Kultur

Uppror nerifrån

Publicerad 13 april 2011

Kultur Magdalena Nordin hämtar kraft från det lågkulturella i konstprojektet Last Girl Standing, inspirerat av porrikonen Jenna Jamesson.

FÖLJ ÄMNEN

En ung kvinnlig konstnär iscensätter ett konstprojekt med en uttalat feministisk agenda, ett projekt där både aktivism, en ung kvinnlig medbrottsling samt ambitioner om återupprättandet av den tystade flickan figurerar. Projektet utförs under former som gör anspråk på det offentliga rummet och med grepp som knyter an till detta rums sexualiserande och objektifierande av kvinnan.

Hade det inte varit för att huvudpersonen kring vilket allt kretsar, porrens superstjärna Jenna Jamesson, tillhör de av det intellektuella etablissemangets lägst ansedda, hade hela det ovan beskrivna projektet löpt stor risk att kväva sig själv av pur politisk korrekthet. Men nu vränger alltså närvaron av denna porraktris i stället in hela saken i ett annat postfeministiskt ljus, där frågor om politisk korrekthet blir betydligt svårare att besvara.

Jenna Jameson är den tysta väggblomman som tog revansch på alla genom att bli en av de största porrstjärnorna genom tiderna. I hennes självbiografi, vilken ligger till grund för Nordins projekt, berättas sagan om en segrare inte om ett offer. Hjältesagan inspirerade Magdalena Nordin, som tillsammans med konstnärskollegan Sara-Vide Ericson återskapade ett antal fotografier på Jameson från självbiografin, bilder som sedan förstorades och klistrades upp på ett antal reklampelare längs Strandvägen i Stockholm. Dokumentationen av projektet är vad som visas i utställningen på Galleri Alva, i en serie fotografier får vi följa hur duon i en lägenhet med en digitalkamera och en kasse kläder poserar för bilderna, sedan hur de förklädda i neonlysande arbetskläder smackar upp sina oretuscherade utvikningsbilder i ett gråmulet Stockholm, den 9 april får vi veta på porrstjärnans födelsedag, som en hyllning. Affischerna från projektet har tidigare presenterats i samlingsutställningen My name is not Susan, på Norrtälje konsthall i höstas, en utställning curerad av Lili von Wallenstein som utforskade den feministiska konstens ramar och där även Sara-Vide Ericson deltog.

På samma sätt som Jenna Jameson genom att skapa och kontrollera sin egen framgångsrika porrkarriär gett långfingret åt den som hävdar att varje kvinna som sagt sig välja porrindustrin av fri vilja i själva verket bär på djupa trauman, ger Magdalena Nordin i sitt projekt långfingret åt den politiskt korrekta feminismen. I stället inordnar hon sig i den rörelse av kvinnliga 80-talister som vill vränga sig ur de feministiskt statuerade ideologiska ramarna, samma släkte således som hemmafruarna, eller för den delen porrstjärnorna.

Att feminismen ständigt behöver återföda sig själv och finna de mest framgångsrika formerna utifrån varje samhällelig kontext är nog något som både äldre och yngre generationers feminister kan hålla med om men rörelsen framåt måste finnas, det räcker inte med att modellera sig i opposition mot något annat. Vilken Magdalena Nordins riktning är framgår inte helt tydligt, rörelsen är mera sökande än målmedveten, hållningen inte alldeles övertygande formulerad.

Mera intressant är då det spår i Magdalena Nordins projekt som greppar bredare än det feministiska, nämligen temat som rör det gyttjiga, svartblänkande och skitigt lågkulturella. Nordin sällar sig i sin konst till white trash-kulturens hängivna besjungerskor, den kör som representerats i litteraturen av bland andra Joyce Carol Oates och Sara Stridsberg. Här finns en kraft som blixtrar till i det poserande i det bespottade, i det lägsta bland det lägsta, finns ett större uppror, ett motstånd mot rådande maktstrukturer som på riktigt går över genusgränserna.

Att vandra är att tänka

Att vandra är att tänka

Essä En stridsskrift mot bilismen som norm, privatisering av offentlig mark, begränsning av kvinnors frihet, vardagens tilltagande okroppslighet. Lena Eskilsson läser en bok som väcker vandringslust i både fysisk och intellektuell bemärkelse. ?

Flickrummets nya ramar

Flickrummets nya ramar

Scen En tonsäker och tankeväckande föreställning om dagens digitala flickrum, skriver Nancy Bladfält om scenkollektivet PotatoPotatos gästspel i Umeå. ?

Skamligt JAS-avtal med påstått feministiska förtecken

Skamligt JAS-avtal med påstått feministiska förtecken

Kulturdebatt Många skäl att vara kritisk när näringsminister Mikael Damberg tecknar avtal med Colombia, skriver Carl Åkerlund. ?

Körverk med kraft och sprödhet

Körverk med kraft och sprödhet

Musik En röd tråd av mörker när kör och solister möts i en gemensam seger mellan inland och kust. ?

Sara Meidell

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Kärlek till berättelsen hos Sune Jonsson-stipendiat

Kärlek till berättelsen hos Sune Jonsson-stipendiat

Kultur Pieter Ten Hoopen prisas för framstående dokumentärfotografiska gärningar. ?

Umeåkonstnär får Fredrik Roos stipendium

Umeåkonstnär får Fredrik Roos stipendium

KONST Umeåstudenten Jonas Silversten Bergman en av tre som prisas.

Mest läst på kultur