Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Tillbaka till samtalet? Men vi pratar ju hela tiden!

Kulturkrönikor.
Samtalen öga mot öga kan utgöra en motståndshandling i nätjättarnas regim - men kraften i en sparad emoji i en chatlogg ska inte heller underskattas.
Västerbottens-Kuriren
Publicerad 4 april kl. 17:54

"Men varför pratar de inte bara med varandra!"
Ni som ibland försöker bistå unga digitalt burna personer i er närhet i konfliktlösning känner igen er. Hur missförstånd och ångestfyllda tolkningar av skiljetecken och fördröjda sms-svar rullar upp på telefonskärmarna, den onödiga snårigheten inför vilken man ofta utropar: Men prata med varandra! Ring upp och red ut!

Åt ett sådant utrop skulle i alla fall Sherry Turkle nicka bifall – tidigare starkt entusiastisk inför digitala kommunikationsmedels nya möjligheter, går den amerikanska psykologen och sociologen i en ny bok ut till försvar för samtalet ansikte mot ansikte, det som i dag håller på att försvinna.

Tillbaka till samtalet – Samtalets kraft i en digital tid (Daidalos) heter boken som genom en rad exempel från den nya samtalskultur som följt med ny teknik, leder i bevis hur kreativitet, tillit och ja, empati, tycks tunnas ut i takt med allt färre öga-mot-öga-konversationer. Övertygande formulerar hon den bestämda känsla många delar, av hur något intimt gått oss förlorat samtidigt som den upplevda närheten ökat genom ökad interaktion – och ja, lika enkelt kan bokens ärende, att slå vakt om förmågan att tala med varandra, avfärdas med samma oförstående blick som den tonåringen slänger tillbaka till den som föreslagit en analog lösning på digitala konflikter. Tillbaka till samtalet? Vi pratar ju hela tiden!

Som analysredskap för ett samhällstillstånd är boken en pärla – samtalet, hur vi pratar med varandra, ger ju en oslagbar bild av hur vi organiserar hela det mänskliga varandet. Konsekvenserna av den nya teknikens samtalsformer som Turkle beskriver – en rädsla för att ge sig ut i den risk som ett samtal öga mot öga innebär, en vana vid att kunna kontrollera och redigera varje utsaga – ger en god idé om källan till samhällets filterbubblor, ökade intolerans och urholkade grundtillit. På motsvarande vis kan samtalen öga mot öga, om vi lånar Turkles teser, förstås som en kraft som närmast delar egenskaper med konsten, en kraft som kan släppa in den nödvändiga oförutsägbarheten, den nödvändiga prövande tanken varur frihet och motstånd kan mobiliseras. Ja, provpratandet, som Stina Oscarson efterlyste för ett par år sedan, som motståndsstrategi mot en lägre takhöjd i debatten.

Samtalet, ungefär som konsten således, en zon liksom konsten också bevakad av både kommersiella och politiska intressen. Det faktum att nätjättarna slugt nyttjar samtalets unika beskaffenhet för att skapa lojalitet med användarna (till exempel genom funktionen i meddelandeappar som inte kan väljas bort, där användarna kan se när mottagaren läst meddelandet och där det mänskliga kontraktet om interaktion alltså kopieras för att skapa en bindning till nättjänsten), riktar skarpt ljus på hur samtalet ansikte mot ansikte i dag kan förstås och utövas som en motståndshandling. Det på riktigt fria samtalet, det som inte går att logga och omvandla till kapital i en algoritmstyrd global ekonomi, det samtal i tillit och intimitet där nya och möjligen revolutionerande tankar kan spira.

Mot bakgrund av detta blir utropet till en ung generation: Men släpp telefonerna! Prata med varandra!, snarare än en teknikfientlig tillrättavisning, en radikal uppmaning till motstånd.

Samtidigt: att gå tillbaka till samtalet såsom det fördes innan internet, innan smarta telefoner, vore en skrämmande omöjlighet – och till fält dit både pengar och unga människor är snabbast att söka sig kan man i regel spåra frön till omvälvande samhällsförändringar. Lika angeläget som att värna de värden som det fysiska samtalet bär, lika viktigt är således att se hur mobiler och digitala samtalstjänster erbjuder ny infrastruktur för grupper, tankar och människor som begränsats av äldre tiders hierarkier och strukturer. Den ofta slentrianmässiga nedvärderingen av de digitala samtalsformerna utgör också ett uttryck för konsekvensen av detta, det hot som av makten måste pressas tillbaka.

Ett bra samtal behöver ingen smiley, som rubriken lyder på Merete Mazzarellas gedigna genomgång av Turkles bok i SvD – nej, kanske inte, men kraften i en sparad emoji i en chat-logg kan inte heller underskattas. Medan det talade ordet bär revoltens potential, finns i det skrivna ordets beständighet en unik potential till självförståelse, självdokumentation och självförverkligande i samspel med andra.

I söndagsintervjun i P1 med Märta Tikkanen, ges det vackraste exemplet på briljans i båda genrer och ett maximalt nyttjande av det talade och det skrivna samtalet. Märta Tikkanen berättar för Martin Wicklin om de värdefulla samtalen med vännerna som en del i en livspassion på ålderns höst – samtal som ibland, som med Birgitta Stenberg, avbryts när det leder in på sådant som i sin tyngd motiverar en dokumentation för eftervärlden. Vi tar det då vidare i brevform, berättar Tikkanen och ger en fantastiskt negativbild av de där exemplen som skulle kunna framhållas som bevis för samtalets överlägsenhet, ni vet, de där sms-pingis-matcherna som avslutas med ett uppgivet ”jag ringer upp!”.

Så lyder samtalens logik, i kött och blod, eller i det digitalas ettor och nollor – somliga samtal måste ske mellan ögonpar och fritt i luften, andra ska nedtecknas noga, med varje skiljetecken och tankestreck nogsamt satt på plats för att koppla grepp på världen och det mänskliga.

SARA MEIDELL

Annons
FÖLJ ÄMNEN
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten