Det kan tyckas vara synd om Lennart Strömberg i Strömbäck, Vindeln. Fast bara lite. Han är en av landets yngsta 60-åringar.

- Ja, jag fyller moped nu, säger han med ett skratt.

Förklaringen är förstås att han råkar vara född på skottdagen och därför, trots att han i dag fyller 60, bara har kunnat fira 15 riktiga födelsedagar.

Fast det har inte varit något problem, inte ens när jag var liten. Vi är många i släkten som fyller år i februari och mars, och jag brukar fira den 28 februari i stället.

Lennart har alltid bott och arbetat på gården i Strömbäck, utanför Vindeln, där familjen har bott i minst fyra generationer.

Fram till för två år sedan hade Lennart Strömberg mjölkproduktion på gården. Stallet, där de 30 korna höll till, är nu tomma på djur.

- Mjölkproduktion har jag hållit på med hela livet, och mina föräldrar före mig. Jag tog över 1980. Men för att fortsätta hålla på med det krävdes mycket investeringar, och det var mycket övertid, så det har jag lagt ner nu.

Jobbar i skogen

Då kanske han rentav hade varit tvungen att datorisera företaget. Lennart, som suttit i styrelsen i Vuxenskolan, har visserligen gått en datakurs och skaffat sig en dator men ännu inte installerat den.

- Fast det ska bli av, säger Lennart.

I stället jobbar han i skogen, och nu på vintern sköter han även plogningen av vägarna i trakten. Mycket snö har det varit hittills i år, men Lennart minns när det var ännu värre.

- 1987/88 var det rekord. Jag jobbade som snickare i Lycksele då, och var tvungen att ta mig hem på kvällarna för att sköta plogningen. Det blev väl fyra timmars sömn på nätterna, ungefär.

Hela vintern blev ovanligt arbetsam för Lennart.

Alltid beredd

- Jag noterade att det blev 40 utryckningar den vintern, det är det mesta hittills. Jag var alltid beredd på att rycka ut!

Antalet mjölkbönder har minskat i Strömbäckstrakten, precis som runtom i Sverige.

På 80-talet var det väldigt positivt, ”hela Sverige skulle leva”, idéer växte fram och det blev ett uppsving för företagsamheten. Här var vi ett gäng som höll igång, femsex som levererade mjölk. Det var god sammanhållning, vi kunde göra arbetsbyten och hade god social kontakt. Nu finns bara en kvar.

Lennart bor vid Vindelälven, en bit upp i backen från älven som ibland har skapat oro hos de närboende.

- 1995 var det översvämning, så då var jag orolig för vad som skulle hända. Fast det lär ha varit ännu värre 1945.

Genom åren har han också arbetat med familjens tunnbrödstillverkning.

Säljer på marknader

- Mamma och pappa började med det, och min mamma Stina, som nyligen dog vid 92 års ålder, höll på med det länge. Nu gör jag det själv. Jag åker runt och säljer på marknader.

Han vet förstås hur man ska hantera det färdiga tunnbrödet också.

- Det ska vara enkelt, och bäst tycker jag om tunnbrödsrullar med kokt skinka, som grillas i ugnen.

Om han ville skulle han också kunna använda bär och svamp från markerna i matlagningen. Fast så mycket sådant blir det inte.

- Däremot har det de senaste åren kommit hit många polacker som plockar bär och säljer. Jag talar visserligen inte polska, men vi har lärt oss att förstå varandra.

I dag lär han klara sig bra med svenskan, och med Strömbäck-/Vindelndialekten, när det är öppet hus hemma på gården.

På fredag fortsätter firandet på Umåker. Sedan är det bara att vänta fyra år innan han har födelsedag igen.

Inger Nilsson
090-17 60 41
inger.nilssonvk.se