En tredjedel av patienterna lider av psykisk ohälsa. Det är oförsvarligt att hälften av länets hälsocentraler saknar psykologer.

I debattartikeln ”Rätten till behandling av psykisk ohälsa” (9/2) efterlyses psykologer till länets hälsocentraler. Författarna Primärvårdspsykologerna i Umeå utgår från studier som visar att cirka 20-30 procent av hälsocentralernas patienter lider av depression eller ångest.

Enligt aktuell forskning är psykologisk behandling (Kognitiv beteendeterapi, Interpersonell terapi och vissa former av Psykodynamisk korttidsterapi) minst lika effektiv som medicinering. I linje därmed förordar Socialstyrelsen psykologisk behandling som förstahandsval vid lindrig och medelsvår depression och ångest. Men hälften av Västerbottens hälsocentraler saknar psykologer. Låt mig spinna vidare genom att relatera artikelförfattarnas synpunkter till den rådande läkarbristen och landstingets hårt pressade ekonomi.

Under 2012 behöver landstinget spara åtskilliga miljoner för att få ekonomin i balans. Det är en svår uppgift att skära ned utan att vården och patienterna drabbas för hårt av besparingskraven. Samtidigt har många hälsocentraler, på grund av läkarbrist, under många år hyrt in så kallade stafettläkare till enorma kostnader. En lösning som inte står i proportion till den vårdkvalitet den ger, samtidigt som den på sina håll bidragit till att urholka primärvårdens ekonomi. Finns det andra alternativa lösningar på läkarbristen?

Psykologer är den yrkesgrupp som har socialstyrelsens legitimation att självständigt diagnosticera och bedriva psykologisk behandling. Läkarbristen, som inte kommer att minska inom överskådlig framtid, skulle delvis kunna lösas genom att de cirka 30 procent av primärvårdens patienter, som lider av psykisk ohälsa, erbjuds psykolog i stället för tillfälliga stafettläkare utan förankring i verksamheten. Den deprimerade, ångestfyllda eller sömnlösa patienten skulle sannolikt få en mer kvalificerad bedömning och behandling av en fast anställd psykolog med möjlighet till den kontinuitet, trygghet och uppföljning som god vårdkvalitet kräver. Det vore dessutom en betydligt billigare lösning. I de fall medicinsk utredning eller behandling bedöms nödvändig skulle patienten givetvis slussas vidare till läkare Samarbete över yrkesgränser behövs.

Som patient och skattebetalare kan man kräva att förändringar görs för att korta ned väntetider och öka patientsäkerheten. I Sverige får endast läkare sjukskriva. Att psykologer ännu inte har sjukskrivningsrätt vad gäller psykisk ohälsa saknar saklig grund och handlar mer om föråldrade, ineffektiva system. Möjliggör sjukskrivningsrätt för psykologer i stället för att betala dyrt för tillfälliga stafettläkare med knapphändig kännedom om patienten!

I Norge får numera psykologer, efter en kompletterande utbildning, sjukskrivningsrätt. Läkarbristen i norska glesbygden manade fram reformen. Projektet har fallit väl ut och farhågorna om att sjukskrivningarna skulle öka, när sjukskrivningsrätten utvidgades, har visat sig obefogade.

Syftet med detta debattinlägg inte är att inkompetensförklara andra yrkesgrupper (som antytts i andra inlägg, till exempel 15/2).

Kuratorer, sjukgymnaster, arbetsterapeuter med flera gör ovärderliga insatser i vården. Men i en tid när en tredjedel av patienter lider av psykisk ohälsa är det oförsvarligt och ineffektivt att hälften av länets hälsocentraler saknar psykologer.

Eva Hedenstedt

leg psykolog, specialist i klinisk psykologi, leg psykoterapeut och styrelsemedlem i Sveriges kliniska psykologers förening