Operastatistiken talar sitt tydliga språk – det är klassikerna som fyller salongerna. Trots det tyder vårens första premiärer på en strävan efter förnyelse.

När landets operahus sammanfattar 2011 är det klassikerna som lyser klarast – sett till biljettintäkterna. På Kungliga Operan gick ”Carmen” samt baletterna ”Nötknäpparen” och ”Svansjön” bäst, på Göteborgsoperan var det musikalerna som drog upp publikstatistiken, och ”Tosca” lockade störst operapublik. I Malmö har ”Madame Butterfly” lyckats bäst med att fylla salongerna.

Men operahusen gör vad de kan för att förnya sig. Vårsäsongen rivstartar med premiärer på samtliga landets operahus, och det man satsat på är sällan spelade operor, i ny, färgstark form.

— Under några år har vi satsat på verk som knappast kan kallas säkra kort, exempelvis Verdis ”Stiffelio” och Poulencs ”Karmelitsystrarna” som nu kommer tillbaka. Det finns en internationell trend med mer och mer klassiska verk på bekostnad av nya. Samtidigt skrivs det nytt som aldrig förr, säger Torbjörn Eriksson, informationschef på Kungliga Operan.

Närmar sig musikalen

Med ”Trouble in Tahiti” närmar sig Stockholmsoperan för första gången musikalformen. Med sina jazziga toner hamnar Leonard Bernsteins verk musikaliskt någonstans mellan opera och musikal.

— Operan är inte främmande för fler musikalsatsningar, men kommer att göra det på sitt sätt. Det kommer inte bli ett självklart inslag i vår vanliga repertoar, säger Torbjörn Eriksson.

På Operan spelas ”Trouble in Tahiti” och Béla Bartóks mer klassiska opera ”Blåskäggs borg” samma kväll. Temat är äktenskapet i kris men med vitt skilda formspråk; ”Blåskäggs borg” tar upp det psykologiska dramat i en ”Psycho”-inspirerad scenografi och ”Trouble in Tahiti” flörtar med den på senare år så populära ”Mad men”-estetiken.

Hemlighetsmakeri

I Göteborg sätts Sjostakovitjs ”Lady Macbeth från Mzensk” för första gången upp i sin ursprungsversion. Två år efter urpremiären 1934 förbjöds operan av Stalin och den dök upp först 30 år senare i omarbetad form. När den brittiske stjärnregissören Graham Peck, med meriter från världsscener som Metropolitan och La Scala, nu för första gången arbetar i Sverige är det under stort hemlighetsmakeri. Sedvanliga repetitionsklipp och intervjuer lyser med sin frånvaro – Graham Vick vill inte att publiken ska veta vad som väntar, men utlovar storslagen opera.

Extra allt på Folkoperan

På Folkoperan i Stockholm är budgeten mindre, men storslaget har varit ett ledord även i arbetet med ”Julius Caesar”. Här får Händels barockopera en ny, prålig skrud när den mixas med både film och dans – extra allt – under ledning av den spanske allkonstnären Cisco Aznar.

”Julius Caesar” tar vid efter den mer klassiska ”Madame Butterfly”, men nytillträdda Mellika Melouani Melani utlovar mer nyskrivet i framtiden.

— Nu undersöker vi hur vi ska kunna få fram nyskrivna verk på nya sätt. En beställning på en tonsättare är inte enda vägen, kanske kan sångare, tonsättare och regissör skapa tillsammans i en tonsättarverkstad?, funderar operans konstnärliga chef Mellika Melouani Melani

För henne hänger det nyskapande på att hitta rätt konstnärer att arbeta med och att visa fullt förtroende.

— Vi ska skapa det modiga, provocerande konstnärskapet. Det handlar om att hitta de ballaste konstnärerna och våga lämna över vårt hus. Sedan spelar det inte så stor roll om det är klassiker eller nyskrivet.