Debattartiklar
Ständigt större barngrupper i förskolan i Umeå gör att de pedagogiska målen inte kan nås, påpekar skribenterna. Foto: Erik G Svensson/TT

Gränsen är nådd, barn far illa

Publicerad 12 mars 2017

Debattartiklar (2017-03-13) De pågående försämringarna i förskolan har tydliga konsekvenser för barnens och personalens vardag. Sönderstressad personal, blåmärken och barns tårar syns kanske inte i en budget eller ett bokslut, men vissa kostnader kan inte mätas i pengar. Nu gäller det att tillsammans skapa en förskola där resurserna och behoven går hand i hand.
Det skriver tio pedagoger verksamma vid olika förskolor i Umeå.

Vi som skriver detta arbetar som pedagoger på fem olika förskolor inom Umeå kommun. Vårt jobb är att ge Umeås yngsta medborgare en trygg och utvecklande dag på förskolan.

Vi vill jobba varje dag för att Umeås barn ska få den pedagogiska utveckling de har rätt till enligt läroplanen. Tyvärr kan vi inte göra det längre. I stället kämpar vi för att hinna ta hand om barnens grundläggande behov, som en ren blöja, tröst när man är ledsen och fysisk och känslomässig trygghet.

Nu har vi nått en gräns där vi inte ens hinner med det.

Vi har valt det här yrket av många olika skäl men mest handlar det om att få vara en del i att ge våra yngsta samhällsmedborgare de bästa tänkbara förutsättningarna att utvecklas i hela sitt jag.

Därför är det just nu oerhört smärtsamt att vi får vara en del i hur barn i Umeå i dag far illa på grund av de beslut som den politiska majoriteten i kommunen faktiskt har valt att fatta. Beslut som bland annat lett till att barngruppernas storlek ökat.

Vi pedagoger vill vara närvarande för barnen, varje dag, varje minut. Vi vill vara en del av alla de sammanhang som barnen är i för att lära känna dem och på så sätt kunna utgå ifrån deras drömmar, erfarenheter och tankar när vi planerar verksamheten.

Vi vill utgå ifrån alla den rikedom som varje enskilt barn besitter för att kunna vara medforskande och stöttande i alla de aktiviteter vi har på förskolan.

Med de nuvarande barngruppsstorlekarna i Umeå kommun blir barn osedda, varje dag. Det kan till exempel vara att vi inte ser den ledsamhet som kan uppstå när teckningen ett barn just ritat gått sönder, eller den uppgivenhet som ett barn hamnat i för att barnet inte fått vara med i en lek.

I dessa situationer tvingas barnen ensamma bära sina känslor i stället för att tryggt få vila sig mot en vuxen pedagog som förstår en. En vuxen som varit nära, sett vad som skett och som kan vara ett stöd i hur vi som människor kan agera i svåra situationer som drabbar oss i livet.

En vanlig dag kan barn krypa runt i blöjor fulla med kiss för att vi inte kan gå iväg och byta blöja och lämna gruppen på tio ettåringar som man är ensam med.

Vid flera tillfällen har barn ramlat och slagit sig eller hamnat i slagsmål med varandra utan att en vuxen varit närvarande. Med mindre barngrupper och bättre personaltäthet hade flera av dessa skador kunnat förhindras. Varje gång ett barn skadat sig ska personalen skriva en incidentrapport till skolförvaltningen.

Det gör vi sällan. Skulle varje incident rapporteras skulle vi få sitta och skriva rapporter länge efter arbetstid varje dag. Att skriva rapporten under arbetstid är inte ett alternativ, eftersom vi då lämnar en stor barngrupp med alldeles för få vuxna. De blåmärken, skrapsår och bulor som barnen få varje dag är ett pris som barnen betalar för de nedskärningar majoriteten i kommunen beslutat om.

Situationen som den är nu är oerhört stressade för både barn och vuxna. Bland barnen ser vi hur stressen yttrar sig på olika sätt.

Det kan handla om oro, koncentrationssvårigheter eller en blick som konstant sveper kring rummet för att kunna få grepp om det sammanhang den befinner sig i. I personalrummen nämns utmattning, minnessvårigheter och sömnproblem som några av de problem som pedagogerna kämpar med. Under dagarna får vi i pedagoger påminna varandra om att gå på toaletten för vi ser inte några andra utrymmen till pauser annat än vår lunchrast.

Vi är oroliga att sjukskrivningarna kommer att öka på allvar, både långtidssjukskrivningar men också att vi lättare kommer att dra på oss förkylningar och andra sjukdomar och vi vet att det är näst intill omöjligt att hitta vikarier.

Föräldrar frågar om det varit en bra dag och vi svarar, ja, med tvekan och en klump i magen. Vi vill inte säga ja, men det finns inte tid att säga, nja, det har varit både bra och dåligt, och förklara varför medan de andra barnen inte får någon uppmärksamhet. Eller för att vi likt ett mantra klamrar oss fast vid de bra stunder som barnen varit delaktiga i under dagen för att inte känna oss helt värdelösa när vi går hem för dagen.

Vi vill tillsammans skapa en förskola där resurserna och behoven går hand i hand.

De pågående försämringarna i förskolan har tydliga konsekvenser för barnens och personalens vardag. Sönderstressad personal, blåmärken och barns tårar syns kanske inte i en budget eller ett bokslut, men vissa kostnader kan inte mätas i pengar.

Maja Stolt
Elisabeth Arvidsson
Rosalie Bengtsson
Sanna Eckeskog
Maria Isaksson
Anna Jakobsson
Emilia Karlsson
Lisa Stolt
Maria Öqvist
Eva Åkerlund

  • Lasse

    Det enda som gäller för de styrande politikerna i Umeå, är det som gynnar dom och deras fina umgänge,med ledande företagare i Umeå ,som dom även har affärer ihop med,skrytbyggen som Väven,Operan mm och nu är ju torget ochså med i den ligan,dessa tre projekt hade finansierat barnomsorgen i Umeå till dags ände,och jag tror att om pedagogerna på våra Äldreboenden skulle nagelförlängning så är det inte ett dugg bättre Där! MYCKET BRA AV DESSA PEDAGOGER ATT SKRIVA DENNA ARTIKEL

  • Urban Bengtson

    Bra skrivet och viktigt!

    Med över 40 år i Umeås barnomsorg, som dagispersonal på 1970-talet, som lärare i förskollärarutbildningen på 80-talet och därefter företagare inom förskolan (mest lokalmiljöer) samt debattör hela tiden, vet jag vilka försämringar det blivit ifråga om barngrupperna, både ojämnare sammansättningar och fler barn i lokaler som är desamma i storlek.

    Jag känner också hur arbetsbördan ökat för personalen genom snart närmare 10 år som morfar/farfar till barn på dagis och i olika förskolor. Umeå kommun MÅSTE nu ta kritiken på allvar, få ner gruppstorlekarna med egna tydliga riktlinjer (statens är bara rådgivande) SÅ ATT Umeå bli föregångare – igen, då vi (på min tid i förskolan i kommunen) var det förr och bl a visade upp kvaliteten på barnomsorgsmässor.

    Är det något som vore värt att lånefinansiera (och i egen budget) är det satsningar i barnomsorgen. Detta betalar sig mångfalt, för dagisföräldrar i studie/arbete, för skolan och fritids dit förskolebarnen kommer och för Umeå i stort med slogan då som Umeå. Mer och Bättre Förskola.

    Öka dessutom valfrihet i att bygga fristående förskolor och valfrihet i att välja tider oavsett familjesituation, dvs för äldresyskon till nytt barn i familjen och både för dagis och fritids. Då kan Umeå ta sikte på mål att bli BÄST och ge MEST i Sverige för barn i förskoleåldrar.

