Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.

Nordebo: Står institutioner och eftertanke pall i vår disruptiva tid?

Opinionskrönikor.
Ta ett djupt andetag och räkna till tio i snöyran uppe på campus. ”Om det lärs ut på universiteten”, säger Florian Heinemann, grundare av Project A i Berlin, en riskkapitalfond med inriktning på e-handel, digital infrastruktur och mjukvara som service, ”är det redan förlegat.”
Ola Nordebo
Uppdaterad 13 januari kl. 21:10

Med det tempo som råder i den tekniska utvecklingen blir en traditionell utbildning fram till examen – annars trumfkort på arbetsmarknaden – snabbt överspelat i viktiga framtidsbranscher. Innovationer avlöser varandra i en hastighet som gör att gamla institutioner och företag har svårt att hänga med.

Att hitta rätt personal för dem som vill ligga i framkant av digitaliseringen, är svårt. Därför känner sig Project A, berättar Heinemann i tyske publicisten Christoph Keeses nya bok ”Silicon Germany: Wie wir die digitale Transformation schaffen” (”Silicon Tyskland: Hur vi klarar den digitala transformationen”) tvungen att agera som ett slags utbildningsverksamhet. Man anställer människor med potential snarare än med formella meriter, och utvecklar dem sedan själva.

Även om detta kan låta förfärligt för vänner av traditionell, bred bildning, är det ett uttryck för attityder i tiden. Någonting pågår, som vi inte behöver bejaka, men måste förhålla oss till. Att värdet av en avslutad högre utbildning riskerar att sjunka när företag i vissa branscher hellre vill hitta talanger och forma dem själva än se dem slösa bort år på utbildningar av traditionellt slag, har diskuterats de senaste åren.

Många avfärdar tesen som nys. En högre utbildning har ju långt fler och djupare värden. Och det här gäller, trots allt, ännu så länge bara en begränsad del av arbetsmarknaden.

Ändå är det är värt att reflektera kring de förskjutningar som pågår i synen på vad som utgör värdefulla kunskaper och relevanta erfarenheter. Samhället står inför en förändring som inte får underskattas. Vi ska inte inbilla oss något annat än att bildning, mognad, eftertanke och långsiktighet har det trångt nu.

***

”Lieutenant Awn sent a percentage of her earnings home to her parents, who used it to buy their younger child poetry lessons. Poetry was a valuable, civilized accomplishment.”

(Ur Ann Leckies SF-roman ”Ancillary Justice”)

***

I takt med digitaliseringens genombrott har ”disruptiv” blivit ett modéord framför andra. Alla håller utkik efter disruptiva idéer som fundamentalt ändrar de tekniska och ekonomiska förutsättningarna, kundrelationer och beteendemönster, på en marknad.

Det är nästan omöjligt att få fram disruptiva idéer inifrån ett etablerat företag. Ledningar och medarbetare i sådana företag är bra på vanliga innovationer inom ramen för det befintliga. Men de klarar inte av att vara brutalt kritiska i förebyggande syfte mot själva grunden för sin egen hittillsvarande existens.

Och som Keese påpekar: Har man själv utvecklat en produkt, vet man orsakerna till att vissa skeva prioriteringar och kompromisser finns där, och avvisar grundläggande invändningar.

Därför blir det disruptiva brottet, och generationsskiftet, ofta så dramatiskt. En konsekvens av det kan bli att årtionden av erfarenhet, kunskap, eftertanke och insikt går förlorade i onödan.

Ett av motmedlen vore modeller för ett livslångt lärande på det digitala 2000-talet. Investeringar för kvalificerad, kontinuerlig utbildning genom hela yrkeslivet kommer att bli nödvändigt på ett helt nytt sätt.

Tankesmedjan Fores kom i slutet av förra året med en läsvärd antologi – ”Machines, jobs and equality" – om hur digitalisering, robotisering och artificiell intelligens kan påverka europeiska arbetsmarknader.

Anna Breman, chefsekonom på Swedbank, skriver där i sitt bidrag ”Diginomics and the productivity puzzle” att de snabba teknologiska förändringarna kräver reformer som gör det möjligt för anställda till aktiva utbildningssatsningar under hela yrkeslivet. Det livslånga lärandet kommer att öka i betydelse i framtiden, och universiteten kan behöva utveckla fler kurser för det syftet.

Nationalekonomen Georg Graetz vid Uppsala universitet skriver i sin text "The impact of technological change on the labour market" att om någon i dag väljer att utbilda sig för ett speciellt yrke, finns risken att automatiseringen gjort det förlegat innan personen nått pensionsåldern. Utbildningsresurser måste finnas redo när förändringar ställer nya krav på anställda.

Även The Economist återkommer i veckans nummer, med temat "Lifelong learning. How to survive in the age of automation", till just det nya livslånga lärande som den teknologiska utvecklingen kommer att kräva. Den klassiska modellen, skriver de, när man skaffar en utbildning i unga år, och sedan vidareutbildar sig i företag, håller på att bryta samman.

I dag är yrkesliv så långa och föränderliga att det inte räcker med att pressa in mer utbildning i början av dem. Människor måste få möjlighet att förvärva nya kunskaper genom hela sina karriärer. Det kommer att kräva radikala förändringar och nysatsningar inom utbildningsväsendet.

I kombination med globala e-kurser ställer den här diskussionen inte minst regionala universitet av Umeås karaktär inför såväl stimulerande som besvärliga frågeställningar.

Det sägs att vi även befinner oss i en tid av disruptiva, politiska förändringar, med valet av Donald Trump som det mest nedslående tecknet på att den förändringen hotar gå över styr även i stabila demokratier.

Det kanske är en för negativ parallell. Men i USA ställs nu hoppet till att institutioner och eftertanke ska stå pall i ett farligt läge, tills mer konstruktiva, humanistiska krafter hunnit med en egen förnyelse.

Försöken att hantera ett enormt, ofta ofrånkomligt, förändringstempo och samtidigt värna eftertanke, mognad och reflektion, kommer att prägla många områden under 2000-talet.

Det måste finnas utrymme, i den digitala omställningen – i synnerhet i den, med alla fantastiska möjligheter – att värna förståelsen av det sammansatta och komplexa i människor och händelser. Det brokiga som inte går att reducera till något enkelt beräkningsbart, inte kan skalas ner till en minsta gemensam nämnare, en första instinkt, ett omedelbart lönsamt, enda klick.

Ola Nordebo

Se fler krönikor av Ola Nordebo
Ola Nordebo
Följ Ola Nordebo
Annons
Annons
Annons
Västerbottens-Kuriren
facebooktwitterinstagramrss
phone
  • Växeln
  • 090-17 60 00
  • Redaktionen
  • 090-17 60 10
  • 090-17 60 11
geo
  • Besöksadress
  • VK
  • Förrådsvägen 9
  • 901 70 Umeå
Ansvarig utgivare: Ingvar Näslund | © Copyright Västerbottens-Kuriren | Allt material på sajten är skyddat enligt upphovsrätten