Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Kulturen en nåd när terrorn slog till

Kulturkrönikor.
I den kommande debatten om hur vi skyddar det öppna samhället blir kulturpolitiken en kritisk zon.
Sara Meidell
Uppdaterad 9 april kl. 19:46

April är den grymmaste av månaderna skrev T S Eliot i Det öde landet – aldrig blev det mer sant än fredagen den 7 april. Aldrig blev poeterna och de välkända fraserna åter så betydelsefulla. Tomas Tranströmer, Karin Boye – i en svår stund blev orden av de mest älskade uttolkarna av det mänskligt svåra, de ord vi åter spred till lindring.

På lördagen kör jag E4:an norrut med hjärtat i Stockholm och Ekots extrasändningar i bilradion. Jag gör det vi måste, låter livet fortsätta, håller blicken på vägen. Åker på Berättarfestival, för att det var lördagsplanen innan fredagen den 7 april ägde rum. För att en festival för berättandets kraft kan vara det bästa någon kunnat uppfinna till tröst och trots mot allt det som terrorn utsätter för prövning.

Med det fria kulturlivet som ett av det öppna samhällets bärande institutioner, därtill källa till den glädje och den gemenskap som terrorn hatar, kan varje terrorattack också betraktas som en attack mot kulturen. Till den fasansfulla men samtidigt gripande rutinmässighet som de senaste åren vuxit fram i hur våra samhällen reagerat när attacker skett, hör också hur kulturen instinktivt mobiliserat efter varje dåd.

I Stockholm blev detta isande konkret när Konserthuset vid Hötorget blev skyddsrum för en eftermiddag under de mest fasansfulla timmarna och hur man sedan åter redan på lördagen öppnade för att som svar på våldet: ”framföra vår musik än mer intensivt, ännu vackrare och än mer hängivet än tidigare” enligt Leonard Bernsteins citat från 1963.

I Tantolunden skapades snabbt graffitikonst till tröst; ”Pray for Stockholm” och författaren Fredrik Backman lämnade in sitt betalkort på en bokhandel på Odenplan för alla att nyttja till köp av barnböcker – så förlöpte helgen sedan vidare, ord och samtal för att komma vidare genom skräck och sorg.

Huvudstadens svar på våldet återspeglades under helgen i hela landet, där kulturens arenor för många blev särskilt betydelsefulla. I Umeå vittnades om förhöjd tröst och kraft i musiken, konsten och nycirkusföreställningarna som markerade benådad vardagsrutin. Och på Berättarfestivalen i Skellefteå fick Harald Larsens berättelse om sorgeåret efter hustruns död särskild tyngd och publikens tårar att rinna. De olika hamnar man måste passera under en läkningsprocess – medresenärernas hamn, där sorg kan delas och sorg kan läka sorg. Poeternas hamn, där Bob Hansson finns och vädjar: ”Kan vi vara snälla nu. Sen ska vi faktiskt dö.”

Så mycket tröst, så mycket kraft – så mycket motstånd mot hat i dessa kulturens scener, hos poeterna och konstnärerna.

Att kulturen finns som omedelbar källa till hopp är en nåd när terror får tron på det goda att skaka till – lika nåderikt är hur kulturen i stunder av undantagstillstånd visar sig stå stadig som arena för gemenskap och livstro.

Detta påminner samtidigt om vilka utmaningar som väntar i den kommande debatten om hur vi försvarar det öppna samhället, där kulturpolitiken kommer bli en kritisk zon. Stor klarsyn kommer här att krävas för att inte förledas in på högerextrema krafters spelplan och här kan synen på kulturens inneboende godhet, den som är så förförisk i efterspelen av terrorn, tjäna som varnande exempel på samma instrumentella kultursyn som antidemokratiska krafter spelar med allt mer strategiskt för att nyttja kulturen för sin politiska agenda.

Kulturen är varken ond eller god – den är som människan, komplex. Det är när vi förstår att försvara just detta; dess komplexitet, dess ovillkorliga frihet, dess möjlighet att vara en plats för det svåra likväl som det helande, som kulturen förblir den skyddsfaktor den behövs som – för demokrati, mot terror.

Sara Meidell

Se fler krönikor av Sara Meidell
Sara Meidell
Följ Sara Meidell
Annons
FÖLJ ÄMNEN
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten