Kulturkrönikor

I svåra tider behöver vi vara en flock

Publicerad 6 december 2016 (uppdaterad 6 december 2016)

Kulturkrönikor I tider av polarisering är det lätt att glömma den kraft som finns i gruppen – den gemenskap där hjärnan därtill bäst finner vila.

FÖLJ ÄMNEN

”Närhet ger bäst vila för våra hjärnor” – så lyder rubriken på en artikel i mitt bokmärkesfält, i den hörna där jag sparar dem, de där forskningsartiklarna. Ni vet, såna där om nya rön som placerar in den mänskliga hjärnan och kroppen i en vidsträckt historia – artiklarna som med piggt förnuft framhåller hur det är omöjligt att lura miljoner år gamla drifter och instinkter, men ändå ger tips på hur den moderna människan kan jobba runt detta faktum. Som förklarar för oss sådant som hur vi ska orka fortsätta arbeta när midvintermörkret talar om för våra stenålderskroppar att gå i ide, hur vi ska lyckas finta bort den stenåldersinstinkt som säger åt oss att passa på att inta maximala mängder av julbordens fett, salt och socker när det dukas upp.

Sådana texter har jag fastnålade i mitt flöde, finner ett förmildrande lugn i att det i en värld som kränger och stormar, ändå finns somligt som är trögrörligt och svårpåverkat – kropparna, hjärnorna, våra små försök att manipulera biologin.

Den här artikeln, skriven av Agneta Lagercrantz i SvD i fjol, om den optimala vilan för hjärnan, introducerar den amerikanske psykologiprofessorn James Coan och de rön han nyligen presenterat som bryter föreställningen att hjärnan återhämtar sig bäst i avsaknad av stimuli. I stället, visar Coan, är det i sällskap med andra vilan sker, det är i mänsklig gemenskap hjärnan får signaler om att slå på eller stanna kvar i viloläge.

Det har tröstat mig mycket, tanken på att vi är programmerade till gemenskap snarare än ensamhet – men i höst har jag plockat upp artikeln och läst med ett nytt stråk av obehag, något har oroat i texten om individen, gruppen och, ytterst, vilka instinkter som styr i kampen för överlevnad.

Varför? Svaret jag kommer fram till är det faktum att forskningen betonar den nära gruppen. Att gemensamma intressen hos dem vi omger oss med är en av faktorer som enligt Coans forskning får hjärnvilan att uppstå – att riktig vila inte uppstår i närhet till främlingar, utan först i de nära relationerna, med folk man litar på. Vad, har jag bekymrat tänkt, får detta för konsekvenser i en tid av redan hård polarisering; människor som i tider av prövningar söker sig närmare sin egen grupp snarare än mot nyfiken öppenhet gentemot andra?

Att denna oro infinner sig ger i sin tur skäl att bekymras och är värt att allvarligt reflektera över. Har alltså det samtida stämningsläget och samtalet blivit så förvridet, att själva tanken på en mänsklig drift att söka en flock, får larm att gå i gång?

Ja, så illa ser nog faktiskt läget ut – i rådande tider av polarisering har gruppen, vilken som helst, brännmärkts som farlig. Filterbubblor och slutna digitala samtalsrum, segregation mellan stad och glesbygd, de hårda gränserna mellan nationer och människor – gruppen är det begrepp som stått för problembeskrivningen när hatets och hotens tidevarv tecknats i bilder som alltmer saknar innehållsanalys.

Formen har blivit det enda man bryr sig om, som Petter Larsson skriver, i en bra sammanfattning i Helsingborgs Dagblad (5/12) där han beskriver denna politisk relativisering utifrån ett antal nyligen publicerade debattexter – texter där antifascisten Gellert Tamas inställda boksignering på Akademibokhandeln jämställs med bannlysningen av högerextrema Nya Tider på Bokmässan, där Donald Trumps rasism och sexism skrivs in i en historia av tabubrott i största allmänhet, där paralleller dras mellan den tidiga arbetarrörelsen och högerradikalismen utifrån reaktionerna på Trumps valseger. En bekväm politisk nihilism trillar ut, som höjer sig över den verkliga världens strider och inte vågar eller orkar säga att det ena är bättre än det andra, skriver Larsson.

Jag klickar på nytt upp artikeln om hjärnvila och gemenskap och tänker att vi lever i en tid av irrläror och av onda krafters försök att splittra goda krafters baser för motstånd. En tid som kräver just utvilade hjärnor, ork och mod att säga att det ena faktiskt är bättre än det andra.

Och jag tänker att vi inte har råd att relativisera, att brännmärka detta att söka sig till sina likar, till de nära relationerna, som ett flyktbeteende eller något som gynnar polarisering. Att vi i stället måste vårda gruppen som den flock som Coan beskriver i sin forskning, en social konstruktion som genom sin funktion av att sprida risk och arbetsbördor sänker stress och frigör energi. Krafter som nu som aldrig förr behövs för att mobilisera motstånd mot de negativa följder som ligger i andra änden av gruppinstinkternas palett; hatet och intoleransen.

Att hålla hand är bra, säger Coan i artikeln med forskarens torra lugn, och understryker hur mycket energi vi skulle kunna spara om vi bara accepterade en mer kollektivistisk identitet. ”Tänk” fortsätter han ”om vi kunde vidga horisonten och se att vi är burna av människor omkring oss – i en värld vi delar med andra.”

SARA MEIDELL

Var är fredsrörelsen i denna tid av upprustning?

Kulturkrönikor En fredsrörelse av det slag som tidigare funnits, så som Elin Wägner och Barbro… ?

2017 i snabb sammanfattning

Kulturkrönikor I dessa tider är det viktigt att en tidning är på hugget, så jag tänkte redan… ?

Konstnärliga klassklyftor hotar demokratin

Kulturkrönikor 2017 måste bli året då konstnärernas yrkesvillkor slutligen kommer upp på… ?

Vågar Obama benåda visselblåsaren Snowden?

Vågar Obama benåda visselblåsaren Snowden?

Kulturkrönikor En benådning skulle förstärka bilden av en president som upprätthåller… ?

Gretas affär och en klänning till protest

Kulturkrönikor En av de bästa protester mot konsumtionshysteri jag sett.
Nu är julhandeln över… ?

Sara Meidell

Kulturredaktionen
Telefon: 090-17 60 38
sara.meidell@vk.se

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Folksjäl med skygglappar

Folksjäl med skygglappar

Kultur I en tredelad reportageserie reser Pia Sjögren i Australien, happy-go-lucky-landet framför andra, men med en självbild där koloniseringen av urfolken inte får plats. ?

Artikeln innehåller ett bildspelBildspel
Rasism dödar den australiska drömmen

Rasism dödar den australiska drömmen

Kultur I Australien ökar rasismen liksom på många andra håll i världen – men tätt följer också en argare och skarpare proteströrelse, i musiken och från ursprungsfolken. ?

Julkryss i kulturens sjuksalar

Julkryss i kulturens sjuksalar

Kultur I årets julkryss tar vi rygg på Svt:s Fråga doktorn. Det blir, bland annat, frågor om författande läkare, sjuksköterskor på film och operans döende sopraner.Ni har till den 9 januari att klura ut svaren. Lycka till! ?

Mest läst på kultur