Basen sätter luften i dallring

Som en renässanskonstnär med fulländad teknik – så tog sig Anders Jormin ut i Studion när han samlade fem av Sveriges bästa musiker till en konsert med renässansjazz. Opretentiöst men på blodigt allvar, skriver en imponerad Pierre Martin.

Fem av sveriges bästa musiker samlade på en och samma kväll. Musiken kommer från Anders Jormins nya skiva Ad lucem och liknar faktiskt inget annat. Opretentiöst men på blodigt allvar. Sången används i sättningen med den som det instrument det är, Fredrik Ljungkvist får breda ut sig på tenorsaxofon, basklarinett och klarinett och Jon Fält är minst lika vild som vanligt. Ändå är konceptet helt utöver allt vanligt. Musiken kunde ha varit komponerad för fem hundra år sedan och ändå varken varit gammal eller modern. För det handlar om upplysningsmusik som inte är helt enkel att ta till sig och som samtidigt är så nutida den kan bli. Sången är oftast på latin, improvisationerna hör till det mest lyriska och vackra man kan få och kompositionerna är från Jormins värld.

Sångerskorna Erika Angell och Marjam Wallentin står på var sin sida om den breda scenen. De låter sig användas som bleckblåsare. Stötvist och glidande markerar de prickarna i Jormins musik. Jon Fält arbetar tvärt emot på trummorna, hans markeringar är spegelmotsatser till den förväntade rytmen. Utan att konstla.

Mitt ovanpå det finns Fredrik Ljungkvist fria saxofon, klarinett och basklarinettspel. Han glider över Jormins bastoner, han rider på Fälts puls och han träffar aldrig Angell/Wallentins spår.

Hur mycket det än låter är det alltid Anders Jormins bas som sätter luften i darrning. Man kan nästan inbilla sig att han försöker gömma sig men basens övertoner är det som tränger ut från scenen. Med små nickningar, penseldrag med stråken och kulsprutekontroll över basen driver Jormin fram musik ur gruppen som en renässanskonstnär som använder sin fulländade teknik till att måla femdimensionella detaljstudier av endimensionella objekt. Det är inte lätt att utnyttja hela potentialen hos de fem verktygen i gruppen. Men det ändå svårt att tänka sig att det skulle gå att göra mycket bättre. Skivan Ad lucem är snäppet tydligare men det är en ynnest att få höra det här livs levande.

PIERRE MARTIN