  • Jens

    Politikerna vi har här i Umeå just nu. Får nog med stor sannolikhet börja stämpla efter valet 2018. Och det med all rätt.

  • Anna

    Så bra skrivet!!!! Jag håller med till fullo i ovanstående text! Jag är själv förskollärare (har dock sagt upp mig nu) och jag upplever att det idagsläget endast är en förvaring av barn. En förvaring som dessutom inte är trygg!

  • Mallan

    Väldigt bra skrivet. Viktigt att detta tas på allvar! Finna snart ingen brinnande och kompetent personal kvar i umeås förskolor om det inte sker en ändring snarast.

  • Fredrik

    Mycket bra och viktigt. Detta gäller för en stor del av förskolorna i Umeå kommun dessutom. Det är direkt kränkande att läsa för-och grundskolenämndens ordförande Moa Brydsten uttala sig med att ”förskolan i Umeå fungerar bra och har god personaltäthet” efter att ha hört dessa pedagogers berättelse.

  • Ville-Valle

    …kan någon socialdemokrat som sitter i maktens centrum i Umeå förklara för oss vanliga gräsrötter vad Per-Albin Hansson menade med bland annat dessa rader som är hämtade från hans Folkhemstal i riksdagens andra kammare 18 januari 1928:
    ”Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet.”

Norrlands städer bör visa ledarskap och ta ansvar för tillväxten

Norrlands städer bör visa ledarskap och ta ansvar för tillväxten

Debattartiklar (2017-03-25) Norrlands andel av Sveriges befolkning fortsätter att minska…. ?

replik: Skidanläggning positiv för Tavelsjö

Debattartiklar (2017-03-24) Henrik Sundén vill mörklägga Tavelsjö – i sitt inlägg (23/2) där… ?

Nya regler skadar företagande

Nya regler skadar företagande

Debattartiklar (2017-03-24) Förslaget till nya regler för beskattning av ägarledda företag… ?

Fortfarande stora behov av vattenförbättringsåtgärder

Fortfarande stora behov av vattenförbättringsåtgärder

Debattartiklar (2017-03-23) Vattendragens ekosystem har påverkats av flera olika mänskliga… ?

Vår glömda arbetsmiljö

Vår glömda arbetsmiljö

Debattartiklar Det pratas om arbetsmiljö men vem bryr sig om vår arbetsmiljö, skriver… ?

Ola Nordebo

Ledarredaktionen
Telefon: 090 - 17 60 77
ola.nordebo@vk.se
Nordebos blogg

Debattartiklar till VK:
debatt@vk.se
Insändare till VK:
ordetfritt@vk.se

Nordebo: Det är så här det börjar när fascismen försöker ta över inifrån

Opinionskrönikor Det är så här det börjar, när fascismen försöker ta över inifrån.
I Vita huset styr nu en anhängare av tortyr. Muren mot Mexiko ska byggas. Trumps rådgivare, tidigare chefen för högerextrema Breitbart News, Steve Bannon … ?

Malin Rönnblom: Kommer landsbygden att överleva?

Opinionskrönikor Kommer landsbygden att överleva? var den avslutande frågan som vi i panelen på Allis (Aktiv, levande landsbygd i Söderhamn) 20-års jubileum fick svara på.
Under kvällen hade berättelser om Allis start och verksamhet varvats med korta … ?

Evastina Bender: Kanske kan något förfärligt leda till något bättre?

Opinionskrönikor Jag såg först Madison Paxton bakom ett berg av pudersockrade rom-kakor och croissanter. Det var dagarna efter Trump blivit president, och hon hade då kräkts i flera dagar, en inte alldeles ovanlig reaktion till nya … ?

Nordebo: Främlingsfientlighet som regeringsunderlag

Opinionskrönikor Moderaterna har haft det på tungan länge, utan att riktigt våga öppna munnen. Men nu blev det inre trycket, från djupare regioner i partiet, så stort att bekännelsen slank över läpparna. ?