Mellan stramhet och fria flöden

Lars Rylander balanserar skickligt mellan eldiga flöden och kontroll i sitt måleri som visas nu på Lilla Galleriet.

Samspelet mellan rörliga energiflöden och kontroll är fascinerande i Lars Rylanders kraftfulla måleri som just nu visas på Lilla Galleriet i Umeå. Landskapsvyer, tänker jag, även om något i de större vertikalt stående fälten motsäger den tolkningen. Mycket riktigt, får jag snart veta, har konstnären i sina verk snarare följt människokroppens linjer än naturens. Temat återkopplar mot de grafiska blad som finns i Rylanders tidigare produktion och som också går att se i galleriet mot de kvinnoansikten som ofta återfinns här speglar sig målningarna i annat ljus och låter former framträda av en näsrygg här, en käklinje där, ett ögonbryn. Eventuella motivförlagor är dock underordnade målningarnas starkaste uttryck, färgerna och penselarbetet, där djupverkan skickligt skapas med fält i lager på lager. Akrylens egna kropp får stå tillbaka, Lars Rylander arbetar i stället med opacitet, med mer eller mindre genomsläppliga ytor, öppna och stängda fält, för att skicka blicken nedåt.

Kraftfulla färger, drivna mot det syntetiska snarare än jordade i naturens palett får måleriet att vibrera av energi, men kraften får inte spränga ut genomgående bibehålls en sorts matematisk kontroll över verken. Pollockska stänk och flammande fält förankras av detaljarbete med metodisk strikthet i rörelserna. Penseldrag med hårt hållna konturer håller tillbaka den oroliga grunden, någonstans återfinns ett lugnt trådliknande mönster framskrapat i färgen där underlaget får lysa igenom, på något annat ställe en avvikande nyans i kontrollerad rörelse över en yta av flödig rörelse.

Intill de mera högljudda akrylmålningarna kan de akvareller som ingår i utställningen vara lätta att missa men i dessa uppvisas kanske ännu bättre än i de eldiga akrylerna konstnärens fina balans mellan fria flöden och kontroll.

Sara Meidell