Ny användare

Få tillgång till alla nyheter på vk.se genom att starta en prenumeration idag. Du som redan prenumererar på papperstidningen kan aktivera ditt kostnadsfria digitala konto, VK+.

Klicka här för mer information.

Logga in

Krönikor

Mats Olofsson: Tid ompröva svenskt förhållningssätt till Nato

Publicerad 30 mars 2011

Krönikor


En ny bok (Den dolda alliansen, Atlantis förlag, av SVD-reportern Mikael Holmström) släpptes i förra veckan. Ämne: den svenska statens fortsatta Nato-förbindelser under 1990-talet. Boken innehöll väl inga fundamentala nyheter om det svenska dubbelspelet under täcket västerut vid sidan av uppgiften att kalla krigsplaneringen fortsatte också efter att detta krig tagit slut.
Uppgifter från Wikileaks i höstas bekräftade bilden av det svenska hyckleri som tog fart efter kriget. Egentligen var inte heller det något nytt. De var ytterligare en konfirmation på den totala skillnaden mellan den offentliga politiska sagan om neutralitet och den verkliga planläggning som handlade om att skapa ömsesidiga säkerhetspolitiska garantier med den västliga militära alliansen.
Och i sig var dokumenten som Wikileaks förmedlade bara en slags bekräftelse av ett antal olika utredningar/forskarrapporter från de senaste 15-20 åren som visar hur Sverige förberedde militär hjälp från väst under åren 1949-1989. Alltså inget nytt i sak.

Ur försvarssynpunkt var nog det svenska dubbelspelet förnuftigt. Moraliskt var det naturligtvis bedrövligt, ett utslag av politisk feghet och skenhelighet.
Den officiella hållningen riktade sig ju inte mot västalliansen, den visste. Inte mot ryssarna, de visste och självfallet inte mot det inhemska politiska etablissemanget, det visste vad som gällde. Målgruppen var den svenska valmanskåren, de svenska väljarna förnekades kännedom. Den demokratiska halten i den svenska strategin var inte hög.
De senaste åren har (den svenska) relationen i förhållande till Nato fått en helt annan öppenhet. Nu övas och planeras det utan hymmel och rena stridsoperationer genomförs på samma sätt låt vara att det svenska inflytandet och medbestämmandet är begränsat eller obefintligt. Det senare är naturligtvis en följd av den fortsatta viljan att står utanför Nato eller kanske snarare oförmågan att ta ställning till eller i vart fall diskutera ett medlemskap.

Mot bakgrund av de senaste veckornas utveckling i Libyen känns ändå den svenska hållningen artikulerad av statsministern och utrikesministern som fadd och besvärande undfallande.
Det är inte rimligt att i skydd av Nato undvika att ta egen ställning och in i det längsta förlita sig på att Atlantpaktens medlemmar utför det militära hantverket. Det är ingen moraliskt acceptabel hållning i synnerhet inte med kunskapen om hur den svenska försvarspolitiska planeringen under decennier haft som utgångspunkt att söka stöd i just denna allians.
Det är väl bara att inse att politiska låsningar inte medger något omedelbart svenskt omtänkande allt för många från höger till vänster, från moderater till socialdemokrater, anser att en fortsatt hycklande svenskt hållning är enklare och därför mer eftersträvansvärd: Nato är helt ok, så länge Sverige inte är medlem. Regeringsförslaget att i elfte timmen skicka svenska Jasplan till Libyen är i enlighet med denna syn. Men att begränsa denna till att säga ja eller nej efter ett tag duger inte. Sverige måste ta primärt ansvar och vilja påverka aktivt.
En sak borde väl partierna kunna enas om: att tillsätta en säkerhetspolitisk utredning med det uttalade uppdraget att i vart fall utreda konsekvenserna av ett fullvärdigt svenskt Nato-medlemskap.

Mats Olofsson
debattredaktör

Andra läste även:

  • bure

    Jag blir så arg så arg när politiker drar in Sverige i krig-utan att fråga medborgarna detta måste vara ett brott mot demokratin. Alla politiker som röstat för att Sverige skall delta i krig borde AVGÅ

Nordebo: Är Umeå universitets storhetstid redan över?

Nordebo: Är Umeå universitets storhetstid redan över?

Krönikor När dagen var inne, när det skulle invigas som han och andra kämpat hårt för, ängslades inte Gösta Skoglund, då fortfarande… ?

Naomi Abramowicz: Personvalets betydelse i Sverige

Krönikor I Sverige finns en stark tradition av att rösta på partier snarare än personer. Sedan 1998, då personvalet infördes, har det sakteliga… ?

Nordebo: Löfven agerar rätt - FP och C borde se möjligheterna

Krönikor För vissa typer av politiska förändringar är tiden aldrig mogen. Läget blir aldrig perfekt, opinionen aldrig helt förberedd, uppfarten… ?

Svårt att ersätta Reinfeldt och Borg

Svårt att ersätta Reinfeldt och Borg

Krönikor Klockan 15.04 (centraleuropeisk tid) måndagen den 15 september 2014 upphörde de nya Moderaterna att… ?

Nordebo: Löfven bör fråga över blockgränsen och etablissemanget rannsaka sig

Ledare Om det hörs ett osynligt hasande, viskande och tisslande, om vindstråk drar mystiskt förbi genom korridorerna och på gatorna i… ?