Grekland sitter fast i skuldfällan. Försöket i förra veckan att möta de krav som ställs för nya nödlån på 130 miljarder euro övertygade inte euroländernas finansministrar som grunnade länge på saken. Den överenskommelse Greklands regering nått med företrädare för EU, den europeiska centralbanken och Internationella valutafonden, IMF, var inte nog.

Den politiska krisen, det ekonomiska haveriet och det folkliga upproret mot nedskärningar och försämringar har också förorsakat en förtroende-kris. Övriga EU- och euroländer misstror Greklands förmåga och handlingskraft att ta sig ur svårigheterna. Tålamodet börjar vara slut i eurosamarbetet och Grekland håller på att skaffa sig många ovänner bland de länder som bjudit till och ställt upp för att få ihop de nödvändiga stödpaketen.

Långivarna litar inte på att de åtgärder Greklands regering lovat genomföra blir av. Euroländernas finansministrar krävde i förra veckan utgiftsminskningar på ytterligare 325 miljoner euro. Det betyder i praktiken skattehöjningar, lägre pensioner, minskade förmåner, ytterligare lönesänkningar och uppsägningar i den offentliga sektorn. Storstrejkerna, demonstrationerna och missnöjesaktionerna lär sålunda fortsätta.

Åtstramningarna slår mot sysselsättning och produktion och fördjupar därmed lågkonjunkturen. I lågkonjunkturen minskar skatteintäkterna och statsfinanserna försvagas ännu mer. Åtgärdspaket som stimulerar ekonomin och får bättre fart på konsumtion och företagande skulle behövas. Det skulle fungera i en ekonomi med någorlunda styrförmåga och drivkraft. Men när pengarna är slut i statskassan finns heller inga medel eller reserver att satsa i en expansiv ekonomisk politik. Varje utgift är en för mycket i det läge Grekland befinner sig.

Greklands statsskuld har vuxit explosionsartat de senaste åren. Statsskulden uppgår i dag till 160 procent av bruttonationalprodukten. Stabilitets- och tillväxtpakten föreskriver högst 60 procent. Även om saneringen av statsfinanserna inleds så som förutsätts i villkoren för stödpaketen kommer det att ta årtionden för Grekland att beta av de återstående skulderna.

För att klara de löpande utgifterna behövs nya lån. För att på sikt kunna minska statsskulden skulle de nya lånen behöva vara billigare och mindre än de gamla. Så länge Grekland ännu kunde låna blev de nya lånen i stället bara dyrare och större.

Men kanske är en vändning på gång. Kan regeringen och parlamentet det närmaste halvåret bruka allvar i föresatserna att få grepp om de offentliga utgifterna och starta effektiva åtgärder för att verkligen driva in skatter och stärka inkomstsidan i statsbudgeten skulle en ljusning kunna skönjas. Kvarstår osäkerheten och den politiska instabiliteten, ger inte de kommande dagarna ny klarhet efter omröstningen i parlamentet, ser det mörkt ut.

Det finansiella systemet i Europa har blött ymnigt till följd av de statsfinansiella problemen. Aktörerna, inte minst bankerna och finansinstituten, har allt att vinna om problemen löser sig. Det skulle borga för förmånligare villkor även för Grekland framöver.