Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Kultur

Carmen och friheten

Publicerad 2 mars 2012 (uppdaterad 2 mars 2012)

Kultur I dag har Carmen premiär på Norrlandsoperan i västerbottnisk skepnad. Elena Lindholm Narváez blickar tillbaka i historien mot 1800-talets spanska arbetarkvinnor för att ge den cigarrullande Carmen upprättelse.

Ambitionen att frigöra Carmengestalten från den kulturhistoriska ballast hon samlat på sig genom åren är inte ovanlig för nutida uppsättningar av verket. När Carmen sattes upp på Kungliga Operan i höstas var det också en nutida miljö som fick rama in en av vår tids mest älskade operor. Motsatsen till alla dekontextualiseringar av Carmen är däremot ytterst ovanlig, dvs. uppsättningar där man väljer att gå tillbaka i historien och söka upp operakaraktärens historiska förebilder, istället för att bara reproducera den romantiserade bild av Spanien som operan förmedlar i sin ursprungsversion. Det är naturligtvis ett svårare alternativ, eftersom det innebär en hel del arbete att gräva fram 1800-talets spanska arbetarkvinnor ur historieskrivningens gömmor.

Tveklöst är det så att operans Carmen är en normbrytande kvinnogestalt som utmanar rådande ordningar, både i vår tid och under det 1870-tal då operan hade urpremiär i Paris. Trots det kan Bizets ursprungliga gestaltning av Carmen i en nutida betraktares ögon knappast uppfattas som en positiv skildring av en sådan kvinnofigur. Än värre blir det om man går tillbaka till Prosper Merimées roman Carmen som operan bygger på. Den kvinnliga huvudpersonen framställs där som en veritabel hondjävul, en vacker men elak kvinna som ljuger, stjäl och sedan lockar den hedervärde ädlingen don José i fördärvet med sina förföriska trix och konster. Den som försöker sätta in denna ursprungliga, fiktiva Carmen i 1800- talets kontext stöter onekligen på en hel del problem. Det mest uppenbara dilemmat gäller förstås Carmens sexuellt utsvävande leverne, vilket var helt otänkbart för en gift kvinna bland romerna i dåtidens Spanien.

När jag själv tittar tillbaka på 1800-talets Spanien är det däremot en annan detalj hos fiktionens Carmen som gör mig särskilt fundersam. Nämligen frågan om hur en sådan impulsstyrd slarver som Carmen lyckades ta sig in genom portarna till tobaksfabriken i Sevilla. Tobaksarbetet var nämligen inte vilket fabriksyrke som helst i 1800-talets Spanien. Det krävde tålamod, talang, goda referenser och en lång lärlingsutbildning. Tobaksförädling och tobaksförsäljning har allt sedan Amerikaerövringens dagar varit en statlig angelägenhet i Spanien och tobaksfabrikerna tillhörde den spanska kronan. Endast kvinnor ägnade sig åt det svåra hantverket inne i tobaksfabrikerna, eftersom de ansågs ha det lätta handlag som krävdes för att tillverka en högklassig cigarr. Tobaksarbeterskorna las cigarreras utmärkte sig i Spaniens storstäder genom sitt sätt att klä sig. De var mer välnärda än andra kvinnor ur sin samhällsklass och hade ofta råd med lite finare kläder då de själva drog in en ordentlig lön till familjen. Det fanns inget annat lagligt yrke där en kvinna ur arbetarklassen kunde tjäna så bra. Arbetsförhållandena var också bättre än för andra kvinnliga yrkeskategorier, eftersom tobaksarbetet reglerades i lag under en tid då i stort sett allt kvinnligt yrkesutövande utfördes helt utanför de regleringar som endast gällde för män.

Tobaksfabrikernas kvinnor fick ofta en ledande roll i bostadsområdena där de levde, och när folkliga protester skulle organiseras var det till dem man vände för att finna stöd i kampen. Sammanhållningen mellan kvinnorna i fabrikerna var inte av den vanliga fackliga modellen som utvecklades bland manliga arbetare, utan den kretsade mer kring lokalt engagemang och folkliga traditioner. Exempelvis firade arbeterskorna vid en del tobaksfabriker i Spanien den årligen återkommande festivalen comadres. Det var en dag på året då inget arbete utfördes, utan då kvinnorna istället åt, drack och roade sig för att fira de systerliga relationer som hade knutits dem emellan genom en yrkesidentitet, snarare än genom traditionella familjeband.

