Musiken blev vägen ut ur sorgen

Nästa vecka släpper Winhill/Losehill från Umeå debutskivan Swing of sorrow. Det var efter att sångaren Jonas Svennem Lundbergs mamma gick bort som mycket av musiken kom till. Skivan är ett sätt för honom att sätta punkt och gå vidare.
- Jag har aldrig känt mig nöjd med något fram till nu, säger Jonas Svennem Lundberg.

Det var 2007 som Jonas Svennem Lundbergs mamma Karin gick bort i cancer efter att ha varit sjuk i drygt ett år. Det var redan under behandlingstiden som Jonas letade sig till replokalen på Östra Kyrkogatan för att bearbeta alla känslor som uppstod.

- Jag och Carl (Åkerlund, bandets textförfattare, reds anm.) åkte hit, som en paus från allt. Jag började spela musik på ett mer aktivt sätt än jag gjort tidigare, och Carl låg bredvid på golvet och skrev texter, berättar Jonas när VK träffar delar av bandet i replokalen.

Det blev ett andrum, på ett sätt som gick att göra. Det gick inte att gå på bio, det gick inte att göra en massa sådana saker, men mitt grundläggande behov av att göra musik, det gick att göra. Det tyckte mamma var bra också, fortsätter han.

En ventil

Musiken blev en ventil för de oerhörda känslorna från förlusten av en mor. Tillsammans med Carl Åkerlund började musik att formas. Det blev ett intimt samarbete att jobba fram alstren ihop.

- Det var väldigt tajt och sjukt personligt. Vi pratade mycket om hur Jonas skulle kunna sjunga mina texter, så att det kändes som honom, berättar Carl Åkerlund.

2008 spelades en demo in, som dock försvann i en hårddiskkrasch, och vid det laget hade fler medlemmar börjat ansluta sig till bandet. Ett frö till det som i dag är Winhill/Losehill hade såtts.

I dag består gruppen, där alla utom två flyttat till Stockholm, utöver Carl och Jonas också av Henrik Nybom, Kalle Lundin, Petrus Sjövik och Daniel Nyström. Alla är vänner sedan länge, har musicerat under lång tid och alla kände också Karin. Därför är musiken lika tajt och sammansvetsad som gruppen, alla har upplevt liknande känslor.

- Det är en massa berättelser som kommer ur den här skivan och det är inte bara sorg. Det är kärlek, uppbrott och annat också, berättar Carl Åkerlund.

Egen skivetikett

Arbetet med skivan har tagit flera år. Men Winhill/Losehill har inte haft bråttom utan låtit musiken ta tid att formas. Arbetet har varit noggrant och passionerat. Dessutom är deras pop kantad av orkesterarrangemang som behöver tid att växa fram. Resultatet är en 19 spår lång, genomarbetad helhet: Swing of sorrow. Den släpps 22 februari på Winhill/Losehills egen skivetikett Tyrandora.

- Det är det viktigaste och roligaste jag gjort. Jag har aldrig varit så stolt över mig själv eller mina vänner, över vad vi gjort, på vilket sätt vi gjort det och vad det betytt. Det har ju varit en sorgeprocess. Det är ett sätt att fortsätta på något vis, säger Jonas Svennem Lundberg.

Skivan är mixad av Jonas bror Måns Lundberg, producent och medmusiker i umebandet Deportees. Deportees har blivit lite av ett syskonband för Winhill/Losehill förutom att de spelar snarlik, folkinfluerad pop och kommer från samma stad så var Winhill/Losehill förband på Deportees turné i höstas. I ett klipp på musikbloggen PSL spelar de också tillsammans. Jonas lillebror Nils, från duon Shitsmiths och som arbetar med Adam Tensta, är bandets manager.

”Hedra skivan”

Winhill/Losehills musik har redan fått goda vitsord från flera håll och börjat leta sig ut i musikkretsar. Med debutalbumet tar gruppen nu steget ut i rampljuset.

- Till våren är skivan i centrum, den ska spridas i sin bästa dager. Att folk får höra den och att den får uppmärksamhet är det roligaste, säger gitarristen Daniel Nyström.