Mohammed Fazlhashemi om människosynen som leder till upprepade övergrepp i krigshärdar.

På en internationell konferens träffade jag en person som var ansvarig för antagning av studenter till läkarprogrammet i sitt land. Han berättade om ett antagningssystem som byggde på tester och intervjuer med dem som hade kvalificerat sig till utbildningen. Syftet var att försäkra sig om att de som kom in på programmet var rätt personer för yrket.

Han berättade att ett par kategorier sållades bort direkt. Bland annat personer som visat sig lida av allvarlig brist på empati och medkänsla med sina medmänniskor. I våra diskussioner kom vi så småningom in på frågan om man borde pröva den här modellen inom fler områden.

Härom veckan spreds den filmsnutt som visade några amerikanska soldater urinera på tre döda afghanska män. Det är inte första gången under de senaste tio åren som omvärlden nås av bilder på övergrepp utförda av amerikanska och brittiska trupper. Skandalbilderna på amerikanska soldater poserande inför torterade fångar på Abu Ghuraybfängelset har etsat sig fast på omvärldens näthinna.

För ett par år sedan publicerades en videoupptagning av en amerikansk helikopterbesättning som deltog i en operation i Irak 2007. Man ser helikoptern närma sig en grupp civila som sedan mejas ned av kulspruteeld från helikoptern. En man som har sårats men överlevt överfallet försöker komma undan genom att krypa från platsen. En minibuss kommer till hans undsättning och två män bär den sårade mannen in i minibussen. Även de beskjuts och dödas. Soldaterna utbrister i hurrarop och glädjeyra som om de lekte dataspel.

Övergreppen har inte så sällan beskrivits som handlingar utförda av enskilda rötägg. Men frågan är om de upprepade skändningarna kan ses som enstaka händelser. Det slående i alla exemplen är den totala avsaknaden av empati och det förakt som visas för människoliv. Jag kom att tänka på antagningen till läkarprogrammet och undrade om man inte borde införa liknande tester för rekrytering av soldater.

Då jag tog upp idén med en god vän, som själv varit soldat och involverad i strider på 1980-talet, när Saddam Husseins armé invaderade Iran, tyckte han att det här var det mest korkade och naiva han någonsin hade hört talas om. Till läkarprogrammet antas människor som i sin yrkesutövning ska rädda liv, soldater däremot rekryteras för att ta människors liv, sa min gode vän med eftertryck.

Vad händer med alla konventioner och folkrätten som har tillkommit för att förhindra sådana bestialiteter, undrade jag i min enfald. Men min vän, märkt av sina år som krigsfånge i irakiskt fångläger, viftade bort allt tal om folkrätten och menade att den och krigets regler sällan åtföljs på slagfälten.

De återkommande övergreppen bekräftar dessvärre min väns pessimism. De visar ett mönster som avslöjar den människosyn som dessa soldater går och bär på. En människosyn som framställer den andre på ett mindervärdigt sätt och som bygger på avhumanisering av den andre. En människosyn som öppnar för skändning av den andre.

Mohammad Fazlhashemi
idéhistoriker