Få har som Malena Ernman lyckats gå från klassiskt, förvisso av världsklass men för de flesta tämligen okänt, namn till folkhemsfavorit. Orsaken stavas förstås Melodifestivalvinnare, men någon operadisko á la La Voix du Nord är inte att vänta på Malenas julkonsert.

Här blandas traditionella julsånger med klassiska verk och mindre konventionell repertoar. Spannet är brett, eller som Malena Ernman själv säger: ”Jag har 4 000 låtar i min repertoar så jag kan hålla på ett tag”.

Rösten hos den välrenommerade mezzosopranen – mellan alt och sopran – är nästan overkligt uttrycksfull. Trots att hon står i princip stilla håller hon med mimik och sina makalösa, variationsrika pipor publiken i ett fast grepp. Hon ackompanjeras av sexhövdade Svenska stråkensemblen, en strålande basbaryton i Markus Schwartz, skickligt gitarrplockande Mats Bergström och Malenas make Svane Thunberg agerande tomtenisse som gripande läser upp Rydbergs Tomten.

Och trots att det hela är superproffsigt lyser Malena av självdistans, skojar om operadivor och framför vissa nummer humoristiskt på gränsen till löjeväckande. Det är uppfriskande och varmt.

I avsaknaden av snö har det, hur uttjatat det än låter, varit väldigt svårt att frammana julkänslor. Men efter en paralyserande vacker Betlehems stjärna, Schwartz solo på O helga natt och avslutande plojmedley på Kalle Anka på julafton så börjar de smyga sig på. De långa tonerna sköljer över en som havsvågor och jag känner mina axlar sjunka en decimeter. Det kanske är advent ändå.

EVELINA BURSTRÖM