Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Carmen och friheten

Publicerad 2 mars 2012 (uppdaterad 2 mars 2012)

Kultur I dag har Carmen premiär på Norrlandsoperan i västerbottnisk skepnad. Elena Lindholm Narváez blickar tillbaka i historien mot 1800-talets spanska arbetarkvinnor för att ge den cigarrullande Carmen upprättelse.

Ambitionen att frigöra Carmengestalten från den kulturhistoriska ballast hon samlat på sig genom åren är inte ovanlig för nutida uppsättningar av verket. När Carmen sattes upp på Kungliga Operan i höstas var det också en nutida miljö som fick rama in en av vår tids mest älskade operor. Motsatsen till alla dekontextualiseringar av Carmen är däremot ytterst ovanlig, dvs. uppsättningar där man väljer att gå tillbaka i historien och söka upp operakaraktärens historiska förebilder, istället för att bara reproducera den romantiserade bild av Spanien som operan förmedlar i sin ursprungsversion. Det är naturligtvis ett svårare alternativ, eftersom det innebär en hel del arbete att gräva fram 1800-talets spanska arbetarkvinnor ur historieskrivningens gömmor.

Tveklöst är det så att operans Carmen är en normbrytande kvinnogestalt som utmanar rådande ordningar, både i vår tid och under det 1870-tal då operan hade urpremiär i Paris. Trots det kan Bizets ursprungliga gestaltning av Carmen i en nutida betraktares ögon knappast uppfattas som en positiv skildring av en sådan kvinnofigur. Än värre blir det om man går tillbaka till Prosper Merimées roman Carmen som operan bygger på. Den kvinnliga huvudpersonen framställs där som en veritabel hondjävul, en vacker men elak kvinna som ljuger, stjäl och sedan lockar den hedervärde ädlingen don José i fördärvet med sina förföriska trix och konster. Den som försöker sätta in denna ursprungliga, fiktiva Carmen i 1800- talets kontext stöter onekligen på en hel del problem. Det mest uppenbara dilemmat gäller förstås Carmens sexuellt utsvävande leverne, vilket var helt otänkbart för en gift kvinna bland romerna i dåtidens Spanien.

När jag själv tittar tillbaka på 1800-talets Spanien är det däremot en annan detalj hos fiktionens Carmen som gör mig särskilt fundersam. Nämligen frågan om hur en sådan impulsstyrd slarver som Carmen lyckades ta sig in genom portarna till tobaksfabriken i Sevilla. Tobaksarbetet var nämligen inte vilket fabriksyrke som helst i 1800-talets Spanien. Det krävde tålamod, talang, goda referenser och en lång lärlingsutbildning. Tobaksförädling och tobaksförsäljning har allt sedan Amerikaerövringens dagar varit en statlig angelägenhet i Spanien och tobaksfabrikerna tillhörde den spanska kronan. Endast kvinnor ägnade sig åt det svåra hantverket inne i tobaksfabrikerna, eftersom de ansågs ha det lätta handlag som krävdes för att tillverka en högklassig cigarr. Tobaksarbeterskorna las cigarreras utmärkte sig i Spaniens storstäder genom sitt sätt att klä sig. De var mer välnärda än andra kvinnor ur sin samhällsklass och hade ofta råd med lite finare kläder då de själva drog in en ordentlig lön till familjen. Det fanns inget annat lagligt yrke där en kvinna ur arbetarklassen kunde tjäna så bra. Arbetsförhållandena var också bättre än för andra kvinnliga yrkeskategorier, eftersom tobaksarbetet reglerades i lag under en tid då i stort sett allt kvinnligt yrkesutövande utfördes helt utanför de regleringar som endast gällde för män.

Tobaksfabrikernas kvinnor fick ofta en ledande roll i bostadsområdena där de levde, och när folkliga protester skulle organiseras var det till dem man vände för att finna stöd i kampen. Sammanhållningen mellan kvinnorna i fabrikerna var inte av den vanliga fackliga modellen som utvecklades bland manliga arbetare, utan den kretsade mer kring lokalt engagemang och folkliga traditioner. Exempelvis firade arbeterskorna vid en del tobaksfabriker i Spanien den årligen återkommande festivalen comadres. Det var en dag på året då inget arbete utfördes, utan då kvinnorna istället åt, drack och roade sig för att fira de systerliga relationer som hade knutits dem emellan genom en yrkesidentitet, snarare än genom traditionella familjeband.

