Att inkräkta på kulturlandskapet Holmöarna med 29 vindkraftverk betydligt större än de på Granberget i Robertsfors, dessutom fördelade på tre utspridda grupper runt själva byn, är mycket ogenomtänkt för att inte säga dumdristigt. Den industriella storskaligheten på vindkraftssatsningen, med stora vindsnurror och vägar blir helt enkelt en naturvåldtäkt, en skövling av ett unikt skärgårdslandskap.
Det skriver Lars A Grahn, Umeå, företagskonsult och vindkraftsvän.

Undertecknad har besökt Holmöarna åtskilliga gånger sedan tidigt 50-tal. Trakten har genomgått en försiktig förändring det halva sekel jag besökt öarna, det är en unik plats att vara på, något att vara rädd om.
Jag är mycket positiv till vindkraft men nya etableringar måste göras med eftertanke och förstånd. Under två år motionerade jag själv om att vår HSB-förening skulle köpa in sig i vindkraftsproduktion. Sedermera (2008) köpte vi 128 andelar i ett av de sex verken på Granberget i Robertsfors kommun, en investering på drygt 800 000 kronor.
Kör man norrut längs E4:an och passerar Robertsfors, ser man ganska snart vindkraftverken i fonden, och man blir lika häpen varje gång. Så ofantligt höga de är! Navhöjden är 98 meter och totalhöjden 138 meter!

Men eftersom denna etablering skett i anslutning till E4:an, står de ändå ganska lämpligt placerade. Europavägen har redan gjort intrång i naturen här och då kan man gott samnyttja intrånget med storskalig energiproduktion.
Att däremot inkräkta på kulturlandskapet Holmöarna med 29 ännu större verk (nu en totalhöjd på hela 179 meter!) än de i Robertsfors, dess-utom fördelade på tre utspridda grupper runt själva byn, är mycket ogenomtänkt för att inte säga dumdristigt. Vindkraftverken på Holmön, 30 procent högre än verken på Granberget, blir med sina vägar med mera helt enkelt en naturvåldtäkt, en skövling av ett för unikt skärgårdslandskap.
Hur kan Infraplan i Tavelsjö vara med på detta? Är det därför att pengar inte luktar?
Hur det rörliga friluftslivet, inte minst det på sjön, upplever den förändrade kustmiljön vid sina färder runt om bland öarna, kan man bara ana. En jämförelse: verken kommer att vara 10 gånger högre än Berguddens fyr, respektive 13 gånger högre än fyren på Stora Fjäderägg.
Det skulle vara intressant att lägga in pilar från strandlinjen mot ett verk på båda sidorna om Holmön. Då kommer båtlivet att reagera. Holmöarna tillhör ju dessutom inte alls Umeå kommuns avsatta vindkraftområden.

I dagarna har det etablerats ett nytt bolag i Umeå, "Visit Umeå AB", där ett av målen blir att "försälja besöksanledningar". Bolaget skall också verka för "utveckling och positionering av Umeåregionen som attraktivt besöksmål".
Etableringen av utspridd energiproduktion på Holmöarnas attraktiva besöksmål strider naturligtvis mot sådana mål. All industriproduktion belastar ju miljön, det går inte att komma ifrån. En anläggning på drygt en miljard kronor, som det rör sig om på Holmön och i hittills så gott som orörd skärgårdsnatur, fordrar en genomtänkt konsekvensanalys och har alltid alternativa etableringsplatser.

Den 1 november i år delades Sverige in i fyra elzoner: Billigast el för dem norr om Skellefteå, dyrast i Skåne, där det ändå blåser bra och vindkraft ger bra avkastning.
Nej, tänk om! Ingen industriell storskalighet på Holmöarna, tack! Investera i stället där elkunderna redan finns. På Holmön kan på lämpliga platser i stället byggas småskalig vindkraft och för eget lokalt nyttjande. Tekniken finns redan och man räddar därmed minst en örn per år, det ska man inte glömma. Dessutom en framtida positiv turismutveckling på ön.

Vi skall vara rädda om Holmöarna, dess natur och människor. Holmön är en genuin kulturbygd byggd på urgamla traditioner, med ett berömt båtmuseum och med möjligheter att besöka Stora Fjäderägg med Holmöslupen.
Med egen eller köpt lunchkorg kan man övernatta i de upprustade fyrvaktarbostäderna där, och ännu se örnar och andra fåglar sväva fritt i skyn utan att störas av dominerande vindkraftverk i solnedgången. En fiskgjuse som har tagit en abborre och sedan attackeras av några labbar som vill stjäla fisken, vad kan man mera begära av naturen? Och när man efter ett besök på Fjäderägg återvänder till Byviken kan man avsluta dagen med en god middag på nya Panget, innan kvällsfärjan går tillbaka till fastlandet.