen La Tribuna (Folktribunen) av Emilia Pardo Bazán, en av Spaniens mest framträdande kvinnorättskämpar från senare hälften 1800-talet. Huvudpersonen i romanen är en ung frihetslängtande kvinna, vars politiska ambitioner grusas när hon möter den bistra verklighet som var arbetarklassens kvinnors lott. Det är knappast någon slump att den unga kvinnans politiska uppvaknande i romanen sker i tobaksfabriken, där politiska pamflettskrifter cirkulerade fritt och kvinnorna kunde tala om politik utan att tystas av männens blickar och reprimander. Förmodligen är det heller ingen slump att det var just tobaksarbeterskan som blev förevigad som den exotiska och förföriska Carmen på världens scener, där hon ända sedan slutet av 1800-talets slut kväll efter kväll driver sig själv i döden. Herrarna Mérimée och Bizet lyckades i sin gestaltning av rollfiguren sannerligen lägga krokben på Spaniens stolta cigarrera. Mer än hundra år senare råder det ingen tvekan om att den cigarillrullande Carmen förtjänar sin återupprättelse, oavsett om det sker genom historiska tillbakablickar, eller i det lägenhetskök på Ålidhem där Norrlandsoperan har valt att förmedla cigarrerans budskap om frihet.

Elena Lindholm Narváez

Textbriljans och absurd akrobatik

Textbriljans och absurd akrobatik

Scen Vuxna och barn rycks med när Profilteatern visar bredd och styrka i sin nya uppsättning av barnböckerna om Kivi. ?

Musiksällskap lockade på våren

Musik Gabriels oboe utgjorde höjdpunkten när Umeå Musiksällskap bjöd på vårkonsert med Beethoven och klassisk filmmusik.  ?

Söker historiens dolda transpersoner

Söker historiens dolda transpersoner

Kultur En genomgång av rådande forskningsläge kring transpersoner och åldrande bjöds under ett panelsamtal på Kvinnohistoriskt museum på torsdagen. ?

Tvingar oss se utsattheten

Tvingar oss se utsattheten

Bok I Susanna Alakoskis nya bok April i Anhörigsverige tvingar hon läsaren att de den utsatta människans maktlöshet och omgivningens blindhet och tafflighet. ?

Svärta som skakar om

Svärta som skakar om

Scen Vår klass med Teater Galeasen är en svart pjäs om en svart tid med den plågsamma lärdom att det som händer på scenen eller hände i en polsk by på 1940-talet – det händer igen … ?

Om makt och uppror utan djupare analys

Om makt och uppror utan djupare analys

Bok En allegori om makt och uppror, men med föga rafflande samhällsanalys, skriver VK:s Gunnar Balgård om Per Odenstens nya roman Människoätarens skugga.  ?

Konstdialog med guldkorn

Konstdialog med guldkorn

Konst Om man ger sig tid och tar in de olika tolkningarna av utställningen Homeland, i konstprojektet med samma namn, då framträder guldkorn på guldkorn. ?

Skickligheten vilar på melodier

Skickligheten vilar på melodier

Musik När Mats/Morgan band spelade på Guitars i onsdags var det dynamiskt, enhetligt och en pulserande, levande helhet som bjöds publiken.  ?

Bilderna ger texten liv

Bilderna ger texten liv

Kultur Texten först och sedan fria händer för illustratören med bilderna. Så har Ulf Stark och Linda Bondestam jobbat med sina tre gemensamma bokprojekt, men med näst bok ska de testa att göra tvärtom. ?

Slängigheten fördjupas

Slängigheten fördjupas

Bok I sin nya novellsamling Serenader två blandar författaren Peter Kihlgård fullgångna små mästerstycken med torftiga små gåtfulla uppkast.  ?

Leken som vinnande väg

Leken som vinnande väg

Kultur Det handlar om lekens frihet, textens rytm och karaktärernas rörelse i Profilteaterns nya föreställning om Kivi. Spänningen ligger även i krocken mellan traditionell text och frigörelse från kön. ?

Det upptrissade livstempots avigsidor

Det upptrissade livstempots avigsidor

Krönikor Vurmandet för snabbhet inget nytt fenomen, konstaterar Henrik Lång och påminner om att än finns möjlighet att välja stillhet framför stress. ?

Fem byagårdar fler än fyra skyskrapor

Fem byagårdar fler än fyra skyskrapor

Essä Annelie Bränström Öhman grunnar vidare på det Ribbingska rådet att Norrland ska gå i kollektiv kognitiv missnöjesterapi.  ?

Teaterduo gör dikt till pjäs

Teaterduo gör dikt till pjäs

Kultur Glädje och sorg, längtan och frihet – en rik palett av teman ryms i teater Gondolernas nya föreställning, som på fredag har premiär.  ?

Poetisk hyllning till det skeva

Poetisk hyllning till det skeva

Scen Tragik förvandlas till en nystart i föreställningen Underart – en av Cirkus Cirkörs mera tänkvärda föreställningar, skriver Nancy Bladfält. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Lås upp biblioteket även på söndagar

Lås upp biblioteket även på söndagar

Krönikor Kajen i Umeå håller på att bli en folklig plats, men då passar stora delar av Väven på att ha söndagsstängt. Det har inte varit någon övertygande start på Umeås nya kulturhus, skriver Lars Böhlin.  ?

Duktiga flickors ursinniga uppror

Duktiga flickors ursinniga uppror

Krönikor Duktiga flickors revolt mot könsmaktsordningen genomförs som en vägran att vara kropp. ?

Spöklik lovsång till Saga

Spöklik lovsång till Saga

Kultur Som ett sista tack för alla härliga stunder i Sagateatern har Olof Wretling och Sven Björklund tagit hjälp av Saga-spöket.  ?

Dubbla Sune Jonsson-stipendiater

Dubbla Sune Jonsson-stipendiater

Kulturtelegram Fotografen Anders Alm och kulturjournalisten Marianne Söderberg får 2015 års Sune Jonsson-stipendium.  ?

Gå vilse i gott sällskap

Gå vilse i gott sällskap

Krönikor Böcker skrivna i slutet av ett författarskap behöver inte alltid vara försonande. Lika gärna kan de präglas av en dissonans, vara förvivlade – och till tröst. ?

Filosofen som klev ner från Olympen

Filosofen som klev ner från Olympen

Krönikor Frederik Ekelund skriver brev från Paris – i det första om postmodernismen och filosofen som tänkte ihjäl sig. ?

Det analoga klinkandet snart ett minne blott

Det analoga klinkandet snart ett minne blott

Kultur Peter Bryngelsson om den akustiska pianodöden som breder ut sig och om utrotningshotade gemensamma ljudmiljöer.  ?

När anständighet blir politisk extremism

När anständighet blir politisk extremism

Krönikor Stefan Bergmark om SVT:s Edit: ”Jag är hyfsat övertygad om att jag inte kommer hitta till sajten på grund av att den tar ställning i det klasskrig som pågår.”  ?

Rädslan för lillebror

Rädslan för lillebror

Krönikor PO Ågren: ”Borde inte ett rättssamhälle uppmuntra medborgare till att bidra till att brottsliga handlingar upptäcks?” ?

Bekräftelse i rätt miljö

Bekräftelse i rätt miljö

Krönikor Om vikten att placera bokens handling i rätt miljö under skrivprocessen, skriver Johanna Lindbäck.  ?

Mest läst på Kultur