Årets startfält i Melodifestivalen bjuder på bredd, men inte så mycket djup. Först ut är dagispopens rumpskakande kung Sean Banan med en låt som kletar sig fast. Den kommer förmodligen att snart betraktas som ett arbetsmiljöproblem för dagispersonalen.

Det är uppenbart att tävlingsledningen i år gjort allt för att försöka erbjuda tv-tittarna ett spektrum av artister och musikstilar. Här finns allt från hårdrock till kulturwannabes. Gamla schlagerveteraner till poppretton. Givetvis kryddat med glada debutanter och barnidoler.

Den kategori som dock verkar ha försvunnit vid årets tävling är, tack och lov, dansbanden. Festivalbidragen brukar ju ändå arrangeras om i dansbandstakt och nå logdanspubliken när säsongen startar.

Några av artisterna har redan stuckit ut genom att bara ställa upp i tävlingen Björn Ranelid, Thorsten Flinck och Thomas Di Leva. Men deras vinstchanser är väl mer tveksamma. Jag tror inte heller på årets schlagerveteraner. Dubbla festivalvinnaren Charlotte Perrelli är jag rädd för gör ett magplask när hon ställer upp igen, liksom Afro-dite, Molly Sandén och Andreas Lundstedt.

Vinnaren får man nog leta bland den yngre generationen även om det är svårt att gissa en vinnare innan man har hört alla låtarna.

I den första deltävlingen finns en del av de mer intressanta namnen. Loreen hyllas av festivaljournalisterna. The Moniker gick hem hos tv-tittarna i fjol men i år gör han ett mer sansat intryck. Marie Serneholt ledde förra årets festival och i år tävlar hon med en traditionell popschlager.

Men de fyra som jag tror tar sig vidare från helgens tävling är Sean Banan, Dead by April, Loreen och Marie Serneholt. Men det är bara två av de åtta bidragen som man helt kan räkna bort, Abalone Dots och Thorsten Flinck.

I de andra deltävlingarna finns det också flera vinnarkandidater. Det nya pojkbandet Youngblood, tjejgruppen Love Generation, tant- och flickidolen Ulrik Munther samt fjolårets tvåa Danny Saucedo. Den senare ligger i topp hos spelbolagen följd av fru Perrelli och unge herr Munther. Av dessa tre är det Ulrik Munther jag tror mest på. Han går igenom tv-rutan.

Men än är inte sista ordet sagt och under de närmaste sex veckorna är det många skrällar och oväntade vinnarkandidater som kommer att dyka upp. Uppträdanden och låtar som ska diskuteras både framför tv:n och över kaffekoppen på jobbet. Och i mitten av mars har vi ett drygt tiotal låtar som lever kvar i musikradions skval till långt efter sommarsemestern.