Det var arbetet med fri-idrottsklubbens medlemstidning som lockade den lovande häcklöparen Bertholof Brännström in på banan som journalist. – Jag har aldrig ångrat det, jag tycker fortfarande att det är ett jätteroligt jobb.

Bertholof Brännström behöver kanske ingen presentation bland VK:s läsare. Han slutade visserligen på VK i september i fjol, men vi kan fortfarande läsa hans krönika i tidningen varje måndag.

Numera är han frilans.

- Det var friheten som lockade, att få styra min tid lite mer.

Bollar idéer

Han har sin arbetsplats i centrala Umeå tillsammans med fyra andra frilansjournalister.

- Jag vill inte sitta hemma och arbeta för där är det så mycket annat som pockar på.

- För den kreativa delen av jobbet, att spåna idéer, krävs det att man har någon att diskutera med.

Samtidigt är frilansjournalisterna konkurrenter.

- Alla har sina egna firmor och försöker få det att gå runt. Vi har en överenskommelse att man kan slänga ur sig en idé utan att behöva vara rädd för att någon ska sno den.

Norrlandsfrågor

Han räknar med att skriva om ungefär samma ämnesområden som han bevakade som VK-reporter.

- Norrlandsfrågor, naturresursfrågor, rennäring och samer, arbetsliv, samhällsfrågor, men gärna med Norrlandsperspektiv.

Han menar att han som frilans får en lite mer varierad spelplan i och med att han inte enbart kommer att skriva om frågor som berör västerbottningar. De flesta tidskrifter som han siktar in sig på har sina redaktioner i Stockholm. Han räknar förresten med att han inte enbart kommer att skriva. Han hoppas också på att kunna göra reportage för radion.

- Som frilans kanske det går att sälja samma jobb både till radion och en tidskrift.

Eget radioarkiv

På en hylla i arbetsrummet står en gammal klippbandspelare och två stora kvarttumsband.

Bertholof är naturligtvis medveten om att tekniken tagit flera språng sedan den här utrustningen var modern.

Han har tagit hit grejerna eftersom han tänker digitalisera reportage som han gjorde när han jobbade på Riksradion i åtta år från slutet av 80-talet och in mot mitten av 90-talet.

- Jag tänker bara spara dem för min egen skull.

Bertholof Brännström växte upp i Mensträsk utanför Norsjö., de var åtta syskon i familjen. Han gick gymnasiet i Skellefteå och drömde om att bli gymnastiklärare, men de planerna lade han åt sidan sedan han fått prova på jobbet som vikarie.

Bertholof var en lovande friidrottare. 400 meter häck var hans gren. Han flyttade ned till Stockholm för att få bättre möjligheter att träna och utvecklas som friidrottare.

- Min förening, Turebergs IF i Sollentuna, gav ut en klubbtidning. Jag och en annan kille gjorde den och jag tyckte att det var väldigt roligt.

Den andra killen gick redan på Journalisthögskolan. Nu uppmanade han Berth-olof att söka dit. Redan dagen efter hade han ordnat ansökningshandlingarna.

Började i Malå

Bertholof Brännström gick ut Journalisthögskolan 1982 och började som lokalredaktör på Norran i Malå.

Han blev landstingsreporter på VK ett par år i mitten av 80-talet innan har fortsatte till Sveriges Radio där han stannade i åtta år.

Efter drygt ett år som frilans blev han chefredaktör på tidningen Journalisten, Journalistförbundets tidning, och långpendlade till Stockholm.

År 2000 kom han tillbaka till VK, först som nyhetschef i tre år, därefter som länsreporter.

Hörnfeldt en förebild

I lördags tog han emot VK:s Journalistpris som instiftats till Karin Hörnfeldts minne.

- Det är en väldig ära att få priset, jag känner mig väldigt glad över det.

- Karin Hörnfeldt är en förebild för mig och en väldigt respekterad kollega. Hon hade en journalistisk kompass som var väldigt träffsäker. Hon brann för pressetiken och yrkesetiken. Vi delade det intresset och förde mycket diskussioner om pressetiska frågor. Hon var en duktig journalist som inte bara var respekterad av oss kolleger utan också bland dem hon granskade. Det är en konst att vara en tuff granskare och samtidigt respekterad av dem man granskar.

Bertholof Brännström jagar nyheter och reportage-idéer i sitt dagliga jobb.På fritiden jagar han runt i skidspåren, Vasaloppet närmar sig. Medaljer från tidigare lopp hänger i en klase framför skrivbordet.

- Drömmen än att gå under sex timmar. Om det är bra före något år så tror jag att jag klarar det.

Debut i Marcialonga

För tre veckor sedan var han i Italien för ett annat långlopp, Marcialonga.

- Det var första gången, men inte den sista.

- Jag tävlar bara mot mig själv, jag försöker hålla samma standard som tidigare år. Jag gillar skidåkning, jag tycker att det är en idealisk motionsform.

ANDERS WYNNE