Den kvinnliga frihet som Carmen förknippas med var definitivt tobaksarbeterskans signum, men på ett betydligt mer konstruktivt sätt än det vi känner från operan. Många menar nämligen att det var i tobaksfabrikerna som den folkliga kvinnorättskampen föddes i Spanien, eftersom tobaksarbeterskorna till skillnad från andra yrkesarbetande kvinnor kunde organisera sig för att kollektivt kräva bättre arbetsvillkor. Redan på 1800-talet sågs tobaksarbeterskorna som föregångare för arbetande kvinnors politiska engagemang. Det framgår exempelvis av romanen La Tribuna (Folktribunen) av Emilia Pardo Bazán, en av Spaniens mest framträdande kvinnorättskämpar från senare hälften 1800-talet. Huvudpersonen i romanen är en ung frihetslängtande kvinna, vars politiska ambitioner grusas när hon möter den bistra verklighet som var arbetarklassens kvinnors lott. Det är knappast någon slump att den unga kvinnans politiska uppvaknande i romanen sker i tobaksfabriken, där politiska pamflettskrifter cirkulerade fritt och kvinnorna kunde tala om politik utan att tystas av männens blickar och reprimander. Förmodligen är det heller ingen slump att det var just tobaksarbeterskan som blev förevigad som den exotiska och förföriska Carmen på världens scener, där hon ända sedan slutet av 1800-talets slut kväll efter kväll driver sig själv i döden. Herrarna Mérimée och Bizet lyckades i sin gestaltning av rollfiguren sannerligen lägga krokben på Spaniens stolta cigarrera. Mer än hundra år senare råder det ingen tvekan om att den cigarillrullande Carmen förtjänar sin återupprättelse, oavsett om det sker genom historiska tillbakablickar, eller i det lägenhetskök på Ålidhem där Norrlandsoperan har valt att förmedla cigarrerans budskap om frihet.

Elena Lindholm Narváez

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
[Pråmmönadd arrschiteckturrall]

[Pråmmönadd arrschiteckturrall]

KULTUR Arkitekturskribenten Mikael Askergren gett sig ut på ett arkitektonisk äventyr i Väven. Här följer hans intryck efter sitt besök. ?

Grovmald skröna landar på fötterna

Grovmald skröna landar på fötterna

Scen Stig Östman låter en grannfejd av rang ta plats i veckans lunchteateromgång.  ?

Stalin - en turistmagnet

Stalin - en turistmagnet

Essä Anders Sjögren skriver om besöket i Gori, Georgien och ett museum som hör hemma på museum.  ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Läsesalens oändliga tankevärldar

Läsesalens oändliga tankevärldar

Kulturdebatt Om minnen av ett stadsbibliotek och fantasins platser skriver Hildur Kalman i dag i artikelserien kring och om Väven. ?

En skapelse-berättelse

En skapelse-berättelse

Musik Waves på Norrlandsoperan är en överväldigande konstupplevelse med hög energi och slående skönhet, skriver VK:s Sara Meidell.  ?

Om viljan att bli accepterad

Om viljan att bli accepterad

TEATER Therese Bruce hette mannen som tilldelades en felaktig, sexuell titel vid födseln. I Skuggteaterns tappning återskapas detta gamla Sverige. ?

Texterna är hennes svagaste kort

Texterna är hennes svagaste kort

Musik Lina Nyberg skapar orkestrala stämningslägen – men orden följer inte musikens linje, skriver Gunnar Balgård. ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Pepparkaksdegen och frigörelsen

Pepparkaksdegen och frigörelsen

KRÖNIKOR Sara Meidell: År 2014 är den hemrörda pepparkaksdegen en provokation mot rådande ordning. ?

Hus med halva berättelser

Hus med halva berättelser

DEBATT Märkesbyggnaden avleder från regionens strukturella problem, skriver Madeleine Eriksson ?

Svårt stöta sig med __en global marknad

Svårt stöta sig med
en global marknad

Krönikor Lars Böhlin: ”Vem behöver en Scorsese i en värld befolkad av superhjältar?” ?

Mest läst på Kultur