Stadsdirektören Mikael Öhlunds beslut häromveckan att med omedelbar verkan omplacera skoldirektören har väckt förvåning och på sina håll bestörtning.

Förfarandet väcker också frågor av principiell natur eftersom beslutet inom ramen för en ny organisation så påtagligt manifesterar tjänstemannamakt på de demokratiskt tillsatta politikernas bekostnad.

Öhlund säger sig ha förankrat beslutet hos de viktigaste intressenterna det vill säga de tunga kommunalråden Lennart Holmlund (s) och Anders Ågren (m). För- och grundskolenämndens ordförande Margareta Rönngren, som uttryckt sitt ogillande över beslutet, var också informerad.

Någon skyldighet att informera berörda skolområdeschefer och rektorer anser sig Mikael Öhlund inte ha när han, tämligen arrogant enligt referat i VK, retoriskt frågar sig:Behöver jag det? Jag behöver inte det om jag inte vill.

Frågan är om han överhuvudtaget behöver förankra ett beslut av den här kalibern. Om han alltså inte vill.

Vi lägger oss inte i vilka medarbetare han väljer, säger kommunalrådet Holmlund och kommunalrådet Ågren och hänvisar att så här går det till också i näringslivet.

Ingen höjer på ögonbrynet om en VD i ett privat företag flyttar på en divisionschef.

Men en kommun är inget bolag, den är bland annat en sinnrikt konstruerad demokratiskt styrd verksamhet.

Att en nämndordförande flyttar på en verksamhetschef är helt i sin ordning utifrån den representativa demokratins principer. På kulturområdet kan den minnesgode erinra sig hur dåvarande kulturnämndens ordförande Marie-Louise Rönnmark avsatte kulturchefen Vladimir Oravsky. Inget konstigt i det. Den politiska nämnden var just instansen för sådana beslut.

Den makten har nu alltså övergått till stadsdirektören som nu alltså har fria händer att göra som han vill medan de politiska nämnderna får titta på.

Så vad har hänt?

Jo, sedan 1 januari 2010 gäller en ny organisation i Umeå kommun.

Går man in på kommunens hemsidor kan vi läsa att målet bland annat är en effektivare politisk styrning, frigöra resurser, utveckla nya arbetsformer etc för att möta nya utmaningar, till exempel Kulturhuvudstad 2014.(Så kom också den med på ett hörn.)

Dock inte ett ord om att stadsdirektören kan hantera verksamhetscheferna som han vill.

För att få ett bättre grepp om saken får vi gå tillbaka till det fullmäktigesammanträde i November 2009 i stor enighet (endast dåvarande rättvisepartiet satte sig på tvären) klubbade den nya organisationen.

Om vi innan vi läser protokollet hör med några av de politiker (jag har pratat med företrädare för såväl FP, C och V) utanför maktaxeln S/M som var med och fattade beslutet möter jag en viss förvåning över stadsdirektörens framfart, bekymrade miner och en attityd som kan sammanfattas: det var ju inte så här det var tänkt.

Det leder inte till slutsatsen att politikerna inte visste vilket beslut de fattade, där fanns uppenbart en bred samsyn rörande behovet av en ny organisation.

Återstår då tolkningen av beslutstexten.

Den är på cirka 3 A4-sidor men den i sammanhanget relevanta meningarna lyder så här: Nämnden ansvarar för verksamhetens utförande, ekonomi och uppföljning. Nämnden styr även fortsättningsvis verksamheten genom den övergripande verksamhetschefen, som ansvarar för att varje nämnd får tillgång till den kompetens som krävs för att genomföra verksamheten inom beslutad budgetram.

Formuleringarna är lite luriga, men vi får nog läsa det som om stadsdirektören har ansvaret för kompetensen inom respektive verksamhetsområde. Men denna kompetens preciseras till att hålla budget.

Inget tal om stadsdirektörens rätt att forma sitt eget lag så där i största allmänhet.

Han anger heller inga klara motiv för att sparka skoldirektören. Inte heller ett ord om att hon skulle misskött budgeten. (Vilket vore ett både påtagligt och begripligt motiv.)

Fast om kompetensbrist i budgetfrågor inte föreligger, måste det handla om skoldirektörens verksamhetsutförande. Men den vilar ju fortfarande under nämnden. Hur tryggt kan man likväl fråga om stadsdirektören fritt får välja den kompetens som just han önskar. Inget sägs ju om nämndens inflytande i tillsättningsprocessen.

Och ska vi ta stadsdirektören på orden är det väl ingen som sitter tryggt på sin stol.

Det är inte säkert att alla chefer passar in i mitt lag, säger Mikael Öhlund till VK, för att i en refererad mening därpå försäkra att ingen av de ledande cheferna inom förvaltningen kommer att bli omplacerade.

Sug på den tvetydigheten.

Så vad ska vi tro annat än att kommunen i sina funktioner är på väg att transformeras till ett företag vilket som helst med en vd som i kinkiga frågor hör med sin styrelse, i praktiken och för närvarande Holmlund och Ågren. Medan nämndpolitiker om inte förpassas till läktaren så varje fall till bänken. Alltmedan medborgarna lite förundrat kliar sig i huvudet inför vad som sker.

LEIF LARSSON