Den kvinnliga frihet som Carmen förknippas med var definitivt tobaksarbeterskans signum, men på ett betydligt mer konstruktivt sätt än det vi känner från operan. Många menar nämligen att det var i tobaksfabrikerna som den folkliga kvinnorättskampen föddes i Spanien, eftersom tobaksarbeterskorna till skillnad från andra yrkesarbetande kvinnor kunde organisera sig för att kollektivt kräva bättre arbetsvillkor. Redan på 1800-talet sågs tobaksarbeterskorna som föregångare för arbetande kvinnors politiska engagemang. Det framgår exempelvis av romanen La Tribuna (Folktribunen) av Emilia Pardo Bazán, en av Spaniens mest framträdande kvinnorättskämpar från senare hälften 1800-talet. Huvudpersonen i romanen är en ung frihetslängtande kvinna, vars politiska ambitioner grusas när hon möter den bistra verklighet som var arbetarklassens kvinnors lott. Det är knappast någon slump att den unga kvinnans politiska uppvaknande i romanen sker i tobaksfabriken, där politiska pamflettskrifter cirkulerade fritt och kvinnorna kunde tala om politik utan att tystas av männens blickar och reprimander. Förmodligen är det heller ingen slump att det var just tobaksarbeterskan som blev förevigad som den exotiska och förföriska Carmen på världens scener, där hon ända sedan slutet av 1800-talets slut kväll efter kväll driver sig själv i döden. Herrarna Mérimée och Bizet lyckades i sin gestaltning av rollfiguren sannerligen lägga krokben på Spaniens stolta cigarrera. Mer än hundra år senare råder det ingen tvekan om att den cigarillrullande Carmen förtjänar sin återupprättelse, oavsett om det sker genom historiska tillbakablickar, eller i det lägenhetskök på Ålidhem där Norrlandsoperan har valt att förmedla cigarrerans budskap om frihet.

Elena Lindholm Narváez

Andra läste även:

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Ett nytt kulturhus tar form

Ett nytt kulturhus tar form

Kultur I kulturhuvudstadens utkant tar ett nytt kulturhus form, glödande av stadens inneboende kraft och gör det själv-kultur. ?

Nycirkusen __kommer till stan

Nycirkusen
kommer till stan

Scen Varieté, slapstick och akrobatik – men också poesi och politik. Nästa vecka fyller nycirkusen fyller både gator och scener i kulturhuvudstaden. ?

Hur kan en björk bli till musik?

Hur kan en björk bli till musik?

Kultur Tre frågor till Lars Östlund, SLU, som tagit fram fakta om den 141-åriga björk som stått modell för Birch 1871. ?

Gisslaren av __ett borgerskap

Gisslaren av
ett borgerskap

Krönikor Tre möten med Bertold Brecht äger rum i det första av fem brev från Gunnar Balgård på resa genom Tyskland.  ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Sanningen från sidan

Sanningen från sidan

Kultur Filosofen Almrot hos författaren Claes Hylinger är en av den mest minnesvärda birollsinnehavaren i Nils Pennlerts mentala bibliotek. ?

Originell bok prisas

Originell bok prisas

Bok Elisabeth Rynell får Norrlands litteraturpris 2014 för boken Skrivandets sinne. Hon blir den 41:a mottagaren av det anrika priset. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Synlig process __av skapande

Synlig process
av skapande

Konst Besökarna på Gammlia har under den gångna veckan fått en viss inblick i hur konstnärliga processer kan fungera.  ?

Sara Meidell

 

 

 

 

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Elektra för alla

Elektra för alla

KRÖNIKA Om man skulle välja ut en enda av 2014:s alla akter som kunde fått vara gratis för alla Umeåbor skulle det bli Norrlandsoperans Elektra, skriver Sara Meidell. ?

Vad har Orestes i __mobilen att göra?

Vad har Orestes i
mobilen att göra?

KULTURDEBATT Bilden har blivit viktigare än livet, skriver Lars-Göran Selander. ?

Mest läst på Kultur