Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Evastina Bender: Kanske kan något förfärligt leda till något bättre?

Opinionskrönikor.
Jag såg först Madison Paxton bakom ett berg av pudersockrade rom-kakor och croissanter. Det var dagarna efter Trump blivit president, och hon hade då kräkts i flera dagar, en inte alldeles ovanlig reaktion till nya presidenten. Nu kan hon äta igen, men hon ser lite blek och genomskinlig ut.
Evastina Bender
Publicerad 6 mars kl. 17:19

Madison är vacker, med klara blå ögon och långt hår som skiftar i trendigt mjukgrått. Hon är öppen, tydlig och orädd. Hon är glad över att bo i en miljö som på många sätt är motsatsen till den surrealistiska Trump-världen.

Hon försöker ransonera Facebook-besöken och är tacksam för att hennes pojkvän befriar henne från telefonen då och då.

”Vi läser artiklar förstås och följer en del kända personers kommentarer. I am in love with Samantha Bee! Satir hjälper! Jag känner också att jag behöver lära mig mera om hur regeringen och staten fungerar.”

Hon har just fyllt 30 år och känner stor lättnade över att börja ett nytt decennium. ”De senaste åtta åren har varit svåra. Jag kommer hit i mycket sämre skick än jag trodde”, säger hon. ”Det är så mycket lättare att kämpa för andra i stället för att ta hand om sig själv. Jag inser nu hur rädd och arg jag varit, en introvert som använt marijuana som hanteringsmekanism.”

Madison växte upp i Salt Lake City, Utah, i mormon i sjunde generationen. Idag är hon ateist, ändpunkten efter många års utveckling som började när hon var 17. . ”Jag var den striktaste av alla, gick i kyrkan sju dagar i veckan. När jag till fullo förstod min religion och alla reglerna tappade jag tron på allt, kände mig lurad och förd bakom ljuset. Jag informerade mig själv, och det är inte tillåtet.”

”Min dåvarande pojkväns familj var ateister – och de enda medelmmarna av demokratiska partiet jag kände – och jag älskade deras generösa livstil. Intressanta ideer, musik, konst, diskussioner om allt. I felt peace. Jag kände det som om jag hållit andan hela livet och för första gången kunde andas normalt! Jag har tur som fortfarande har bra relationer med min familj – och nu kan jag vara ärlig med dem. Men jag dricker inte kaffe när jag är hemma hos dem!”

Samtidigt som Madison avslutade sin utbildning avbröt hennes pokvän oväntat ett mångårigt förhållande. ”Jag skämdes och var deprimerad länge. Kunde inte ens äta de första två veckorna och gick flera timmar om dagen. När sen en vän blev anklagad för ett allvarligt brott i Italien flyttade jag dit ett tag för att stödja henne.”

Det var svåra år som slutade med att vännen blev helt frikänd. Hon fortsatte sedan arbeta med andra fall fall av felaktiga domar.

”Man tappar sina illusioner fort när man lever i den miljön, säger hon. Det var helt vansinnigt! Det har tagit tid att våga känna hopp igen.”

”Jag har börjat erfara en ny känsla – glädje! Både min pojkvän och jag är drogfria, vilket också sparar pengar! Vi tar på allvar att förbättra oss och fortsätta att arbeta på oss själva och negativa tendenser. Jag är mera närvarande, mera organiserad. Jag äter bättre, lägger ner mera tid på att laga och äta bra mat. Jag känner mig inte så ängslig längre. Jag känner mig hoppfull, tillåter mig att tänka på ett barn i framtiden. Jag måste tro på detta goda. Jag kan inte bara vara arg på gamla Madison!”

”Vi klarar oss men har inte mycket pengar. Ingen bil t ex. Vi är mest hemma. Jag är inte bekväm i stora grupper. Min kille är musiker och ger lektioner. Jag gör yoga, spelar piano och går på terapi. Ibland ger jag mig ut på foto-äventyr med en kompis. Jag har också satt upp ett studieprogram i språk och musik för mig själv. Jag vill fortsätta lära mig.”

Madison har en univeritetsutbildning med betoning på fotografi och kvinnostudier. Som praktist taget alla ungdomar har hon saftiga studieskulder. Hon har tagit ut en livförsäkring så att hennes föräldrar inte ska behöva betala av lånen om hon dör – vilket gör att hon inte haft råd med någon hälsoförsäkring. Det är stressfyllt att leva så, erkänner hon. ”Det är nästan för mycket att tänka på.”

Liksom många andra i dyra Seattle måste hon pussla ihop arbetslivet, en livsstil som kallas för ”the modern hustle. ”Inte lika viktigt om man har pengar och stöd bakom sig, men de flesta av oss pusslar på. Tar extra-skift och gigs här och där, byter jobb med kompisar, delvis för pengar men också för att bygga en portfolio”.

Förutom bageri-jobbet och transkriptionsarbete utvecklar hon webbsidor och bloggar.

”Det är ett stressigt liv, men på det personliga planet känner jag mig hoppfylld. Men för samhället? Jag vet inte...” Sen åker hon hem via flera bussar för att plantera blommor. En råttinvasion ledde nyligen till ett flytt. ”I now live in a dream apartment with the love of my life!”

Kanske kan något förfärligt, som en råtta eller en katastrofal president, leda till något positivt och bättre? In the end?

Evastina Bender

Seattle, Washington

Se fler krönikor av Evastina Bender
Evastina Bender
Följ Evastina Bender
Annons
FÖLJ ÄMNEN
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten