Kammarkören Sångkraft spred jubel och glädje vid helgens julkonserter.

Jag kan inte minnas att utbudet av advents- och julkonserter har varit större än just detta år. Traditionsenligt i Umeå Stads Kyrka var det dags för Kammarkören Sångkraft att på söndagseftermiddagen visa upp sin sångkonst och en tät åhörarskara hade bänkat sig i kyrkan.

Kören är populär och dessutom ganska ensam i den genre av advents- och julsånger ofta av internationell karaktär som fyller ett typiskt konsertprogram i adventstider. Programmet repriserades dessutom både senare på söndagskvällen och på måndagskvällen då i Tegs Kyrka.

Det är en mycket etablerade kör under ledning av Leif Åkesson och i år har den dessutom deltagit i Grand Prix of Choral Music i Österrike med mycket goda placeringar i skilda grenar. Så vi kan skatta oss lyckliga vi som älskar körmusik att ha en sådan framgångsrik kör i våra trakter. Dess sångkonst entusiasmerar säkert också många andra körer i Umeå med omnejd.

Dessutom avslöjades att under kulturhuvudstadsåret 2014 kommer det att arrangeras en stor internationell körfestival under midsommartid med Sångkraft som en given deltagare.

Julkonserten var väl sammansatt och här några axplock ur det framförda programmet! Jan Sandströms arrangemang av Det är en ros utsprungen låter kören långsamt skrida med atonala övergångar i full behärskning av klangerna. En pigg, härlig version följde i och med J Rutters Shepherd´s Pipe Carol med snärtigt, ornamenterat följtackompanjemang av Britt-Marie Börlin-Forsberg. J Mäntyjärvi är en kompositör som Sångkraft är väl förtrogen med. Här sliras det inte på de svåra passagerna i Die Stimme des Kindes åstadkommande en närmast himmelsk atmosfär.

En kanadensisk koppling blev vi varse i The Huron Carol, som besjunger jägarnas möte med det nyfödda barnet i hyddan. De utdragna stämlinjerna satt perfekt. Visst är det skönt att få lyssna till alternativa melodier av mycket kända julvisor, som nu en Skåne-version av Sankt Staffan-visan, med körens dynamiska växelsång som riktmärke.

Simon Åkesson är inte enbart en skicklig arrangör, som tagit sig an åtskilliga stycken och med gott hantverk och personlig färgpalett satt sin prägel på många stycken. Jag minns med glädje det stämningsfulla arrangemanget av Veni Veni Emanuel i en tidigare årgång av Kammarkörens Julkonsert.

Han har säkert blivit inspirerad också av sin pappa, Leif Åkesson. Sångkraft avslutade denna värdiga upplaga av Julkonserten med en ny komposition av Simon Åkesson, Hodie Christus Natus Est,och som besjunger Kristi födelse. Styckets jubel och glädje kunde man inte ta miste på. Med god stämföring, synkoperade rytmer, repeteringar och en genomgående spänstig dynamik kände man sig upplyft av musikens förmedlade förtröstan och övertygelse.

Leif Åkesson som konstnärlig ledare av denna kör kan med stolthet se fram emot nästa års 40-års jubileum. På grund av missförstånd om konsertens start missade jag några av de första styckena i programmet, men det torde knappast ha påverkat mitt positiva helhetsintryck.