Sitter i en gammal Volkswagen med taxichauffören Piotr, en munter polsk man i 60-årsåldern. Det känns som att han kör alldeles för fort till hotellet i centrala Kraków, men kanske är det bara de smala vägarna som luras. På grund av en flygförsening har Piotr fått vänta på mig i fem timmar. Jag undrar varför han inte åkt iväg och kommit tillbaka senare.

Han mumlar bara något om att han inte har varit särskilt upptagen under dagen. Han börjar prata om vädret. ”Vet du att 30 stycken dog under vintern i den hårda kylan”, berättar han. Jag påpekar att Krakóws rekord på 20 minusgrader minsann är milt om man jämför med norra Sverige. ”Jovisst, men ni har inte så många hemlösa eller hur?”

Jag gillar Östeuropa. Det är något med folket som bor där, något med uppfattningen om demokrati. Fortfarande tillhör en majoritet av befolkningen i många av länderna, den generation som vuxit upp i diktatur.

Vissa är kvar där med mer eller mindre hårdföra ledare. Andra länder har kommit väldigt långt i utvecklingen som gått fort sedan kommunismens fall.

Investeringar, främst i infrastruktur, har stärkt Polen på mycket kort tid. Piotrs kommentar om hemlösa är högst relevant, med minskad fattigdom kommer nämligen också en politisk utveckling. Grundläggande demokratiska friheter kommer nämligen ganska långt ned i prioriteringsordningen överlevnad kommer först.

Rädslan för svält och fattigdom är stor i Östeuropa. Särskilt nära har den kommit i Ukraina, och med Polen som grannland och med en stor ukrainsk minoritet är det något Piotr har hört om sen barnsben. Men som svensk får jag förklara att man inte lär sig mycket alls om de tre stora svältkatastroferna i Ukraina som skedde 1921-22, 1932-33 och 1946-47. De tre var alla fruktansvärda och omfattande. Ett motbjudande bevis för detta är det faktum att år 1933 dömdes över 2000 personer i Ukraina för kannibalism. Kjell Albin Abrahamsson beskriver svältkatastroferna med raka och hårda ord i boken ”Ukraina öster om väst, väster om öst”. Barn som äter delar av andra barn, hur man stjäl levern från lik och gör mat.

Man räknar med att svältkatastroferna skördat mellan 5 och 10 miljoner offer. Svältkatastroferna var inte några misstag, de var folkmord.

Sovjetunionen fanns ganska länge kvar på svenska skolors kartor, ibland ända in på 2000-talet. Intresset för de olika länderna i forna Sovjet har länge varit begränsat och kanske var det enklast att bara prata om ”ryssen” och slippa prata om den komplicerade historien kring de olika riken och furstar som härjat och styrt i det enorma området.

Det har inneburit att man gått miste om viktiga historiska exempel på var en diktatur kan leda. Man har också gått miste om en omfattande kulturhistoria och kunskap om en oerhört vacker del av Europa. Därför ger besöken till de östra delarna av Europa något mer än andra resor.

Jag betalar bara 100 kronor för den sju mil långa resan, men dricksar ordentligt, lite extra för den långa väntan. Ser redan fram emot skjutsen tillbaka till flygplatsen på söndag.

Undrar vad mer Piotr har att berätta. Jag kommer i alla fall fråga om han tycker att Polen tillhör öst eller väst, för det är inte helt självklart.

Björn Kjellsson
Liberal debattör