Rovdjurspolitiken är inte alls på rätt väg. Fortfarande innehåller den enbart konfrontation med de berörda.

Ett hån mot de berörda är den debattartikel om rovdjurspolitik som Lena Ek publicerade i VK nyligen (8/2). Jag som har följt rovdjursfrågorna på nära håll under lång tid känner hur det vänder sig i magen av ilska när jag läser de halvsanningar, lögner och bortförklaringar som regeringen nu oblygt presenterar.

Precis som i sagan så kan ett barn genomskåda bedrägeriförsöken i den här ”förklaringsartikeln” som inte förklarar något av det som alla frågar sig: Vilka är kriterierna för skyddsjakt egentligen? Hur många vargar ska vi ha i landet och var ska de finnas? När kommer licensjakten tillbaka?

Rovdjurspolitiken är inte alls på rätt väg. Den innehåller enbart konfrontation med de berörda. Det unika samarbete som funnits mellan regering-markägare-jägare är borta och tjuvjakten ökar dramatiskt (just nu är tre polisutredningar i gång). Rovdjurspolitiken är totalhavererad och det syns ingen ljusning.

Det största hotet mot vargstammens överlevnad i Sverige är de berördas motstånd och det är just nu i brant stigande tack vare regeringens bedrägliga agerande.

Respekten för de drabbade är inte hög, den är noll. Här ljugs det friskt och oavbrutet; skyddsjakt skulle ersätta licensjakt sa två ministrar men så ångrade man sig. Sen sas att det skulle komma nya skyddsjaktbestämmelser, nej man ångrar sig, det får enligt Naturvårdsverkets tolkning bli de gamla som gäller men regeringen kan ju alltid låtsas att de har ändrats. Två ministrar sa också att licensjakten skulle komma tillbaka 2013, men det ska den inte längre.

Det är några i raden av de brutna löftena och de vittnar knappast om respekt för de drabbade, snarare en växande nonchalans på gränsen till ett kränkande förakt.

Regional förvaltning skulle det bli. Den finns inte. Länsstyrelserna får formellt bestämma om skyddsjakt men då måste de bestämma precis som Naturvårdsverket vill och tolka lagen så som Naturvårdsverket tolkar den.(!)

Det är inte fråga om regional förvaltning, det är ytterst Brysselförvaltning. Regeringen har i princip redan hivat över frågan på EU. Nu kan man i praktisk politik göra precis som en liten skriande opinion i naturbetraktarorganisationerna och tjänstemän på Naturvårdsverket vill och slippa ta ansvaret för det. EU får bära hundhuvudet.

Naturvårdsverket får bestämma om skyddsjakt utan anmälan menar artikelförfattarna. Men herregud, vem tror att verket på eget initiativ kommer att döda en enda varg (förutom de som man tagit kål på genom nedsövning)? Man beviljar ju inte skyddsjakt efter ansökan ens på fall som borde vara självklara. Naturvårdsverket kommer inte att på eget initiativ ta död på en enda varg! Det begriper alla utom regeringen. Ett spel för gallerierna!

Försöken att förbättra genetiken genom flytt av vuxna vargar fortsätter trots att all erfarenhet nu och tidigare visar att det är meningslöst och till kostnader som är orimliga samtidigt som pengarna inte räcker till att sätta upp rovdjursstängsel och att sköta dem. Det hela har också genomförts otroligt klumpigt och vållat stor ilska bland dem som utsatts för detta experiment med vargimplantering i sin närhet utan information i förväg.

Varför avbryts inte direkt de fruktlösa och kostsamma experimenten med flytt av vuxna vargar? Det hade varit mer klädsamt än att gå ut och påstå att det finns en rovdjurspolitik och att den är på rätt väg!

Inga Magnusson

Årjäng