Jimmie Åkesson har ett tunt demokratibegrepp, menar artikelförfattaren.
Fredrik Sandberg

Tunn syn på demokrati hos Sverigedemokraterna

Essä.
En röst på Sverigedemokraterna och dess ledare Jimmie Åkesson kan vara en röst mot demokratin, menar Daniel Gabrielsson.
Västerbottens-Kuriren
Uppdaterad 18 april kl. 11:17

Det auktoritära har gjort comeback i Europa och USA. Mycket står på spel. Jimmie Åkesson har själv uttryckt att SD är en del av denna rörelse (Sydsvenskan 2/3-17, Aftonbladet 21/1-17). Vi bör därför ställa oss frågan: ”Är Sverigedemokraterna demokrater?”

I Sverigedemokraternas principprogram från 2014 beskrivs att demokratibegreppet ska innehålla ett minimum av värderingar; ”…där demokratibegreppet inte görs synonymt med de egna politiska uppfattningarna utan primärt vilar på principerna om att beslut skall fattas enligt majoritetsprincipen”.

I artikeln ”Nostalgi och nationalism – Om raskrigare och framväxten av parlamentarisk främlingsfientlighet”, beskriver idéhistorikern Ulla Von Essen hur denna rent instrumentella syn på demokratin skapar ett dilemma. SD tar sig in i parlamentet via en av demokratins hörnpelare; det fria valet. Men deras idéprogram inkluderar inte de värden som inkluderats i demokratibegreppet efter andra världskriget.

Kan denna ”tunna” variant av demokratibegreppet motivera varför vi ska ha demokratiska val och fatta demokratiska beslut?

I en av Platons tidiga dialoger, Eutyfrons dilemma, ställer Sokrates frågan om det goda kommer från gudarna eller om gudarna väljer det goda för att det är gott? Om det goda kommer från gudarna är det bara ett sätt att säga att allt som gudarna beslutar är gott. Om gudarna väljer det goda för att det är gott så måste något annat än gudarna utgöra det som är moraliskt betydelsefullt, gudarna måste alltså förklara varför det goda är gott och det onda är ont.

Om vi byter ut gudarna mot demokrati, och det goda mot det rättvisa, kan vi fråga oss följande; är ett demokratiskt beslut rättvist för att beslutet är fattat enligt en demokratisk procedur, eller är ett beslut demokratiskt för att det är beslutets utfall som är rättvist? Den första varianten hör ihop med SDs uppfattning av demokrati, ett ”tunt” demokratibegrepp, medan det senare hör ihop ett ”tjockare” demokratibegrepp.

Med den ”tunna” varianten kringgås en mer krävande diskussion om demokratins möjlighet att skapa goda beslut och värdera dessa beslut. Att undgå detta kan ses som tilltalande. Vi behöver nämligen inte ta någon hänsyn till att beslutsfattare är irrationella, själviska, dåligt informerade, etc, och resultat kan ses som rättvis oavsett om de som deltar är insatta i frågan, är meriterade eller moraliskt högtstående. Resultatet är rättvist eftersom proceduren var rättvis och det behövs inte någon fristående bedömningsgrund för att bestämma om resultatet är legitimt.

David Estlund, professor i filosofi vid Brown University, har visat att det ”tunna” varianten bär på allt för många problem för att överhuvudtaget kunna motivera poängen med att ha demokrati.

SDs ”tunna” demokratibegrepp kan exempelvis inte svara på frågan om hur vi undgår att fatta oacceptabla beslut, exempelvis att minoriteter utsätts för tortyr och att demokratin upphäver sig själv. SDs uppfattning är dock inte en reträtt till ”djungels lag”. De betonar åtminstone ett värde; politisk jämlikhet, vilket innebär att alla röstberättigade har var sin röst som väger lika tungt och alla har lika möjlighet att få sin vilja igenom. Men, detta värde kan också åstadkommas genom att singla slant, menar Estlund. SDs idé om demokrati kan alltså ersättas av lotteri.

Med ett ”tjockare” demokratibegrepp inkluderas fler värden; en opartiskhet som handlar om att inte kringgå outtalade regler för egen vinning och villighet att sätta sig in i andras situation. Om detta inkluderas omintetgörs möjligheten till känslosamma utrop som ”give them hell” och att demokratin upphäver sig själv.

En invändning mot att ersätta majoritetsprincipen med lotteri är förstås att det som majoriteten faktiskt tycker borde ha betydelse, med SDs ord; ”I sitt idealtillstånd har staten inga egna intressen utan implementerar endast nationens vilja så som den kommer till uttryck i demokratiska val”. Men detta påstående är uppenbart falskt. ”Nationens vilja” är ett känslouttryck som inte har någon faktisk motsvarighet i samhället.

En nation har ingen egen vilja. En nation kan inte ha en vilja. Men, för argumentationens skull, låt säga att ”nationens vilja” finns, och att den ”ideala statens” funktion är att uttrycka ”nationens vilja”. Då behövs egentligen inte demokratiska val, eftersom medborgarnas intressen kan fastställas med större precision med hjälp av vetenskapliga attitydundersökningar.

Det är också väl känt att det är osäkert huruvida vinnaren i ett val har åsikter som motsvarar majoritetens åsikt, eftersom demokratiska val även uttrycker taktikröster, missnöjesröster och åsikter om det allmänna goda som blandas med individens egna intressen. Demokratiska val kan inte entydigt uttrycka majoritetens gemensamma uppfattning och intressen, och ”nationens vilja” har inte någon egentlig motsvarighet i samhället.

Anta följande tre premisser: majoritetens åsikt, eller ”nations vilja”, är faktiskt och med nödvändighet åtskild från demokratiska val och beslutsprocesser. Innebörden av ”nationens vilja” är rimligen överordnad meningsmotståndarnas argument i en beslutsprocess. Att följa ”nationens vilja” är ett skäl till att syssla med demokrati som inte har att göra med olika typer av beslutsprocedurer eller valsystem.

Alltså, ”nationens vilja” är en fristående bedömningsgrund för att bedöma om utgången av ett beslut eller val är rättvist. Detta motsäger SDs idé om att majoritetsprincipen ska ha överordnat värde, vilken betonar att det inte behövs någon fristående bedömningsgrund för att fatta legitima beslut. Idén om ”nationens vilja” kan alltså inte återföras på idén om majoritetsprincipen som ett överordnat värde. SDs uppfattning av demokrati slår därmed dubbelknut på sig själv.

Sammanfattningsvis, SDs uppfattning av demokrati kombinerar övernaturliga fenomen, ”nationens vilja” med en överordnad majoritetsprincip. Dessa två delar kan varken var för sig eller tillsammans förklara varför vi ska syssla med demokrati.

SDs uppfattning av demokrati hamnar inte bara utanför ramen för vad demokrati är i vardaglig mening, kombinationen av övernaturliga fenomen och majoritetsprincipen såsom ett överordnat värde är nämligen fullständigt misslyckad. SDs föreställning om demokrati kan och bör förkastas. Sverigedemokraterna tycks helt enkelt vara icke-demokrater.

Denna slutsats är inte bara akademisk, den är viktig för oss alla. Demokratifrågan bör vara den viktigaste ideologiska frågan vid valet 2018. Vi kommer rösta för eller mot demokrati. En röst på sverigedemokraterna innebär en röst mot demokrati. En röst på något annat riksdagsparti innebär en röst för demokrati.

DANIEL GABRIELSSON

Fil. mag i etnologi, fil. kand. i filosofi, skriver masteruppsats i sociologi som handlar om relationen mellan nationalism och demokrati.

Läs undersökningen i sin helhet:

Annons
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten