Med ett blandat Adventsprogram inledde Musiksällskapet julkonsertsäsongen under den gångna 1:a adventshelgen.

Det var Umeå Musiksällskaps symfoniorkester som inledde adventstidens alla temakonserter i Umeå från 1:a advent och fram till nyåret genom att på söndagskvällen inför en något glesare publik än vanligt genomföra Adventskonserten. Orkestern hade redan på eftermiddagen för en sluten publik på mer än 500 åhörare, genomfört föreställningen. Totalt kan man alltså konstatera att orkestern måste ha ett grundmurat förtroende hos Umeåpubliken, eftersom den samma dag alltså spelat för mer än 850 personer. Musiksällskapets pålitliga och duktige dirigent Per-Erik Andersson, normalt violinist i Norrlandsoperans symfoniorkester tillsammans med sångsolisten Fredrik Strid inspirerade alla genom ett blandat program, låt vara lite väl blandat. Det har säkert betytt mycket för orkestern att Per-Erik Andersson sedan flera år också är dess repetitör. Han känner orkesterns kvaliteter och kan satsa på sådant som utvecklar de olika stämgrupperna. Det blir dessutom dubbel nytta som nu att också fungera som dirigent.

Tenoren Fredrik Strid har alltsedan utbildningen vid Musik- och Operahögskolorna i Stockholm haft många engagemang och sjungit i krävande roller. Han har en mycket bred repertoar från operor till rena musikaler som till exempel Tony i Bernsteins West Side Story. Italienaren V Bellini som lade La Scala i Milano för sina fötter 1826 skrev en rad operor och Norma är den mest berömda. Orkestern inledde sin kvällskonsert med dess ouvertyr (1831), vars spel musikaliskt avslöjade Bellinis melodiska flöde och vars genre på sin tid orsakade en formidabel Bellinifeber i Stockholm. Här briljerade också träblåsarna med god följsamhet, Fredrik Strid tog sig an några italienska kärleksarior bland annat J Rossinis La danza (1835) med en eldig, publikfriande stil men dock med återhållen styrka och några intonationssvackor. Samstämmigheten var tydlig mellan orkester och solist i R Leoncavallos Mattinata (1904) och de parallella tvärflöjterna blev som smycken.

Umeå Musiksällskap framförde andra satsen ur Kurt Atterbergs tillika andra symfoni (1911-13). Här lät dirigenten Per-Erik Andersson orkestern briljera i kärva polyfona dissonanser och satsens djupa dimension kom väl fram i tolkningen. Lite julstämning åstadkoms efter paus med L Andersons örhänge Sleigh Ride (1948) i idoga rytmiska accenter som säkrades genom dirigentens slagteknik.

Fredrik Strids mjuka och stämningsfulla Julvisa (1909) av J Sibelius och F Gubers Silent Night (1818) bidrog också till stämning. Originellt och skirt sjöng Fredrik Strid A Ginasteras Cancion al arbol del olvido ackompanjerad av orkesterns konsertmästare Kersti Wilhelmsson med känslofulla stråkdrag och av Bert Jarehäll, som formade rytmiska pizzicaton på sin kontrabas. Fredrik Strids musikaliska bredd visade han genom att avslutningsvis framföra Frank Sinatras paradnummer My Way, text av Paul Anka. Umeå Musiksällskap firar 150 års jubileum nästa år som Umeås äldsta kulturförening och då inbjuds också alla som vill att komma med programförslag till de fyra jubileumskonserter 2012.

Bengt Hultman